Svar till “tras”
Flashback-signaturen “tras” skriver en kommentar till mitt inlägg ‘Fenomenet Flashback’ som jag på grund av mitt engagemang för honom och andra goda Flashback-skribenter – eller vad jag hittills kunnat se är sådana – här besvarar i ett separat inlägg, på samma sätt som ‘Fenomenet Flashback’ i sak var ett svar på DogDylans tidigare kommentar (till ‘Politik, akademi, kloak’) i samma ämne. Jag hänvisar därför den intresserade läsaren till att först läsa detta tidigare inlägg och den diskussion i kommentarfältetet på vilken det följande är en fortsättning. Jag väljer nu att använda vad som kanske kan kallas forum-formatet, och delar upp “tras” kommentar i mindre, citerade delar.
“tras” börjar:
”Jag tillhör en annan generation än dig, och jag uppfattar väl inte riktigt världen på samma sätt.”
Men det är knappast främst generationstillhörigheten som förklarar skillnaden i uppfatting. Jag har genom åren träffat många borgerliga konservativa i yngre generationer som reagerar just mot det jag reagerar mot, och det är ett huvudsakligt skäl, ja kanske det huvudsakliga skälet till att de inte kan acceptera de åsikter som framförs i sammanhang präglade av det både de och jag (om än ibland delvis av olika skäl) reagerar mot. Och utan tvekan gäller detta också en del andra grupper i dessa generationer.
”Du nämner flera av fördelarna med Flashback (yttrandefrihet, god spridning) och det överväger för mig de nackdelar som finns.”
Jag respekterar detta ställningstagande, men förstår inte varför spridningens fördel är tillräcklig för att betala priset av nackdelarna.
”Har inga som helst problem med att debattera med ’vulgära’ användarnamn om det skulle behövas och störs inte av det faktum att världen runt mig även består av knark och porr.”
Menar du med citationstecknen att användarnamnen inte är vulgära? Eller att begreppet ”vulgära” är osympatiskt, snobbistiskt, odemokratiskt? Eller både-och?
Du störs inte av knark och porr?
”Skulle kräva väldigt lång tid och mycket arbete att åstadkomma ett lika fritt forum med lika stor spridning.”
Jag håller med om att det skulle ta tid att skapa ett forum med lika stor spridning. Det finns oerhört mycket som måste åstadkommas i dag och i framtiden som kräver väldigt lång tid och mycket arbete. Det får naturligtvis inte avskräcka.
Stor spridning är naturligtvis önskvärd. I längden tror jag dock att ett nytt forum – portal, webbtidskrift – är nödvändig för att få ännu större spridning. Som ett forum av den typ det är, misstänker jag att det finns s.a.s. principiella begränsningar för hur Flashbacks spridning kan fortsätta öka.
Men mitt argument var ju att spridningens storlek just nu faktiskt inte är det primära. Det viktigaste i termer av spridning i dagens läge är att det nya forum jag förespråkar får en delvis annan spridning.
När det gäller friheten är jag osäker på vad problemet är. Sannolikt är det något jag har förbisett. Upplys mig gärna om det, om vad det är ifråga om den som kräver tid och arbete.
”Dessutom skulle ett mer ’städat’ anonymt forum”
Citationstecknen betyder att du menar att Flashback är städat? Eller att ”städat” är en fult, odemokratiskt ord? Ett politiskt inkorrekt ord? Här är båda alternativen för mig svårbegripliga.
”inte bli ett dugg mer accepterat av personer som värderingsmässigt och yrkesmässigt ansluter sig till någon underavdelning av PK, NK eller vilken beskrivning vi vill göra. Tvärtom. Jag skriver inte som tras för att påverka Anders Lindberg eller Annika Hamrud. Poängen är att runda dem.”
