Category: Spirituality

Antonio da Correggio: La notte

Viktige indologen vid Collège de France hos vilken Babbitt studerade sanskrit och pali och som skrev det utlåtande om avhandlingsversionen av Guénons senare första bok Introduction générale à l’étude des doctrines hindoues på basis av vilket den underkändes av Sorbonnes doyen.

Man noterar att engelska dr Wiki ger vad som troligen är en något missvisande bild av Lévis uppfattning av Guénon. Avsnittet ‘Opinions’ lyder – språkligt något osammanhängande – i dess helhet: “He was also an early opponent of the traditionalist author René Guénon, citing the latter’s uncritical belief in a ‘Perennial philosophy’, that a primal truth revealed directly to primitive humanity, based on an extreme reductionist view of Hinduism, which was the subject of Guénon’s first book…Introduction générale à l’étude des doctrines hindoues. That was a thesis delivered to Lévi at the Sorbonne and rejected.”

Påståendet att avhandlingen framlades för Lévi vid Sorbonne är väl rimligen felaktigt, eftersom Lévi bara skrev ett utlåtande; men å andra sidan var han också verksam vid till Sorbonne kopplade École pratique des hautes études. Underkännandet av den förste hårdtraditionalistens avhandling är hursomhelst fullt begripligt; utöver dess rent traditionalistiska framställning är den också ett kompromisslöst angrepp på, ja helt enkelt ett totalt avfärdande av den moderna religionsvetenskapen. Franska dr Wiki skriver emellertid till skillnad från engelska att Lévi “rédige un rapport mitigé, teinté à la fois d’estime et de prudence, sur la thèse de doctorat”. Jämför här min diskussion av Mark Sedgwicks kommentarer om Lévis uppfattning av avhandlingen. Prof. Grok sammanfattar – med hänvisning bl.a. till mitt inlägg, hon kan ju inte själv läsa Sedgwicks bok – Lévis kritik på följande sätt:

– Guénon’s selective exclusion of elements that did not align with his preconceived notions of Hinduism.

– A reductionist approach that boiled down the tradition to Vedanta alone (‘everything is in the Vedanta’).

– Insufficient attention to historical context and criticism.

– An uncritical acceptance of a ‘perennial philosophy,’ involving a mystical transmission of primal truths from ancient times, which Lévi saw as overly simplistic and ahistorical.

Den andra punkten rörande vedanta tycker jag ser litet märklig ut, om nu avhandlingen överensstämmer med boken på den punkten. Det är en sak att allt i en mening ryms i vedanta (mycket – ifråga om den på den vediska traditionen byggande hinduismen – ligger väl redan i själva termen vedanta), men alla darshans och några andra större riktningar behandlas i varsitt kapitel, på ett sätt som gör att det knappast kan sägas vara fråga om någon nedkokning.

Rejected Knowledge in Western Culture

Cambridge University Press, 2012

Amazon.com

Publisher’s Description:

Academics tend to look on ‘esoteric’, ‘occult’ or ‘magical’ beliefs with contempt, but are usually ignorant about the religious and philosophical traditions to which these terms refer, or their relevance to intellectual history. Wouter Hanegraaff tells the neglected story of how intellectuals since the Renaissance have tried to come to terms with a cluster of ‘pagan’ ideas from late antiquity that challenged the foundations of biblical religion and Greek rationality. Expelled from the academy on the basis of Protestant and Enlightenment polemics, these traditions have come to be perceived as the Other by which academics define their identity to the present day. Hanegraaff grounds his discussion in a meticulous study of primary and secondary sources, taking the reader on an exciting intellectual voyage from the fifteenth century to the present day and asking what implications the forgotten history of exclusion has for established textbook narratives of religion, philosophy and science.

About the Author (Dr. Wiki)

The Notebooks of Paul Brunton

Volume Fourteen

Larson, 1988

Amazon.com

Back Cover:

“There are swift elusive moments that every real artist knows, and every deep lover experiences, when the faculty of concentration unites with the emotion of joy, and creates an indescribable sense of balanced being. Such moments are of a mystical character.”

