Manfred Kleine-Hartlage: “Neue Weltordnung” – Zukunftsplan oder Verschwörungstheorie?

Antaios, 2011

Wer die Globalisierung für ein unentrinnbares Schicksal hält, gilt als Realist, wer sie als Ergebnis zielgerichteter Politik zur Errichtung einer Neuen Weltordnung (NWO) auffaßt, als “Verschwörungstheoretiker“ – und dies ist heutzutage kein Kompliment, sondern eein Ausschlußkriterium.

Wären die globalen Eliten aus Politik, Wirtschaft, Medien und Wissenschaft Teil einer Verschwörung: es wäre die geschwätzigste Verschwörung der Weltgeschichte. Denn jeder kann nachlesen, welche Pläne sie verfolgt und welcher Utopie sie anhängt. Das Publikum jedoch ist dazu erzogen worden, in denselben Begriffsschablonen zu denken wie die herrschenden Eliten selbst, und so erscheint als gegeben, was in Wahrheit politisch herbeigeführt, als alternativlos, was nur eine Möglichkeit unter mehreren ist: Man sieht Schicksalsmächte walten, wo durchaus benennbare menschliche Akteure am Werk sind.

Die in Errichtung befindliche Neue Weltordnung so zu nennen heißt: durch eine ideologiekritische Brille sehen. Genau dies tut der bisher vor allem als Islamkritiker bekannte Berliner Sozialwissenschaftler Manfred Kleine-Hartlage im vorliegenden Essay: Er seziert die Begrifflichkeit der globalistischen Ideologie und Propaganda, in der nahezu jedes Wort das Gegenteil von dem bedeutet, was es zu bedeuten scheint; er deckt auf, welche Interessen damit bemäntelt werden; und er zeigt, daß und warum die Neue Weltordnung eine totalitäre Herrschaft neuen Typs ist.

Michel Chossudovsky & Andrew Gavin Marshall, eds: The Global Economic Crisis

The Great Depression of the XXI Century
Global Research, 2010     Amazon.com
Book Description:
In all major regions of the world, the economic recession is deep-seated, resulting in mass unemployment, the collapse of state social programs and the impoverishment of millions of people. The meltdown of financial markets was the result of institutionalized fraud and financial manipulation. The economic crisis is accompanied by a worldwide process of militarization, a war without borders led by the U.S. and its NATO allies. This book takes the reader through the corridors of the Federal Reserve, into the plush corporate boardrooms on Wall Street where far-reaching financial transactions are routinely undertaken. Each of the authors in this timely collection digs beneath the gilded surface to reveal a complex web of deceit and media distortion which serves to conceal the workings of the global economic system and its devastating impacts on people`s lives.
Reviews:
“This important collection offers the reader a most comprehensive analysis of the various facets especially the financial, social and military ramifications from an outstanding list of world-class social thinkers.”  Mario Seccareccia, Professor of Economics, University of Ottawa
“In-depth investigations of the inner workings of the plutocracy in crisis, presented by some of our best politico-economic analysts. This book should help put to rest the hallucinations of free market ideology.”  Michael Parenti, author of God and His Demons and Contrary Notions

Provides a very readable exposé of a global economic system, manipulated by a handful of extremely powerful economic actors for their own benefit, to enrich a few at the expense of an ever-growing majority.”  David Ray Griffin, author of The New Pearl Harbor Revisited

About the Author:
Michel Chossudovsky is an award-winning author, Professor of Economics (Emeritus) at the University of Ottawa and Director of the Centre for Research on Globalization (CRG), Montreal. He is the author of The Globalization of Poverty and The New World Order (2003) and America s War on Terrorism (2005). He is also a contributor to the Encyclopaedia Britannica. His writings have been published in more than twenty languages. Andrew Gavin Marshall is an independent writer both on the contemporary structures of capitalism as well as on the history of the global political economy. He is a Research Associate with the Centre for Research on Globalization (CRG).
JOB’s Comment:
Important leftist perspective and analysis. See also ‘Michel Chossudovsky: America’s “War on Terrorism”‘, with my comment.

Manfred Spreng & Harald Seubert: Vergewaltigung der menschlichen Identität

Über die Irrtümer der Gender-Ideologie

Andreas Späth, Hg.