Kanske inte accepterat; men kloakmässigheten gör att ni helt i onödan får mindre tyngd och respektabilitet i alla läger. Problemet är att ni inte tas på tillräckligt stort allvar. Kloaken skämmer kvalitetsinläggen; det är frustrerande att se, och kan ibland ge ett löjligt intryck. Det är inte främst de kategorier du nämner som jag syftar på när jag talar om annan spridning. Men när du rundat dem, finns det fler och helt andra att nå än kloaktillvänjda Flashbackläsare, och jag påstår att du missar dem.
Jag erkänner att du når också många bra Flashback-medlemmar och läsare; menade jag att alla på Flashback är kloakvarelser skulle jag ju inte bedriva den här kampanjen. Även många i de andra kategorier jag har i åtanke läser säkert Flashback då och då. Men de ogillar på det hela taget forumet och tar därför inte till sig ditt budskap på det sätt de skulle göra om du skrev i ett städat forum som också kunde bli till något mer än bara ett forum av samma formella typ. Jag säger, återigen, inte att det informella och urskillningslösa Flashback på grund av dess problematiska aspekter inte har något värde alls. Jag säger bara att det borde vara möjligt att göra något mer, annat och bättre av det bästa i Flashback.
”Det är väl bara att konstatera att Flashback har betydelse för hur motstånd formuleras idag,”
Ja, utan tvekan. Men inte tillräckligt stor.
”sen är man med eller inte, eller så skriver man någon annanstans eller gör något annat. Ser ingen anledning att kalla det för en kloak. Att definiera vad som är vulgärt eller inte har inte samma vikt för mig som för dig.”
Frågan om definitionen av vulgaritet är för omfattande för att ha kunnat behandlas av mig i detta sammanhang. Det handlar bara om ett konstaterande av att det finns mycket på Flashback som är frånstötande för alltför många även alldeles oavsett politiska åsikter, sådant som jag beskrivit bl.a. med ordet “kloak”. Definitionen av vulgaritet har jag skrivit om i andra sammanhang, det är för mig inte någon lätt fråga. Det är verkligen inte så enkelt som att likställa det med det folkliga.
När jag använder ord som “kloak” och “kloakråttor” är det ju, som jag förklarade, ett experimentellt försök med en ny metod, att ge igen genom en anpassning till Ezzelinos och andras egen ton och stil. Menar du verkligen att “kloak” är ett för starkt ord? Här tycker jag din oberördhet inför vulgaritet, knark och porr tyvärr övergår till något än mer problematiskt. Jag har hittills velat undvika att ge fler och värre exempel (som Newfaceinhell riktigt påpekade är mina formuleringar “inte i närheten” av dessa). Måste jag göra det?
Dock skrev jag på ett tidigt stadium att hela Flashback inte är en kloak, att det också finns skribenter som du som inte är kloakmässiga, även om både ni och era läsare oundvikligen hela tiden måste komma i kontakt med kloakdelen eller den allmänna atmosfär den sprider.
Men jag är olycklig över att det, genom att jag använt beteckningen kloak, för många kan se ut som om jag står på samma sida som de journalister och mediatyckare som beskriver Flashback i samma eller liknande termer. Jag kan visserligen hålla med dem på några punkter. Men bortom dem finns olika, ja motsatta syften.
I förhållande till alla som använder sådana beteckningar mot Flashback utan att erkänna forumets många värden eller med avsikt att tysta för dem och för de särintressen de tjänar obekväma röster, att stoppa den fria, i sann mening demokratiska, rationella debatten, att illegitimt begränsa yttrandefriheten, står jag på er sida. Flashback har inte bara en omoral, utan också en moral. Och det senare är ett lika viktigt faktum.