“If one learns to cultivate these brief intuitive momets aright, there can develop ou t of them in time mystical moods of much longer duration and much deeper intensity. Still later, there could come to maturity the ripe fruit of all these moods – an ecstatic experience wherein grace descends with life-changing results.”

– Paul Brunton

Nearly everyone has brief moments of exalting contact with his or her own divine Soul: this book shows how to make the most of those moments; how to recognize, develop, test, and follow through on intuitions; how to contact the source of inspiration and make its vitalizing power a continuous presence.

Första samlingen, 1934.

Ernest Psichari, Jacques Rivière, Jacques d’Arnoux, Henri Massis, Charles du Bos, François Mauriac.

Hur djupt man absorberades i detta under första hälften av 80-talet. Hur man lät sig helt översköljas och täckas av europeiskheter för att komma bort från den historiskt, kulturellt och socialt dåliga integrationen av de nyare introduktionerna av de österländska andliga traditionerna, även och inte minst när de antog alltför mycket av amerikanska pop-estetiska och pop-psykologiska former. Till den grad att man periodvis helt kunde glömma att vad man i denna absorption sökte ändå också var de rätta formerna för denna integration, för föreningen med det som var förenbart i den europeiska och egentliga västerländska kulturen.

Ännu en märklig engelsk teosof och kvinnosaksaktivist, även kämpande mot vivisektion och för vegetarianism.

För det senare syftet grundade hon the Food Reform Society 1881, samma år som hennes franska avhandling L’Alimentation végétale de l’homme utgavs i engelsk översättning under titeln The Perfect Way in Diet. Hon levde ett kort liv och hann utöver denna publicera endast ett fåtal böcker innan hon gick bort 1888.

En av dem var The Keys of the Creeds (1875), skriven tillsammans med hennes medarbetare Edward Maitland, i egen rätt en inflytelserik esoteriker som året efter hennes bortgång också publicerade en samling av hennes texter, Clothed with the Sun, och senare även hennes biografi, Anna Kingsford: Her Life, Letters, Diary and Work (1896).

Senare utgavs The Perfect Way or The Finding of Christ (1909), Addresses and Essays on Vegetarianism (1912), och The Credo of Christendom and Other Addresses and Essays on Esoteric Christianity (1916), samtliga med Maitland som medförfattare.

Vordna kritiska mot Blavatskys utsvävningar lämnade Kingsford och Maitland Teosofiska samfundet – även om de vidmakthöll viss kontakt med henne och Matiland fortsatt fick stöd av bl.a. Olcott – och grundade i stället 1884 The Hermetic Society i London.

Efter att ha anslutit sig till dem 1930 ledde Peter Flach Pasadena-teosoferna i Sverige under ca 40 år, i mycket, tror jag, tillsammans med sin fru Kathinka.

Ännu under första hälften av 80-talet kunde man träffa honom på de huvudsakligen av äldre djuptänkande damer arrangerade mötena i soffgruppen i hörnan längst in vid bortre väggen och fönstren i deras takhöga sal med strama pilastrar på första – eller var det möjligen andra – våningen i det strama, tidigt 20-talsklassicistiska huset vid korsningen Sveavägen-Tegnérgatan, där en jämförelsevis stram bokhylla bl.a. innehöll några titlar av Brunton.

I denna lilla broschyr stramar Flach ned teosofin till ett grundläggande minimum, fritt från de otroliga eklektisk-spekulativa utsvävningar som fyller Blavatskys böcker (med visst undantag för Nyckel till teosofien, där även hon tycks ha insett behovet av en stramare framställning).

Kata Dalström var teosof. Många socialister ända från 1800-talet förstod att marxismens tidsspecifika materialism, som ledande kommunister kunde insistera på även som ateism, var ohållbar som helhetlig världs- och livsåskådning. P.g.a. den, och till den knuten mer allmän, outrerad kulturradikalism, kunde socialismen inte nå mer helhetlig, entydig och bestående framgång under 1900-talet, och så länge den kvarstår kommer den aldrig kunna göra det.

