Franz Xaver Winterhalter: Princess Elizaveta Esperovna Troubetzkaya

4 Responses to “Franz Xaver Winterhalter: Princess Elizaveta Esperovna Troubetzkaya”


  1. 1 Fredrik Grossman October 8, 2010 at 5:34 pm

    Gällande dina inlägg på Motpol så ger dig ett svar.

    Jan Olof, du borde skriva något systemkritiskt istället för att skryta om att du minsann inte är anonym medan andra är det. Du köra samma pseudo-konservativa kulturmarxistiska stil, där du gärna briljerar om att du gillar klassik musik och fina gamla europeiska byggnader men du håller helt tyst om att Europas folk håller på gå under pga massinvandring, åsiktsdiktatur, etniskt självhat och mångkultur. Har du fått en kniv i magen pga dina åsikter? Har du blivit av med ditt arbete, uthängd av media och socialt stigmatiserad? Tror ej det. Sedan, du raljerar begreppet Ksatriya. Det är vad moderna Shudras oftast gör när argumenten tryter och de ej har stake att säga offentligt vad de tycker innerst inne.

    Dina akademiska titlar och retoriska finlir imponerar ej på mig. Jag ser dig som en Shudra med lånekort.

  2. 2 Jan Olof Bengtsson October 8, 2010 at 8:11 pm

    Jag vet inte hur bra du är på engelska. Eftersom jag har vänner, kolleger o.s.v. i andra länder är engelska ett ”grundspråk” i den här bloggen. (Men det betyder inte att jag försummar Sverige och inte skriver på svenska också!) Jag hoppas du förstår att jag måste hänvisa till en del engelska texter och länkar i det här svaret.

    Jag borde skriva något systemkritiskt? På About-sidan är avsnittet Politics, som ger den grundläggande formuleringen av mina politiska ståndpunkter, om än blott i mycket stora drag, en systemkritisk text. Se också de politiska kommentarerna i underavdelningen Links i avsnittet Blog längre ner på samma sida. Om du går till kategorierna Economics, History, Politics, och Psychiatry, hittar du några systemkritiska texter av mig på svenska och flera i högsta grad systemkritiska videos.

    Jag skapade inte bloggen i första hand för att publicera egna texter utan för att tillhandahålla material – inte minst musik (inte bara “klassisk”: se kategorin Music, och underkategorin Prog, och även Visual shelves-sidan), konst och arkitektur – för andra, och posta relevanta länkar till texter av andra, videos o.s.v., på ett lättillgängligt ställe som jag kunde hänvisa till när jag nämnde dessa ting i andra sammanhang. Det finns inte alls någon avsikt att ”briljera” i detta: du anklagar mig för att göra något löjligt trivialt.

    Vad jag försöker göra är att sprida kännedom om och vidareföra väsentliga och ofta försummade delar av den europeiska kulturella traditionen som en grund för framtiden, i linje med vad jag skriver om min verksamhet och framför allt om min åskådning i Humanities-avsnittet på About-sidan. Jag insisterar på det stora behovet av detta. Du vill rädda Europas folk men inte deras kultur? Folken utan kulturen? Medan jag försvarar båda (mer om detta nedan), uttrycker du dig fientligt mot kulturen, som om den vore en fråga om fåfäng snobbism och inte de avgörande, djupare värdena.

    Läs mer om hur jag tänkte mig bloggen i allmänhet i avsnittet Blog på samma sida.

    Jag har skrutit med att jag inte är anonym? Jag har ifrågasatt Motpol-skribenternas anonymitet, utan någon som helst avsikt att skryta med min egen. Jag har aldrig tänkt på den som något som överhuvudtaget skulle kunna skrytas med. Visst har jag sagt politiskt inkorrekta saker, men det har jag gjort så länge och i så många och stora sällskap av mer såväl som mindre likasinnade att det är något helt naturligt och självklart för mig. Det är möjligt att det är naivt, men jag har helt enkelt aldrig uppfattat motståndet på samma sätt som ni.

    Jag kör en kulturmarxistisk stil? Eftersom jag inte är publicist och inte tänkte använda bloggen främst för eget skrivande, la jag i stället in många (ovanligt många) länkar under Links och Literature, och på About-sidan uppmuntrar jag besökare att regelbundet följa de sajter jag länkar till. Avsikten med denna länk-lista var att omedelbart och lättillgängligt ge besökare en tydlig bild av mina intressen och bl.a. politiska ståndpunkter, utan att så många egna texter fanns tillgängliga. Jag rekommenderar dig att titta noga på och klicka mycket i denna lista. Men också i Politics-avsnittet på About-sidan hittar du ett glasklart avståndstagande från marxismen. Genom åren har jag skrivit mycket om och skarpt kritiserat och tagit avstånd från i synnerhet kulturmarxismen. Du hittar det också här, i kommentaren till posten ’Nationalism, globalism och det öppna samhället’, om Frankfurtskolan, och posten ’Tors torn – en valfråga i Stockholm’. Jag har t.o.m. flera gånger kritiserat just kulturmarxismens (litterära) STIL.

    Jag håller helt tyst om att Europas folk håller på att gå under p.g.a. massinvandring, åsiktsdiktatur, etniskt självhat och mångkultur? Än en gång, jag är ju inte publicist, och idén med bloggen var att i första hand tillhandahålla allmänt material, andras material, och att kommunicera i hög grad genom detta – inklusive länkarna. Jag hänvisar därför till länkarna Alternative Right, American Free Press, Asatru Alliance, Brussels Journal, Chronicles, Conservative Monday Club, Éléments, H.L. Mencken Club, Junge Freiheit, La Nouvelle Revue d’Histoire, Les Amis d’Alain de Benoist, New American, Occidental Observer, Occidental Quarterly, Pat Buchanan, Paul Craig Roberts, Paul Gottfried, Quarterly Review, Radio Courtoisie, Robert A. Taft Club, Roger Scruton, Salisbury Review, Samtidsmagasinet Salt, Taki’s Magazine, Ted Pike, The American Conservative, VDare, och, vidare under Literature, James Burnham, Joseph Sobran, Julius Evola, Konservative Revolution, Paleoconservatism, Rudolf Kjellén, Samuel T. Francis, och Tage Lindbom.