När jag först upptäckte Flashback genom tråden om mig själv, SD och konservatismen, tyckte jag trots problemen att det var trevligt och meningsfullt att ge mig in i dialog med skribenterna där, och jag skrev långa svar eller kommentarer i form av inlägg här i bloggen. I somras blev jag också själv medlem och övervägde att ge mig in i trådarna, men var obenägen på grund av de faktorer jag kritiserar. (Medlemskapet gav mig dock möjlighet att lättare hitta mina favoritskribenters inlägg. I höstas registrerade jag mig också som “Kloakrensaren”…)
Med IvanLendl- och Ezzelino-episoderna övergick tvekan till vägran. Jag hade på IvanLendls uppmaning och som svar på hans frågor diskuterat de svåra frågorna om det judiska inflytandet, i en fortsätting av den tidigare dialogen med Flashback. Men på detta svarade din interlokutör IvanLendl nu plötsligt med att fördöma mig i ett irrationellt, osakligt och missriktat utbrott, anklagande mig för att stå för den extrema motsatsen till det extrema han tidigare velat finna hos mig och länge hyllat mig för. Ezzelinos förolämpningar var mindre våldsamt formulerade, men lika oprovocerade, grundlösa och missvisande.
I min “kloakexpedition” bemötte jag båda punkt för punkt, varefter de tystnade och drog sig undan: de syns inte längre i min tråd. Men hur meningsfullt är det i sak att ägna sig åt att bemöta sådana angrepp? Flashback blev mindre intressant. Omoralen präglade det i större utsträckning än moralen.
Men åtminstone såtillvida som dessa episoder nu tycks vara över har kloakexpeditionen med sin delvis drastiska metod givit ett gott resultat, och förhoppningsvis har den kunnat påverka åtminstone några andra till att få upp ögonen även för Flashbacks mer allmänna brister.
Tyvärr tyder ändå både dina och DogDylans argument på att jag åtminstone inte just nu skulle lyckas få er och de andra bra skribenterna att starta ett nytt forum. Jag finner det naturligtvis beklagligt. Men om det verkligen förhåller sig så, kunde det påverka min inställning till Flashback. En annan strategi, någon kompromiss, kunde bli försvarbar. En möjlighet kunde kanske vara att återgå till att försöka stödja er genom kommentarer här i min blogg, men utvidga dem till att omfatta sådant ni skriver i andra trådar än den om mig.
Men detta är för mig inte någon optimal lösning. Ett av mina motiv för min kampanj är nämligen att ni som i hög grad delar mina åsikter och ståndpunkter ska, tillsammans med Axess och Motpol och ett antal indviduella bloggare när de är som bäst, prestera så mycket och så bra politisk analys (i vid mening, med de perspektiv jag antydde i det förra inlägget) i ett seriöst sammanhang att jag känner att jag själv inte behöver ägna mig så mycket åt detta.
Den efterfrågan jag märkt i responsen på mina politiska inlägg de senaste åren har förstås varit mycket glädjande, och jag kommer inte sluta skriva om politik. Men i synnerhet har responsen varit glädjande om den innebär att jag kunnat bidra till att få fram och inspirera nya kvalitetsskribenter med samma inriktning. För min avsikt har inte varit att skriva fullt så mycket om politik, vare sig här i bloggen eller på annat håll, som några kommit att förvänta sig.
Även mitt eget samvete driver mig visserligen att göra det, när det finns saker att säga som jag inte tycker någon annan säger. Och det finns så många sådana saker, inte minst i den svenska debattten, att jag riskerar att inte i tillräcklig utsträckning hinna ägna mig åt mina andra temata. Dessa är naturligtvis relaterade till politiken och samhällsfrågorna på det sätt jag antydde ovan och i det förra inlägget, men de har ju också andra dimensioner som ligger bortom den typ av debatt vi talar om här. Därför skulle jag s.a.s. känna mig avlastad om ni, som på centrala områden såvitt jag kunnat se ligger så nära mig, börjar inte bara säga de saker jag känner mig måsta säga, utan också börjar göra det på det sätt och i de former jag och de många jag talar för menar att det bör göras. Att ni, kort sagt, kommer upp ur kloaken.