Logos, 2011     Amazon.de

Kurzbeschreibung:

Spreng“Gender Mainstreaming” – ein Schlagwort ist in aller Munde und doch kaum fassbar. Uneingeweihte meinen, dies sei nichts anderes als die Gleichstellung von Mann und Frau. Der Journalist Volker Zastrow warnte schon 2006, dahinter verberge sich nichts anderes als eine “politische Geschlechtsumwandlung”. Worum es tatsächlich geht, will das vorliegende Buch durchleuchten und auf den Punkt bringen. In einer bisher einzigartigen Zusammenschau von Natur- und Geisteswissenschaft zerlegen der Gehirnforscher Manfred Spreng und der Religionsphilosoph Harald Seubert, das Konstrukt des Gender Mainstreaming in seine Bestandteile. Sie zeigen die geistesgeschichtlich trüben Quellen ebenso auf wie die verheerenden Folgen, denen der Mensch durch die Vergewaltigung seines natürlichen Wesens durch eine Ideologie ausgesetzt ist, die schon seine grundlegenden Anlagen im Gehirn missachtet. Was einst durch die rot-grüne Bundesregierung zur politischen “Querschnittsaufgabe” erklärt wurde, wird als nicht umsetzbar enttarnt. Jenseits ideologischer Flügelkämpfe entfernt das Buch alle Tarnkappen. Zum Vorschein kommen vor allem die Irrationalität und physiologische Unmöglichkeit des Menschen, so zu sein, wie es die Gender-Ideologie postuliert. Wer dieses Buch gelesen hat, erkennt, dass den Gender-Apologeten nicht gefolgt werden darf, wenn der Mensch nicht seiner Identität beraubt werden soll. Denn unter der Gender-Ideologie fällt seine Geschlechtsidentität wie der Kopf auf einer Guillotine.

Dominik Klenk, Hg.: Gender Mainstreaming – Das Ende von Mann und Frau?

Brunnen-Verlag, 2009     Amazon.de

Kurzbeschreibung:

KlenkWie groß ist der “kleine Unterschied” wirklich? Sind die Unterschiede zwischen Männern und Frauen natürlich gegeben oder kulturell erworben? Und zieht Ungleichheit unweigerlich Ungerechtigkeit nach sich? Aus der “Gender-Perspektive” betrachtet, ist alles eine Frage der Konstruktion. Durch “Gender-Maintreaming” soll der Misstand im Verhältnis der Geschlechter überwunden werden. “Gender Mainstreaming” das ist seit dem Amsterdamer Vertrag von 1997/1999 das offizielle Konzept und Ziel der Gleichstellungspolitik der Europäischen Union. Erklärte Maxime ist die Auflösung der Zwei-Geschlechter-Ordnung und die “Vervielfältigung der Geschlechter”. Eine lautlose Revolution stellt die Grundlagen unserer Kultur auf den Kopf. Müssen Christen ihr Bild von Mann und Frau und ihre traditionellen Ehevorstellungen über Bord werfen, wenn sie politisch korrekt bleiben wollen? Welche konstruktiven Alternativen gibt es, die Gerechtigkeit und Chancengleichheit fördern? Was befähigt Frauen und Männer zu einem versöhnten und schöpferischen Miteinander? Mit Beiträgen von Dr. Dominik Klenk, Markus Hoffmann, Konstantin Mascher, Dr. Christl Vonholdt u.a.

Claude Hagège: Contre la pensée unique

Odile Jacob, 2012     Amazon.fr

Présentation de l’éditeur:

Ce livre est un plaidoyer contre la pensée unique. Ce livre est un appel à la résistance. Quand l’essentiel n’est plus distingué de l’accessoire, quand les projets intellectuels de haute volée se heurtent à la puissante inertie de la médiocrité ambiante et des petits desseins, quand l’uniformisation s’installe dans les goûts, les idées, dans la vie quotidienne, dans la conception même de l’existence, alors la pensée unique domine. La langue anglaise domine le monde et sert aujourd’hui de support à cette pensée unique. Mais le français est bien vivant. Et nombreux sont ceux, de par le monde, qui en mesurent l’apport au combat de l’homme pour la liberté de l’esprit. C’est l’objet de ce livre que de proposer de nouvelles pistes pour déployer encore plus largement de nouvelles formes d’inventivité et de créativité.

Biographie de l’auteur:

Claude Hagège est linguiste, professeur honoraire au Collège de France et lauréat de la médaille d’or du CNRS. Il est l’auteur de livres qui sont d’immenses succès: Le Français et les Siècles, Le Souffle de la langue, L’Enfant aux deux langues, Halte à la mort des langues et Combat pour le français.

