Den siste betydande frihetlige konservative tänkaren som övade ett visst inflytande på Moderaterna har lämnat oss. Som sociolog hade Hans L. Zetterberg en vetenskaplig erfarenhet och tyngd som kom hans verksamhet som publicist och ideolog till godo. Jag minns med glädje de gånger jag träffade honom, och gräver bland mina egna gamla publikationer för att finna citat från honom.
Zetterbergs uppfattning om de olika samhällssfärernas “självständighet” – politikens, näringslivets, vetenskapens, moralens, konstens och religionens – såväl som, exempelvis, hans tankar om betydelsen av “stiliserade beskrivningar av historiska idealsamhällen” (ett citat jag hittar), skilde honom från den libertarianism som kommit att dominera inom den svenska högern under 80-talet, och gick ideologiskt djupare än vad som präglat partiet även under det närmast föregående årtiondet.
Här fanns, i förening med de få kvarvarande tänkare som ställt sig i en äldre tradition, en möjlighet till förnyad kontinuitet inom högern. Den möjligheten missades, de rena “nyliberalerna” fortsatte dominera, nu (på 90-talet) i utpräglat kulturradikal vänstervariant, och efter en tid tog Nya Moderaterna över. När Zetterberg nu lämnat oss går Tove Lifvendahl, PJ Anders Linder och andra längre än att bara minnas honom med saknad: de kräver att man bättre förvaltar hans arv, ja återvänder till honom. Inseende partiets många misstag gjorde faktiskt Lifvendahl detta redan några dagar före hans bortgång.
Zetterberg var inte socialkonservativ, och flera nödvändiga dimensioner av samtidsanalysen saknades av olika skäl i hans tänkande. Men detta är inte tillfället att uppehålla sig vid det. Det är tillräckligt att hans tänkande gick så långt utöver, var så mycket djupare och rikare, än allt vi efter honom sett från Moderaterna och deras närstående institutioner och organ. Jag ser nu i stället fram mot Carl Johan Ljungbergs ord om sin gamle chef och nära medarbetare, som inom kort kommer publiceras i hans blogg.
0 Responses to “Hans L. Zetterberg, 1927-2014”