I det inlägg du svarar på skrev jag: ”Hur har det kunnat bli så att det anses fullt normalt bland sådana kompetenta, kvalificerade svenskar att föra seriösa politiska debatter – med förgreningar till den politiska filosofin, filosofin i övrigt, historien, kulturen – i denna inramning? Är detta något man nuförtiden helt enkelt måste acceptera och anpassa sig till?”
Att ni inte vill skapa ett nytt forum talar för att svaret på den andra frågan är ja, att man i Sverige idag faktiskt måste åtminstone tills vidare acceptera och anpassa sig till detta. Men jag är ännu inte övertygad om att det verkligen kan vara så illa att seriösa och begåvade svenska intellektuella som ni måste verka i denna inramning. Det borde, tycker jag, i så fall finnas starkare argument än de du hittills framfört.
Jan Olof Bengtsson 
Har inte riktigt följt med i Flashback-turerna men det problem du berör är välkant och flitigt utnyttjat av politiska motståndare. Förr sade man att man får ta det onda med det goda, kanske det måste vara så. Dagstidningar i allmänhet och kvällspressen i synnerhet tydliggör ju, med sin blandning av slaskjournalistik och ‘nyheter, att problemet finns även på andra plan. Men det är nog så att man måste få lite skit på skorna om man ger sig ut på gator och torg, det går inte att undvika tyvärr. Och sitter man i sin kammare är det inte så många som lyssnar.
Som jag försöker markera i inlägget ska mitt framhållande av problemet inte likställas med utnyttjandet av det från politiska motståndare till de skribenter jag har i åtanke. Min kritik syftar ju tvärtom till att befrämja det de senare gör.
Om du läser det förra inlägget, som jag hänvisar till (‘Fenomenet Flashback’), kommer du se att jag jämför Flashbacks kloakmässighet med just tidningarnas, och i synnerhet kvällspressens. Jag skriver där att det inte finns någon anledning för mina favoritskribenter att nöja sig med något som påminner om dem.
Ja, en del ont och skit är oundvikligt. Men gator och torg är inte riktigt detsamma som kloaken. Dessutom finns mycket som vare sig är kloak, gator och torg, eller den egna kammaren. Dit bör, föreslår jag, de skribenter jag talar om också ge sig ut.
Du gör gör nog ett analytiskt misstag genom att analysera Flashback utifrån en jämförelse med en kloak. Flashback är ett helt unikt fenomen och bör därför vara en förutsättningslös utgångspunkt utan hämmande negativa liknelser: Flashback är Flashback.
Flashback är ett socialt fenomen som bättre kan liknas med Wikipedia än med en kloak. Flashback är ett mer anarkistiskt system som inte regleras lika hårt och målmedvetet som Wikipedia, men det finns många likheter.
Båda styrs av regelverk och mer eller mindre diktatoriska moderatorer. Båda är öppna system – vem som helst kan via Google eller via direkta besök läsa vad som skrivs på webbsidorna. Båda riktar sig till både producenter och konsumenter. Båda innefattar en social hierarki bland producenterna. På Wikipedia är dock producenterna inte lika synliga för konsumenterna som på Flashback.
Jag tar upp Wikipedia för att peka på den tillfredsställelse som producenterna på FB och Wikipedia känner av att ingå i ett stort system – en myrstack (snarare än än kloak). Tar man ut en eller ett par flitiga, gratisarbetande “myror” från stacken försvinner stackens tjusning och den enskilda myran tappar snart lusten att producera lika flitigt som den gjorde när den ingick i stackens vibrerande ekosystem.
Med Wikipedia har det gjorts ett liknande experiment som du föreslår med flitiga och högkvalitativa skribenter. Projektet heter Citizendium. Projektet startades av en av Wikipedias grundare och kan bäst liknas med ett fiasko.
Tanken var att man skulle producera en encyklopedi av hög klass med samma tekniska wikiplattform som Wikipedia. Skribenterna som valdes ut var kunniga och skickliga, men när väl arbetet sattes igång för skapandet av en ny och bättre encyklopedi kände producenterna sig ensamma och isolerade. Man saknade den dynamiska och smått kaotiska värld som Wikipediastacken utgör.
