Klokbok för klarögda
Norstedts, 1982
Baksida:
I denna nya debattbok tar Stig Strömholm upp de senaste tendenserna och händelsena i svensk samhällsutveckling och offentlig diskussion: partipolitiken likaväl som den allt överskuggande frågan om fondsocialism eller marknadsekonomi. Liksom i sina tidigare böcker ägnar han ett särskilt intresse åt rättssamhällets och lagstiftningens problem. Med en samhällssyn, som är konservativ utan övertoner eller fanatism, vill Strömholm stå fri gentemot partier och dagsmeningar. I det inledande kapitlet försöker han, med utgångspunkt i något så otidsenligt som den 2000-årsjubilerande romerske skalden Vergilius’ samhälls- och historiesyn, placera in den moderna svenska utvecklingen i ett historiskt perspektiv, som på en gång förbättrar vår “förfallsberedskap” – insikten om att varje samhälle kan genomgå långa och prövande nedgångsperioder och ändå bestå – och ger den svenska krisen dess rätta proportioner.
Innehåll:
Vergilius och de klarögda
Historien och vi: Det nära förflutna
Historien och vi: Ett par lärdomar
De nya herrarna och vi andra
September 1980
December 1980. Är maskinen riktigt konstruerad?
September 1981. Spelet går vidare
“…har rådman själv begärt…”
Det otillräckliga tidsperspektivet
Att sätta betyg åt magistern
Om rikets ämbeten och tjänster
Politikerförakt och politikerbelöningar
Konservativ – vad är det?
Vem makten än drabbar…
Hemma bäst
Lagstiftning och rättsmedvetande
Svensk lagstiftning – en återblick över tio år
Lagstiftningen i ett genompolitiserat samhälle
Idéer, idébärare och idémarknad
JOBs kommentar:
Strömholm bökar vidare i sin svenska samtid, nu det tidiga 1980-talets, men anlägger också, som baksidestexten beskriver, sin egen typ av större perspektiv på den. Unikt vid den tiden, och fortfarande läsvärt och lärorikt – ja, i vissa avseenden än mer så – i en ytterligare utarmad tid. En av artiklarna bygger på ett tal Strömholm höll första gången jag träffade honom, vid en middag på Stockholms nation i Uppsala 1981 (det framgår att han höll samma eller liknande tal också i andra sammanhang), med avslutande diskussion, eller snarare frågestund, i mindre grupp över kaffe i Bellmansrummet. Det var ett nöje att träffa den framstående professorn – då mitt i sin lysande, mångsidiga, och såväl svenska som internationella karriär – vars tidigare klippbok, Motskäl, något år tidigare gjort stort intryck på mig.
Jan Olof Bengtsson 
Med den vanliga tidsbristen i åtanke, vilken av de tre böcker av Strömholm du skrivit om bör jag läsa i första hand tycker du, och varför? (Alltså vilken av “Varning – återvändsgränd”, “Motskäl” eller “Sverige 1972”.)
Faktum är att jag har skrivit om, eller åtminstone inkluderat i References-kategorin, ytterligare en bok av Strömholm: Miniatyrporträtt: Mest romantiker. Se avdelningen Literature på References-sidan. Jag tycker du bör läsa den i första hand. Man måste vara förtrogen med Strömholms humanistiska och litterära sida för att fullt förstå hans politiska och juridiska. Men de senare, tillägger jag här, uppvisar också från mitt perspektiv några smärre brister – jag har exempelvis vissa invändningar mot hans rent rättsfilosofiska ståndpunkt, som jag menar är i alltför hög grad präglad av den s.k. “skandinaviska rättsrealismen”, en skola som dominerade under hans studietid.