I have a few objections: 1) I am against the use of the early Church’s dismissive, derogatory term “pagan” (and the translation “heathen”) in any self-designatory, positive sense – partly for the same reasons as the later Evola, who changed his mind about this; 2) I can’t hear what Latin term Dharma Pravartaka finds to be an equivalent of dharma; and 3) I find some of his description and rejection of Abrahamism much too simple and sweeping, and hence unfair (I suggest Abrahamism be discussed rather, at least primarily, in the terms found elsewhere in my Spirituality category). But apart from this, a good interview with many important points.
Jan Olof Bengtsson 
Mycket intressant! Vore intressant att få veta mer om förhållandet mellan å sin sida det vediska och å andra sidan det sramanska just när det gäller förhållandet till det gemensamma indo-europeiska.
Det “sramanska”?
Ja alltså den indiska tradition som buddismen och jaina (kanske där i sin “renaste” form?) står för, dess relation till det bredare indo-europeiska – det skulle vara intressant att höra om.
Går Bengtsson till något tempel eller annan andlig sammankomst regelbundet?
Sri Dharmas synonym till dharma kan vara lex naturalis. Natural law.
Ja, det kunde man väntat sig. Men man kan höra att det inte är det han säger. Han säger något annat.
Jag är väldigt skeptisk till sådana där “grand theories” som han framför. Man kan nog med god grund hävda att de flesta religionerna har haft symboler, myter och ritualer som påminner mycket om varandra (Mircea Eliades arbete kring detta är väldigt intressant). Det jag är mer tveksam till är om alla religioner förutom de abrahamitiska verkligen kan sägas ha en gemensam världsbild, med gemensamma filosofiska och metafysiska antaganden, och att dessa är på avgörande sätt avviker från de abrahamitiska traditionerna.
Vad gäller icke- tolerans och religionskrig är denna fråga också knivig. Kristendomen har ju inte haft någon tradition av heligt krig från början utan det är något som utvecklades successivt, speciellt under och innan korstågen. Ortodoxin och dogmerna har ju också etablerats och fått fastare former successivt. Hebréernas krig syftade ju oftast till att expandera stammens områden även om den religiösa traditionen rättfärdigade krigen ur ett religiöst perspektiv. Men jag är övertygad att andra samtida “dharmiska” folk åtminstone ibland förde krig under liknande premisser.
Islam är en annan historia.
Jag önskar han hade utvecklat vad som är kärnan i den dharmiska kontra abrahamitiska världsbilden. För det svårt att se, utifrån hur komplicerad och mångfacetterad religionshistorien är, att en sådan tydlig distinktion som han gör verkligen håller. Jag önskar också han hade utvecklat lite hur ett politiskt system som överensstämmer med dharma skulle se ut. Men jag antar att man får köpa boken för att få reda på det.
Ja, den kritik du tar upp rör väl delvis detsamma som den jag kort antydde. Analysen av förhållandet mellan hans begrepp om den “dharmiska” religionen och abrahamismen måste definitivt utvecklas, kompletteras och förfinas både religionsfenomenologiskt och i termer av världsåskådning. Och ja, även hans uppfattning om den dharmiska religionen som sådan är utan tvekan mycket svepande. Sedan jag publicerade det här har jag dessutom upptäckt att han i sitt huvudverk, Sanatana Dharma: The Eternal Natural Way, hänvisar till Stephen Knapps böcker, av vilka åtminstone den som är mest relevant för hans argument är rent amatörmässig och innehåller direkt felaktiga spekulationer, etymologier m.m. Detta är obegripligt och förvånade mig oerhört, eftersom jag uppfattat att han, trots att det var uppenbart att även han var svepande och förenklande, ändå hade åtminstone ambitionen att lägga sig på en betydligt högre akademisk nivå. Trots allt har han en doktorsexamen från University of Wisconsin-Madison. Jag misstänker också att den ohörbara latinska termen i den här intervjun är ett fel av knappskt slag, eller åtminstone i samma allmänna kategori. Men på andra punkter tycker jag att han har visat prov på ett viktigt nytänkande, i linje med min egen gamla kulturella brobyggar och integrationsstrategi, ifråga om den i vid mening vediska traditionens representation i västerlandet. Detta är förtjänstfullt, och av detta skäl vill jag fortfarande inte i onödan framhålla svagheter hos honom.