Behovet för ett intellektuellt, politiskt forum finns, men jag tror inte att ett sådant forum kan uppstå genom att man tar ut “myrorna” ur Flashbacks inrikesforum och hoppas att deras kreativitet och flit ska kvarstå även utanför stacken.
Du har rätt i att Flashback har en vitalitet av visst slag just på grund av sin öppna, anarkiska och kaotiska karaktär (jag förstår dock inte hur du menar att den förenas med en “social hierarki”). Argumentet har tagits upp tidigare och jag har själv bemött det i ett tidigare inlägg. Problemet är att denna vitalitet delvis är en funktion av just det kloakmässiga. Mitt argument var att mindre vitalitet av denna typ är något önskvärt.
I vilken utsträckning de skribenter jag skulle vilja se i ett nytt forum verkligen tycker att denna vitalitet är en “tjusning”, och deras kreativitet och flit är beroende av den, låter jag vara osagt. Vi har ju att göra med ett historiskt helt nytt fenomen, och bevisligen finns fortfarande många skribenter som är tillräckligt motiverade även utan dess vitalitet, även på internätet. Men det finns dessvärre en del som tyder på att du har rätt. Lika litet som du verkar de nämligen förstå vad jag menar med det kloakmässiga och varför det är problematiskt. De tycker helt enkelt inte att Flashback är särskilt kloakmässigt. De har inga allvarliga invändningar mot det jag kritiserar. De är på det hela taget nöjda med Flashback. För mig är det obegripligt hur du kan tala om “hämmande negativa liknelser” som är oförenliga med en “förutsättningslös utgångspunkt”. Det är just en förutsättningslös undersökning som ger vid handen att vi i alltför stor utsträckning har att göra med en kloak.
Det är du som gör ett analytiskt misstag när du jämför din liknelse av Flashback med Wikipedia-myrstacken med min liknelse med en kloak. Din kritik av min liknelse bygger på den felaktiga förutsättningen att din är av samma typ. Så är inte fallet. Min åsyftar inte Flashbacks anatomiska struktur: det väsentliga i den är inte att Flashback är ett system av underjordiska gångar och rör med öppningar mot gatan här och där, utan smutsen, mörkret och stanken. Jag accepterar din liknelse, och skulle mycket väl kunna beteckna även en Wikipedia-myrstack som kloakmässig. Det obegripliga är att du inte ens tycks förstå min.
Men jämförelsen mellan Flashback och Wikipedia är verkligen intressant och viktig. Jfr mitt reserverat positiva omdöme om Wikipedia på min About-sida. Även liknelsen med en myrstack har poänger. Jag följer med intresse utvecklingen av båda projekten. De är karaktäristiska för och av central betydelse i nuets och framtidens nya intellektuella och mediala verklighet, och utan tvekan finns potentialen även för Flashback att utvecklas i mycket positiv och värdefull riktning, d.v.s. bort från det kloakmässiga.
Tackar för repliken.
Jag svarar som på Flashback.
“Det är just en förutsättningslös undersökning som ger vid handen att vi i alltför stor utsträckning har att göra med en kloak.”
Det är inte svårt att förstå eller ta till sig liknelsen av Flashback som en kloak. Det finns säkert besökare som håller med om liknelsen efter en granskning av ämnesområden, användarnamn och annonsörer.
Jag hoppade över detta steg av diskussionen i min kommentar då “kloakmässigheten” har diskuterats ingående både på Flashback och här på bloggen. Syftet med min kommentar var inte att kommentera debatten om Flashbacks eventuella kloakmässighet.
Jag fortsatte istället till funderingen kring svårigheten att omplantera duktiga och motiverade medarbetare från en miljö till en väldigt annorlunda miljö.