Ännu återstår behovet av en stramning även av de alternativa, likaledes i hög grad 1800-talsspecifika, på det djupare åskådningsmässiga planet idealistiska formerna av socialism, som ofta accepterade inte bara kristendomen i idealistisk 1800-talsform, utan var mottagliga också för egentlig – d.v.s. esoandlig – upplysning genom österländska traditioner, inledningsvis bl.a. genom teosofin.

Endast genom en korrigerande revision av en del av deras romantiska moment kan socialismen också bli den de överordnade värdenas konservatism, som högern och kapitalismen under den nyliberala eran har visat att de inte kan representera.

Porträtt av E. Hodgson Smart, 1927

Den av Blavatsky och teosofin starkt påverkade amerikanske esoterikern, författaren till The Secret Teachings of All Ages (1928) och grundaren av The Philosophical Research Society i Los Angeles, som behandlades av Mitch Horowitz i detta föredrag.

Karaktäristiskt nog använde Hall, som Wikipedia tycks korrekt framställa det (jag har själv inte närmare studerat Hall, och har såtillvida ingen särskild anledning att skriva om just honom – vad jag gör här, och anser vara motiverat att göra, är bara att jag noterar hans existens och den betydelse den numera verkar anses ha haft), sin esoterism för utformnigen av ett eget bidrag till föreställnigen om den amerikanska exceptionalismen:

“In 1942, Hall spoke to a large audience at Carnegie Hall, on ‘The Secret Destiny of America,’ which later became a book of the same title. Through a series of stories, his book alleged that a secret order of philosophers created the idea of America as a country based on religious freedom and self-governance. In one of the stories that Hall cites as evidence of America’s exceptionalism, he claims that an angel was present at the signing of the Declaration of Independence, and inspiring them with God’s words. President Ronald Reagan is reported to have adopted ideas and phrasing from The Secret Destiny of America (1944) in his speeches and essays for his allegorical use of the City upon a Hill. Historian Mitch Horowitz has brought attention specifically to Reagan telling the story of an ‘unknown speaker’ at the signing of the Declaration of Independence and America’s assignation ‘to fulfill a mission to advance man a further step in his climb from the swamps.’

Hall returned in 1945 for another well-attended lecture at Carnegie Hall, titled: ‘Plato’s Prophecy of Worldwide Democracy’.”

Han sägs också ha varit “on friendly terms” med Reagan, som, “according to Hall’s fellow lecturer at the Philosophical Research Society, Stephan A. Hoeller, even visited him at his office.” 

Liksom Henry Wallace visar Hall således nödvändigheten att med adekvata filosofiska och historiska instrument – och inte bara de babbittska, även Guénons teosofikritik skjuter direkt in sig på de här manifesterade tendenserna – djupanalysera den karaktäristiska helhetliga åskådning som under 1900-talet tog form i väst i mötet mellan den esoförstådda andligheten och den samtida politiken och allmänkulturella och sociala sensibiliteten.

En avvikande titel i Lindboms produktion såtillvida som den nästan helt håller sig inom en biblisk ram och saknar hänvisningar till sufismen, buddhismen, vedanta och den traditionalistiska “skolans” ledande tänkare.

Christian Braw hävdade därför i sin recension att den uttryckte Lindboms teologi. Braw hade dock inte Guénons specifika definition av teologins begrepp (i relation till den västliga differentieringsprocessens tidiga faser under antiken, “traditionens” s.k. rena metafysik o.s.v.) i åtanke, en definition som här är i hög grad relevant. 

Traditionalisternas insisterande på religionsspecifika exoterismers historiskt betingade nödvändighet, och i synnerhet de abrahamitiska, oförståelsen för nödvändigheten av en ny kvalificerat universell mjuktraditionalistisk andlig kultur av den typ som informellt redan, och oundvikligen, i stor utsträckning blivit en gränsöverskridande, mänsklighetsförenande verklighet, var en svaghet.

Tage Lindbom: Ett är nödvändigt