Min serie om frågan om försvaret av Israel var tänkt att fortsätta med två inlägg som i endast begränsad utsträckning utvidgades med nya temata och primärt fullföljde och sammanfattade de som introducerats i de två redan publicerade; sammanlagt skulle det då bli fyra delar.
Men nu har jag, i den tredje, kört fast i Mckays extremt konfrontativa vidareutveckling av sin behandling av frågan om huruvida Israel styr USA eller vice versa. Han driver numera en direkt polemisk kampanj mot Max Blumenthal och andra som hävdar den förstnämnda ståndpunkten, och mobiliserar omfattande empiri som ska stödja hans uppfattning av Israel som endast ett atlantimperialismens osänkbara – eller åtminstone tidigare som osänkbart ansedda – hangarfartyg.
Till detta har Mckay nu också lagt en delvis relaterad, puristisk argumentation mot höger- och nationalistpopulismen, i vilken han vill hänföra användningen av termen globalism uteslutande till en fascistisk och antisemitisk diskurs. Mckays polemiker har tvingat mig att gå avsevärt utöver vad jag ursprungligen tänkt ta upp, vilket redan var ganska mycket givet det bredare och djupare perspektiv jag ansåg nödvändigt för min frågas besvarande.
Just nu ser det ut som om del tre riskerar att vältra över i en teoretisk diskussion om förhållandet mellan ideella och materiella faktorer i den historiska och samhälleliga utvecklingen, med särskild hänsyn till marxismens uppfattning av basen och överbyggnaden.
Och, som en nödvändig följd av detta, som om en långt utförligare argumentation blir nödvändig, även i del fyra, för den religiösa och humanistiska kulturens betydelse för förståelsen och hanteringen av situationen i Mellanöstern än jag från början avsett. Därför kan, befarar jag, de återstående delarna komma att dröja något. Möjligen kan de också bli fler än två.
Olle Bengtsson 
Skämt åsido: ibland påminner mig McKay om en farisé när han sitter och självrättfärdigt bara anmärker på och pekar finger åt andra och hur fel de enligt honom gör och fastslår, på ett inte särskilt övertygande sätt, hur hans egen analys är så överlägsen deras. 😂
Jag förstår inte varför man behöver vara konfrontativ, om man är så förvissad om sin egen puristiska och renläriga ståndpunkts hundraprocentiga riktighet (detsamma gäller Brian Berletic, som inte ens tycks tåla välment kritiska repliker). Det blir emellanåt rätt olidligt att lyssna på, och än olidligare blir det i synnerhet när man tittar i kommentarsfältet, som inte sällan innehåller de mest dumbokstavsvänsteristiska futtighetsangrepp på inte minst Hinkle och Maupin av någon anledning, senast nu i globalistavsnittet. — Det borde städas bättre där, men jag tror faktiskt McKay håller med i dessa angrepp.
”Globalist”-sändningen förklarar mer än väl varför hazianerna och ACP verkligen är överlägsna ”mckayianerna” och CPGB-ML just nu, sett till pedagogiken såväl som till tillvägagångssättet.