—
“För mig är det obegripligt hur du kan tala om “hämmande negativa liknelser” som är oförenliga med en “förutsättningslös utgångspunkt”.
Om avsikten är endast att beskriva en samlingsplats som Flashback på ett vad man anser sanningsenligt sätt, då finns det ingen anledning till att hålla tillbaka negativa beskrivningar.
Om avsikten är att värva medarbetare, så är det ingen optimal utgångspunkt att värdera målgruppens samlingsplats utifrån en mycket negativ jämförelse.
Den potentiella rekryteringen försvåras av “hämmande negativa liknelser”.
—
“De är karaktäristiska för och av central betydelse i nuets och framtidens nya intellektuella och mediala verklighet, och utan tvekan finns potentialen även för Flashback att utvecklas i mycket positiv och värdefull riktning, d.v.s. bort från det kloakmässiga.”
Man kan alltid hoppas!
Tack för ett utförligt inlägg.
Diskussionen gäller alltså om signaturerna “tras”, “prafjessor”, “StuG”, “NewFaceinHell” och andra borde verka på mer optimala ställen än på Flashback. Den gäller alltså inte hur personerna bakom de signaturerna verkar på sina respektive arenor. Jag föreställer mig att ganska många skribenter agerar på olika sätt, tänjer gränser m.m. genom sin egentliga verksamhet. Flashback är ett ställe där folk kan mötas för att diskutera mer förutsättningslöst, eller testa idéer och infallsvinklar. Det är också en plats där motstånd bedrivs, och där argument slipas. Och läses av stora skaror användare och gäster.
Jag har inget intresse av att diskutera vad som är vulgärt, eller hur man ska förstå ordet städat. Det är för mig bisaker, liksom förekomsten av porr och knark på några knapptrycks avstånd. Jag konstaterar pragmatiskt att Flashback är en viktig arena. Om det är så att några potentiellt värdefulla individer tycker att det är svårt att hoppa över vulgära trådar eller vulgära inlägg i intressanta trådar och därmed inte nås av våra eminenta diskussioner så är det väl så. De kanske kan göra något annat i något sammanhang de trivs med.
Jag tror heller inte att signaturerna är så lockade att bygga ett nytt forum för att du ska kunna ägna dig åt något annat. Om du känner att du hellre vill lägga din kraft på andra områden där du bättre får utlopp för din skaparkraft så är det ju inget som hindrar dig. Du gör på många sätt en god insats. Debattörerna ska nog försöka upprätthålla fronten.
“Kristian” har också en viktig poäng i att dynamiken mellan användare – även mellan dem som tycker väldigt olika – är en viktig del i varför arbetande vuxna människor med barn och familj ids lägga tid på att försöka förstå och påverka sin samtid på ett stort forum.
Jag har idag svarat med ännu ett separat inlägg.
Jan Olof Bengtsson:
“Ett av mina motiv för min kampanj är nämligen att ni som i hög grad delar mina åsikter och ståndpunkter ska, tillsammans med Axess och Motpol och ett antal indviduella bloggare när de är som bäst, prestera så mycket och så bra politisk analys (i vid mening, med de perspektiv jag antydde i det förra inlägget) i ett seriöst sammanhang att jag känner att jag själv inte behöver ägna mig så mycket åt detta.”
Här måste jag säga att jag blir förvånad. Vad får dig att tro att axess på något sätt skull kunna tänka sig att befinna sig i närheten av skribenter från motpol? Johan Lundberg på axess må ha en syn på konst som överensstämmer med dina, mina, flera på motpol samt flera av de flashbackskribenter du räknar upp. Eventuellt kanske samma sak gäller för feminismen samt ytterligare ett antal sakfrågor. Men du bortser från det absolut viktigaste, det som står över alla andra sakfrågor och det som gör att Johan Lundberg “går i taket” när vissa sakfrågor kommer på tal:
http://axess.se/blog/post/2011/12/25/Antisemitism-pa-frammarsch.aspx
På samma sätt är Johan Lundbergs beröringsskräck så stor för det tabu-artade ämnet att han när han ordnar ett vernisage med nordiska figurativa konstnärer (http://axess.se/blog/post/2012/01/13/Vernissage-lordag-den-14-januari.aspx), helt väljer att bortse från Markus Andersson. Denne konstnär (som även är sporadisk motpolsskribent) som i stil och skicklighet borde falla Lundberg helt i smaken, är persona non grata för alla som vill behålla någon som helst värme från etablissemangets härd, och det vet Lundberg mycket väl. Hur kommer det sig att du inte reflekterar över det?
