Ljungberg i vårblommande Istanbul.
“I Istanbul trängs människor från Medelhavet, Mindre Asien och Svarta havs-området. Båtarna över Bosporen visslar medan unga barnfamiljer äter sin mat i stadens parker. Rabatter blommar i alla färger, som i den klassiska ‘tulpanepoken’. Galatabron myllrar av människor, många fiskare. Man äter turkisk vaniljpudding i alla former några steg från det legendariska Hippodromtorget och ser straxt därefter den plats i Hagia Sofia där kejsarna en gång kröntes. I basarernas labyrinter och på kvällsmarknaderna säljs bokstavligen allt.
Istanbul lämnar få oberörda. I vilken stad råder samma vidd och rymd som i denna, en gång beundrad huvudstad för det Östromerska riket eller Bysans? Här finns mitt i ett levande nu en både tydlig och undflyende mystik, närd av årtusendens osynliga och förtätande närvaro.
Istanbul/Konstantinopel (det senare namnet borttogs slutgiltigt på 1920-talet) var centrum i ett rike som var kristet patriarkdöme och östromerskt kejsardöme på samma gång. Namnet ’Konstantinopel’ förbinder vi med hela den östkristna epok som ju avslutades så brutalt vid 1400-talets mitt, när den unge sultanen Mehmet II efter en kort belägring drog in i staden.
Att i dag följa de vindlande gatorna väcker lust att veta hur staden såg ut då den börjat spela sin roll i ett tidigt Europa. Tänk om någon kunde göra en animerad datorversion där man ser staden växa fram längs en tidslinje! Besökaren får i dag mest använda fantasin. Han får även en aning om, hur man i det gamla Bysans såg på hela den synliga världen och hur man omedvetet underordnade den det gåtfulla rike som i vår livsid bara aningen, konsten och mystiken kan försöka nå.”
Jan Olof Bengtsson 
0 Responses to “Ljungberg i Istanbul”