Föreläsning av Keith Ward 2015.
“A discussion on the overlap between Philosophy and Religion. There are competing philosophical views of reality. Main contenders are: common sense, reductive materialism, radical empiricism, and idealism.
The lecture will review these, and defend an idealist view – that matter is a projection of mind, and that mental, conscious being is the fundamental form of reality. This is one philosophical basis for belief in God.”
Denna beskrivande text signalerar ett kvarhållande av det exoteologiska sammanhanget; den idealistiska verklighetssynen samordnas med det som endast en filosofisk grund för dess tro i betydelsen “belief”. I min (egentligen oavslutade) serie inlägg 2011-12 med kommentarer till en av Wards texter om materialismen försöker jag som alltid – om än jämförelsevis kort – peka på att den idealistiska verklighetsvyn i sig implicerar en potentiell verklighetsväg och verklighetsvaro, ett direkt sofiskt esoförverkligande utöver det blotta försanthållandet och dess exoförstådda föremål. Men detta kan ses som ett nästa steg; utläggningen av verklighetsvyn som s.a.s. blott vy förblir givetvis också i sig av största vikt.
Jan Olof Bengtsson 
,_2016_(cropped).jpg){kind=link}
Fantastiskt bra, grundläggande redogörelse. Upptäckte den själv för någon vecka sedan ungefär.
Ja, såg att du upptäckte den, och insåg då att jag troligen inte postat den här. Tack för det! Har nu lagt till en kort egen kommentar.
Trevligt!
Till min glädje förespråkar också Ward såvitt jag förstår en ”panenteistisk” linje såsom alternativ, eller i varje fall ett komplement, till den klassiska, ja ”abrahamitiska”, teismen. Och vi tycks även dela ett intresse för Ramanuja och Vishishtadvaita.
Han har varit en ledande figur inom comparative theology och har upptagit en hel del från andra traditioner, bl.a. och inte minst advaita och vishishtadvaita: under hans tid som Regius Professor of Divinity var hans inflytande avgörande för tillkomsten av det nya Oxford Centre for Hindu Studies (en vidareutveckling av den mycket gamla traditionen av och institutionerna för indiskt studium i Oxford). Även Frank Clooney och i någon mån Robert Neville som båda nämns i Dr Wikis artikel och som jag också haft en del att göra med har ett intresse för dessa riktningar.
Mycket intressant, tack. Jag skall kika närmare på dem!
Neville kanske inte har skrivit något mer betydande specifikt om dessa riktningar, det kan vara så att det mest är mitt eget intresse för dem som gjort att jag, i annan kommunikation, uppmärksammat hur hans allmänna komparativa bredd täcker in dem. För Clooney däremot, som var academic director för OCHS 2002-2004, är “hinduismen” hans specialitet. Men hans komparativa studier gäller såvitt jag vet bara denna i förhållande till kristendomen. Därför tycker jag Dr Wiki kanske ger en litet felaktig bild av honom som det viktigaste namnet inom denna disciplin, hur briljant – och mer fördjupad – han än är på sitt delområde; den betydligt äldre Ward är i alla fall mycket bredare.
En sak som bör tilläggas är att alla de nämnda i viss mån och Ward i synnerhet är viktiga – i förlängningen av det komparativa studiet – i den disciplin som kallas theology of religions. (Det är gentemot de tre huvudpositioner som åtminstone tidigare präglade den, exklusivismen, inklusivismen och pluralismen, som jag brukar försöka försvara en tredje, vad jag på en konferens vid U of Nottingham för drygt 20 år sedan föreslog kunde kallas den “kvalificerade pluralismen”.)
Hehe, jag prövade nu göra en ”AI-översikt” över din ståndpunkt kvalificerad pluralism i syfte att se hur bra och rättvis den var. Detta var vad jag fick fram. Inte så dåligt alls gjort av AI. 😄
”Kvalificerad pluralism är ett filosofiskt och idépolitiskt begrepp som används av idéhistorikern och skribenten Jan Olof Bengtsson för att beskriva en mångfald som vilar på en gemensam värdegrund. Istället för en gränslös eller relativistisk pluralism, där alla värden anses lika goda eller saknar objektiv grund, förespråkar Bengtsson en ordnad pluralism som vägleds av universella och överordnade värden.
Bengtsson definierar begreppet genom tre huvudsakliga filosofiska strömningar:
Personalism: En filosofi som sätter den unika personen och relationen mellan människor i centrum, snarare än individualism eller kollektivism.
Idealism: En platonsk-sofisk tradition som erkänner existensen av objektiva, andliga och moraliska värden.
Värdecentrerad historicism: En syn på historien där kulturer och traditioner har unika uttryck, men ändå bekräftar ett universellt mänskligt värde.
Kärnan i begreppet:
Enhet i mångfald: Pluralismen tillåter olika uttryck, åsikter och kulturer, men endast så länge de erkänner gemensamma, objektiva sanningar.
Kvalificerande ramar: Mångfalden är inte godtycklig, utan den “kvalificeras” och begränsas av moraliska krav och civilisatoriska värden. Motpol till kulturrelativism: Det är en direkt kritik mot postmodern pluralism som Bengtsson menar leder till värdeupplösning och fragmentation.”
Nej, inte pjåkigt alls – har själv märkt att en del kritikers svepande avvisanden av AI ofta är litet orättvisa på områden som detta!
Ja visst. Även om AI-översikter kan vara missvisande och ibland direkt felaktiga, kan de också vara väldigt användbara och bra, särskilt om man vet på ett ungefär vad man letar efter. Gjorde bl. a för en tid sedan en på ”René Guénon misunderstood” och fick till svar en mycket rättvis summering som vederlade vanliga angrepp vissa verkliga människor (som till skillnad från AI ju skall vara utrustade med resonerande förmågor) inte verkar kunna höja sig över. 😄
Men det är ju länge sedan jag var någon “idéhistoriker” i formell mening, d.v.s. med åtminstone något slags anknytning till en akademisk institution (det är dessutom formellt inte det ämne jag disputerade i). Och jag är knappast heller längre vad man menar med en “skribent”, närvarande i offentligheten. Jag skriver ju numera nästan enbart i den här enkla och okända egna bloggen. Det räknas inte.