Jan Olof Bengtsson

Norma, 1993

Baksida:

Den sekularisering, som fått ökad utbredning i Västerlandet, har efter andra världskrigets slut lett till stor oklarhet inte minst på moralens område. Vad är ont och vad är gott, var går gränsen för mänskligt ansvar?

Behovet av en moraldebatt, inte minst i Sverige, har ofta påtalats och det är därför angeläget när Tage Lindbom i sin nya bok Före solnedgången griper sig an denna fråga i ett längre kapitel.

Vår tids människor upplever på många sätt osäkerhet och otrygghet. När Gud förklaras vara god och samtidigt allsmäktig, så frågar sig många, varför tillåter Han då allt detta onda och lidande i världen? Det är en stor och svår fråga, som Tage Lindbom ägnar en inträngande granskning.

Föränderlighet och rastlöshet upplevs som plågsamma och det uppstår en längtan efter fasta hållpunkter. De vetenskapliga löftena från seklets början om slutgiltiga svar på tillvarons gåtor har inte infriats. Tvärtom upplevs världen av många som ett oavlåtligt flöde utan mål och utan mening.

Finns då inte en högre gudomlig ordning, som ger åt skapelsen en möjlighet till jämvikt och harmoni, till en djupare mening med vårt jordiska liv?

Tage Lindbom vill bejaka denna fråga: det finns en skapelsens inneboende ordning. Men vi blir delaktiga av denna ordning först när vi upphör med vår folksuveräna självtillbedjan.