Michel Chossudovsky: America’s “War on Terrorism”

Global Research, 2nd ed. 2005     Amazon.com

Book Description:

In this new and expanded edition of Michel Chossudovsky’s 2002 best seller, the author blows away the smokescreen put up by the mainstream media, that 9/11 was an attack on America by “Islamic terrorists”. The expanded edition, which includes twelve new chapters focuses on the use of 9/11 as a pretext for the invasion and illegal occupation of Iraq, the militarisation of justice and law enforcement and the repeal of democracy. According to Chossudovsky, the “war on terrorism” is a complete fabrication based on the illusion that one man, Osama bin Laden, outwitted the $40 billion-a-year American intelligence apparatus. The “war on terrorism” is a war of conquest. Globalisation is the final march to the “New World Order”, dominated by Wall Street and the U.S. military-industrial complex. September 11, 2001 provides a justification for waging a war without borders. Washington’s agenda consists in extending the frontiers of the American Empire to facilitate complete U.S. corporate control, while installing within America the institutions of the Homeland Security State. Chossudovsky peels back layers of rhetoric to reveal a complex web of deceit aimed at luring the American people and the rest of the world into accepting a military solution which threatens the future of humanity.
About the Author:
Award winning writer Michel Chossudovsky is Professor of Economics at the University of Ottawa and Director of the Center for Research on Globalization which hosts the critically acclaimed website: http://www.globalresearch.ca/. He is also a contributor to the Encyclopaedia Britannica. His writings have been translated into more than twenty languages.
JOB’s Comment:
Chossudovsky is in my view an author in the same category as F. William Engdahl. The overall picture they present seems correct, but they sometimes go too far and are too onesided. There is of course some real Islamic terrorism. And this is not just blowback terrorism, but also terrorism inspired by real fundamentalist fanaticism. The “New World Order” is as far as I can see not just a matter of an American empire, of U.S. corporate control, although it is certainly to a considerable extent dominated by Wall Street. The goal is new, wholly supra- and ultimately postnational governance. The American military is being used, but the “military-industrial complex” is hardly specifically American any longer inasmuch as the infrastructure is being dismantled and the industry is outsourced. The use of the American military serves globalist purposes also in the sense that it weakens America. Chossudovsky seems to me an important scholar of the radical left. But his ideology leads to some inconsistencies and other weaknesses in his understanding and analyses. In other respects he is clearly beginning to see through problematic aspects of the left, as he discovers that in reality most of it supports – albeit sometimes indirectly – so much of what he criticizes and thought they were against too. But he should go much deeper in that analysis. Chossudovsky also writes for – or at least used to write for – Le Monde diplomatique.

Sex frågor om konservatismen

“Niclas” ställde sex frågor om konservatismen i kommentarfältet till mitt inlägg Svensk konservatism och nationalism. Jag har nu svarat på dem. I enlighet med den princip jag några gånger förklarat återger jag dem nu också, eftersom de alla är viktiga och värdefulla, tillsammans med svaren i detta separata inlägg.

Du skriver om Ernst Trygger som representant för “högkonservatismen” och längre ner om “High Tories” i Storbritannien. Är dessa två paralleller gentemot varandra i sina respektive länder och vad innebär de rent konkret?

Frågan om kopplingen mellan High Tories och “högkonservatism” är intressant, och jag hade faktiskt inte tänkt på att den kan göras genom dessa benämningars likhet. Nu är ju de historiska skillnaderna mellan länderna och de respektive partiernas ursprung sådana att de naturligtvis avspeglas också i dessa olika konservatismer, men möjligen skulle man i någon liten utsträckning kunna tala om “paralleller gentemot varandra i sina respektive länder”, som du gör i din fråga. Det relevanta ifråga om tyskvänliga Trygger är förstås inte hans faktiska politik som en av ledarna för den dåtida svenska högern, utan hans mer allmänna typ som konservativ, hans samhälls- och ordningsförståelse, hans eventuella uppfattning av överordnade värden. Med frågan om brittiska paralleller ställs vi snabbt inför problemet med högkonservatismens fortsättning i Sverige efter Trygger. Lindman stod redan i mycket för en annan typ av konservatism. Med Hammarskjölds regering var det storkapitalet som självt direkt grep makten.

Det idag viktigaste för mig i vad High Toryism innebär är att dess företrädare tenderar att ha en mycket djupare förståelse av och vara långt mer kritiska inför nittonhundratalshistorien och Storbritanniens roll i den, alltifrån första världskriget, än andra Tories. De är exempelvis skeptiska – och ofta mer än så – inför Churchillmyten och -kulten, om än givetvis inte på i allo oproblematiskt sätt.

Någon motsvarighet till denna förståelse finner jag inte i den svenska konservatismen i den lindmanska linjen. “Lågkonservativa” i båda länderna har övergivit viktiga äldre ståndpunkter (notera dock att jag själv inte delar alla dessa och, som “europeisk post-paleokonservativ”, som jag  föredrar att kalla mig, anser att även denna konservatism visat sig otillräcklig) och är s.a.s. i grunden ombord på ett problematiskt, större politiskt, liberalkapitalistiskt projekt av icke-konservativ natur som de endast ibland försöker förse med en i hög grad illusorisk fasad av något som förvisso kan påminna om konservativa värderingar men som saknar förmåga att stoppa det större projektets konstitutiva radikala dynamik och effekter.