Axess med Johan Lundberg i spetsen är missnöjd över sakernas tillstånd inom ett fåtal sfärer. Han har ingen ambition att betrakta den komplexa hydra som med ett av sina huvuden tuggar i sig av hans skötebarn (tex figurativ konst), utan ber istället artigt huvudet att ta mindre tuggor! Johan Lundberg tillåts sitta på avstånd från härden som gör honom halvfrysande (bildligt i hallen). Tar han steget att göra en saklig analys kring sitt skötebarns misär åker han obönhörligt ut till vinternatten. Det vore så lätt för media att stigmatisera honom. Det som förekommer i dag mellan olika kulturskribenter och honom är endast att betrakta som “stridskontakt”, för att veta var han finns, och att kopplet fortfarande sitter på plats.
P.s. Jag skrev en fråga om Markus Andersson (artigt naturligtvis) på artikeln om Figurativt vernisage. Den kom inte med.
/JTS
Jag skrev inte att Axess skulle befinna sig i närheten av Motpol. Det gör de verkligen inte. I mitt inlägg ‘Sverigedemokraterna och de intellektuella’ beskriver jag närmare min position i förhållande till dem: de har båda svagheter, men olika sådana.
Vad jag skrev var att båda kan prestera god politisk analys, även om det alltså inte är tillräckligt mycket och jag därför önskar både mer och bättre (närmare min linje) från dem, och en ny sajt med de bästa Flashback-skribenterna.
Det är mycket jag inte reflekterar över i Axess. Jag ska titta på det där med Lundberg och Andersson – det är möjligt att vad du menar att den förre vet om den senare o.s.v. förtjänar att reflekteras över. Du kan säkert ha rätt, Andersson sägs vara viktig. Men jag måste erkänna att jag själv ännu inte är så förtrogen med vare sig hans konst eller hans politiska åsikter.
När det gäller vad du nu beskriver som “det absolut viktigaste”, “det som står över alla andra sakfrågor”, “det tabu-artade ämnet” och “hydran”, måste jag hänvisa till mitt sista svar till dig i kommentarfältet till mitt inlägg ‘Kommentarkultur’. Det måste utan tvekan vara oerhört tabuartat: du undviker ju själv detta som du hela tiden vill att jag och andra inte ska undvika!
Jag föreslår att du klart, rakt och öppet förklarar vad du menar. Så länge man håller sig inom de allmänna ramar för det civiliserade och ansvarigt frihetliga samtalet som jag angivit här i bloggen, bl.a. just i ‘Kommentarkultur’, är det fritt fram för alla att göra det, och man behöver inte vara rädd för min reaktion.
Hittills har du ju motsvarat denna standard i dina kommentarer, och jag kan inte se varför du inte skulle kunna göra det också utan vad jag tycker är dina vid det här laget väldigt många omskrivningar, inlindningar och kring-het-gröt-tassanden. De berodde kanske i början delvis på vad du uppfattade som hänsyn till mig eller till vad du trodde gällde i denna blogg. Men jag försäkrar att du inte behöver vara orolig, att jag vill att mina kommentatorer – med de nämnda kvalifikationerna – tydligt uttrycker sin uppriktiga åsikt. Endast då finns åtminstone möjligheten att jag kan ge ett meningsfullt, sakligt och precist svar.