Mer från RKP:s tredje kongress – Fredrik Albin Svensson
Den svenska populistnationalismen skulle ha kunnat röra sig i riktning mot en egen partiell motsvarighet till denna konservativa analys och politik, fri från vänsterns allmänåskådnings- och värderingsmässiga brister. Den skulle ha kunnat bygga på sin egen variation av det nödvändiga sättet att hantera de här beskrivna problemen, den här analyserade situationen, utan de felaktigheter, svagheter och ytligheter på andra punkter som RKP med hela den svenska vänstern uppvisar – bl.a. redan i själva förståelsen av massmigrationsfrågan.
Det hade inte varit svårt, om den tagit den socialkonservatism SD nominellt bekänner sig till på allvar, vidareutvecklat, modifierat, fördjupat och kompletterat den, och på vissa punkter tonat ned nationalismen till förmån för den högre-kosmopolitiska inter-nationalism som idag är mer nödvändig än någonsin.
Ett SD på vad jag under min tid i partiet försökte beskriva som en ny, tredje nivå av dess utveckling skulle ha kunnat bli den självständiga, historiska kraft som nu blivit akut nödvändig för Sveriges räddning undan – bevarande från, konserverande från – den sjunkande Epsteinatlanticismens krigsimperialism som utan hinder kunnat ta över efter partiets atlantsvek.
Det trångskränkt unksunkiga hade då kunnat vädras ut, och den värdefullt autentiska populismens legitima “missnöje” kanaliseras och formas till en adekvat, egentlig och nyskapande konservativ revolution. Nu har de ingen egen grund att stå på. De tycks därför gå till historien som endast en sorglig, integritetslös marginalparentes i västs atlanthögerledda nedgång och den mörka period som dennas tilltagande desperata och blint nihilistiska krig tycks leda mänskligheten in i.
Olle Bengtsson 
Som jag diskuterade med Jon Kjölstad häromveckan: det irrationella kommunisthatet, oförmågan att skilja den historiska (och alltjämt existerande) kommunismen där den verkligen har varit en ledande och uppbyggande kraft från ”västliga” avarter, tycks alltid övertrumfa i slutändan hos även autentiska (icke-sverigedemokratiska) popnationalister, och nationalister överhuvudtaget, deras, ofta med paleosocialister överensstämmande, sunda kritik mot det globala finanskapitalet o. s. v.
Jag reviderade ju min syn på kommunismen just genom att kika närmare på länder där den har styrt och fortsatt styr. Jag kom då oundvikligen fram till att den knappt har något gemensamt alls med den typiska ”västkommunismen” jag alltid förkastat, och som flertalet i väst förknippar med ”kommunismen”. Det bidrog till att jag gick bortom en ganska outvecklad nationalkonservativ ståndpunkt mot en konservativ socialism.
Dessvärre verkar det mestadels vara totalt mentalt låst i det sammanhanget (natkon, popnat etc) att göra en hälsosam omprövning, utan att fördenskull helt acceptera kommunismens överordnade filosofi och världsåskådning (läs: dialektisk materialism). Den vanliga antikommunismen regerar ohotat. Kjölstad, som gjort en liknande resa som jag, instämde i det.
MWM-Eddies intervju med medlemmen i Galloways parti var viktig, tack för den. Ska nog posta den här.
Ja, den var bra. Winney var dessutom tidigare medlem i McKays CPGB-ML, men tycker att det är ett hopplöst parti p. g. a. vad han benämner dess ”purism”. Verkar vara en märklig typisk bokstavsvänsteristisk revirkonflikt mellan CPGB-ML och Galloways WPB, mest såvitt jag förstår från de förras sida. Och McKay har som bekant använt mycket hårda ord om Galloway på sin YouTube-kanal. Tragiskt.
Det gäller, föreslår jag, att så långt det är möjligt ignorera alla sådana destruktiva futtigheter, och i stället bara lyfta fram det som är av verklig vikt och verkligt värde, var det än kommer från, sådant det kan identifieras utifrån en oberoende och mer fullständig och konsekvent konservativ socialisms högre allmänna ståndpunkt och insikt. Och detta är möjligt i långt större utsträckning än de flesta tycks tro. Ibland kan det vara nödvändigt att kommentera, när det är relaterat till centrala sakliga skiljaktigheter, men man får aldrig i onödan involveras genom förhastade ställningstaganden.
Ja, du har rätt.
Jag vet att jag inte alls borde låta alla futtiga dumheter befläcka mitt omdöme om det trots allt goda som kommer från dessa sammanhang, för som du skriver — det relevanta är en av dessa oberoende, högre konservativ socialism. Ibland blir dock det bokstavstolkande revirhuggandet litet väl stickande i ögonen. Såvitt jag förstår gick det för en tid sedan så långt att CPGB-ML:s officiella X-konto pekade ut ACP:s Christopher Helali som ”fed”, ett inlägg de tog bort efter alla negativa reaktioner. Det tyder ju på att de inte alls hade fog för det påståendet, utan helt enkelt bara kastade trams omkring sig.
Således svårt ibland att ignorera det, speciellt när dessa pajaskonster kan få allvarliga konsekvenser för verkliga personer.
Men nog om detta. Du har som sagt rätt; och jag skall bättra mig på den här punkten.
Jag menade inte att du gjorde något fel. Det kan som sagt ibland vara nödvändigt att kommentera. Ville bara beskriva det allmänna förhållningssätt jag tror på.