Det diskuteras i vissa konservativa kretsar om vilken partiledare som förde bort högern från konservatismen; Heckscher, Holmberg, Bohman… Du verkar dock ge intrycket att redan Arvid Lindman gjorde detta. Stämmer det?

Ja.

Problemet med denna fråga – även när jag diskuterar den – är dock att den egentligen förutsätter en definition av Konservatismen med stort K och i bestämd form singularis, en definition som jag menar är omöjlig. Se om detta, och om mitt förhållande till konservatismen (konservatismerna) i allmänhet, mitt inlägg Sverigedemokraterna och konservatismen.

Vad man däremot utan problem kan framhålla är denna konservatismernas mångfald, att vad vissa politiker och ideologer försvarar som konservativa ståndpunkter inte är desamma som dem som andra försvarar under samma beteckning. Lindmans konservatism är i större utsträckning än Tryggers “bolagshögerns”, vilket gör att den inte kan betecknas som högkonservatism eller jämföras med High Toryism.

Du skriver om “ohämmad kapitalism” som ett exempel på hur högern och konservatismen har glidit isär från varandra. Anser du att kapitalism är oförenligt med konservatism (detta aporopå Tradition & Fasons texthäfte om förhållandet konservatism-kapitalism)?

Ja.

Kapitalism, kapitalet upphöjt till ism och därmed grundläggande, hela samhället dominerande doktrin och verklighet, är en monstruös ensidighet som jag tycker borde vara oförenlig med “Konservatismen” (se om denna mitt svar på din andra fråga) i varje rimlig mening. Inte minst är så fallet om den är identisk med det förhandenvarande supranationella bank- och finanssystemet med dess under lång tid väldokumenterade anti-konservativa, vänsterradikala, revolutionära och allmänt oacceptabla funktion, effekter och intressen (även Marx framhöll, långt före dagens utvecklingsstadium, kapitalismens nedbrytande och upplösande verk). Men konservatismen (konservatismerna) har tvärtom ofta kommit att okritiskt vilja bevara detta system. Av bl.a. detta skäl krävs i stället en post-paleokonservatism, som söker reformera det.

Jag delar din åsikt att svensk kristdemokrati inte har sin grogrund i konservatismen, utan snarare i den “frisinnade” falangen inom folkpartiet, med rötter i Jönköpings län. Men grundar sig inte den tyska kristdemokratin på konservatism? Det kristdemokratiska partiet CSU har ju sina rötter i Weimarrepublikens Bayerische Volkspartei som väl är att klassa som konservativt?

Nej.

CSU kan sägas delvis grunda sig på en konservatism i den utsträckning de har sina rötter i Bayerische Volkspartei. Men kristdemokratin i sig är ju inte en del av dessa rötter. Den utgör ett annat inslag i partiets ideologi. Och CDU, det långt större partiet, har ju inte alls dessa rötter. De tyska kristdemokraterna vill inte kalla sig konservativa.

Naturligtvis står vi dock åter inför frågan om konservatismens definition, eller de många konservatismerna. Kristdemokratin har förvisso upptagit positioner som delas av konservativa. Men kan dessa ståndpunkter – rörande det allmänna erkännandet av en objektiv moralisk ordning, familjen, abort, homoäktenskap o.s.v. – i sig själva eller tillsammans anses utgöra en konservatism i rimlig historisk och filosofisk mening?

Jag svarar alltså nej på den frågan. Kristdemokratin är något nytt och annat. Dess ideologi är som helhet präglad av radikala, liberaldemokratiska principer och kristendomstolkningar, och uppfattades från början så av konservativa.

Med tiden formulerades dessa principer allt tydligare i enlighet med huvudströmningen i den nythomistiska tolkningen av naturrätten och personalismen (Maritains arbete med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, senare Andra Vatikankonciliets nya version av “socialläran”).

Denna kontinentala huvudversion av kristdemokratin skiljer sig från den svenska, även om svenska katolska kristdemokrater länge arbetat hårt med att importera den till sitt pingstparti. Men i ingetdera fallet är det fråga om konservatism i någon rimlig mening.

En till fråga som är kopplad till texten: Elvanders avhandling delar som bekant upp den intellektuella sekelskiftskonservatismen i två grupperingar; den “extrema” konservatismen, representerad av Rudolf Kjellén, samt den “moderata” representerad av Harald Hjärne. Anser du att den ger en rättvisande bild av den konservativa idédebatten?

Nej.

Denna terminologi för klassifikationen är otillräcklig.

Och vidare, vilken falang ser du som representant för den “sanna” konservatismen?

I enlighet med min argumentation i Sverigedemokraterna och konservatismen anser jag frågan om den “sanna” konservatismen i en diskussion om Kjellén och Hjärne felställd och missvisande. Tilläggas kan att “aktivisterna” före första världskriget hämtade inspiration från både Hjärne och Kjellén, och att dessa hade ryskfientligheten gemensam.