Jan Olof Bengtsson

Från deras kommande album Livsgaranti.

Prog magazine förväxlar på högst begripligt sätt Orkans svenska progg med progressive rock. Såvitt jag ser har Orkan inte talat om sig själva i termer av prog i den internationella meningen, den prog jag ofta skriver om, utan endast, och mycket entydigt, identifierat sig med den svenska proggrörelsen från första hälften av 70-talet. Förväxlingen är begriplig i största allmänhet, och problematisk genom att vara så missvisande.

Men den är ännu mer begriplig i Orkans fall, eller åtminstone den här låtens, där den blir mindre missvisande. En del överlappningar har förvisso alltid funnits mellan progg och prog. I Urskog känner vi igen proggens tydliga särdrag, både musikaliskt och i den uttalat och programmatiskt politiska texten. Men samtidigt är den musikaliskt tillräckligt avancerad för att åtminstone närma sig den egentliga progressiva rocken.

Sången, i betydelsen sjungandet, är helt oklanderlig. Texten har även lyriska kvaliteter. Det är inte bara ett gitarrsolo som följer efter 3.16, utan en avvikelse från ett konventionellt format, eftersom någon vers inte återkommer. Saxofonen är utomordentligt elegant och graciös. Och i versen eller kören/refrängen från 0.56 till 1.20 och 2.20 till 2.44 (“Men så en dag kom maskinerna”) lyfter Orkan melodiskt, ja på alla sätt, till det sublima.

I detta fall är därför förväxlingen inte problematisk. Fastän jag är fullt medveten om skillnaden mellan genrerna, förväxlar även jag gärna Urskog med verklig progressive rock.