    Om du tycker att budskapet på dessa sajter och sidor är svårt att uppfatta, föreslår jag att du vänder dig till någon av de kunniga personerna bakom pseudonymerna i Motpol och frågar honom om vad detta är som besökare på min blogg ser när de rullar ner bara en liten bit på första sidan. Som jag skriver i underavdelningen Links i avsnittet Blog på About-sidan, håller jag naturligtvis inte med om allt som skrivs på alla sajter, men dessa är alltså bland de jag rekommenderar och med hjälp av vilka jag talar om vilka mina egna ståndpunkter är.

    Om du går till Facebook-sidan i bloggen kan du också, efter mina kommentarer om Facebook, se listor på mina Pages och Groups, i form av länkar till dem. Även de ger en mycket klar bild av mina åsikter i de frågor du säger att jag “håller helt tyst om”. Jag postade många av dem på min Wall under de två år jag regelbundet använde Facebook, vilket ofta ledde till diskussioner av de frågor du nämner.

    Och om du går till Visual shelves-sidan, kan du gå in på appen LivingSocial Books (också kallad Visual Bookshelf) och hitta min samling av hundratals böcker, som jag också postade på Facebook och av vilka en mycket stor del behandlar just dessa frågor.

    Allmänt gäller att alla dessa sidor, grupper och böcker, liksom sajterna och sidorna under Links och Literature, tar upp de frågor du nämner på vad såvitt jag kunnat se borde kunna bedömas som ett på det hela taget seriöst, perspektivrikt, balanserat och ansvarsfullt sätt (undantag kan självklart ha förekommit). Av detta skäl har jag låtit dem s.a.s. representera behandlingen av dessa problemområden i bloggen.

    (Naturligtvis hittar du också många andra länkar under Links och på Facebook-sidan, och böcker om många andra saker i bok-appen.)

    Jag raljerar med begreppet Kshatriya? Jag hänvisar här inte bara till länken Kshatriya, utan också till länkarna Bhaktivedanta Academy of Arts and Sciences, Cakravartin, Hare Krishna, Primordial Traditions, Ravindra Svarupa dasa, och flera andra hinduism-länkar; och, under Literature, Hare Krishna, Hinduism, Integral traditionalism, Julius Evola igen, och flera andra relaterade till hinduismen. Se också posterna i kategorin Spirituality, exempelvis den om Bhaktivedanta Swami Prabhupada. Och, naturligtvis, i det första avsnittet på About-sidan, Spirituality. Att säga att jag är ett slags medlem i Hare Krishna-rörelsen är väl att säga för mycket, eftersom jag inte är formellt initierad i denna tradition, intar ett antal ståndpunkter som avviker från dess specifika läromässiga särdrag, har problem med den första generationen västerländska lärjungars kulturella (eller motkulturella) bagage, ser samma politisk-korrekta anpassning som i kyrkorna, och i största allmänhet är i för hög grad en outsider i förhållande till rörelsen med dess regelbundna tempelprogram o.s.v. Men jag har åtminstone sedan över trettio år försökt stödja den, har skrivit i dess organ, föreläst vid dess konferenser, och undervisat i en av dess utbildningssinstitutioner. Jag har på liknande sätt stött andra organisationer som spridit den Vediska traditionen i väst, men Hare Krishna-rörelsen är relevant här eftersom den mig veterligen är den enda som åtminstone ibland, eller hos vissa företrädare, försvarat det s.k. varnashrama-systemet och sökt visa relevansen av åtminstone dess icke-korrumperade grundprinciper t.o.m. i dagens västerland. Jag har således alltid försvarat dess och den vediska traditionens kshatriya-begrepp.

    Jag gör det också i Motpol, genom att ifrågasätta det sätt på vilket man där säger saker om kshatriyas och i kshatriya-anda, samtidigt som man håller sin egen identitet hemlig. Riskerar någon att få en kniv i magen, att bli av med sitt arbete, och att bli uthängd i media och socialt stigmatiserad genom att dold bakom en pseudonym säga exempelvis sådant som andra bland Motpol-skribenterna säger öppet under eget namn, och även jag till stora delar säger öppet? Tror ej det.

    Mina argument tryter? Var?

    Jag har inte stake att säga offentligt vad jag tycker innerst inne? Bl.a. av det skälet att jag inte använder pseudonym, låter jag inte lika tuff som Motpol-bloggarna. Och bl.a. av detta skäl säger jag heller inte alltid allt jag tycker innerst inne. Men det är också så att jag inte alltid tycker samma sak innerst inne som Motpol-bloggarna. Det är dock jag som säger offentligt vad jag tycker, och det är Motpol-bloggarna som inte gör det. Jag skriver inte att de inte har stake att göra det annat än under pseudonym, för jag vill inte kritisera dem så hårt. All min kritik av dem var formulerad som frågor. Jag inbjöd till svar och diskussion. Och Jonas De Geer gav ett delvis bra svar. Jag vill locka de ofta kunniga och skickliga Motpol-skribenterna att släppa pseudonymerna, även till priset av viss anpassning av form och innehåll.

    Mina akademiska titlar? Var har du hittat dem?

    Mitt retoriska finlir? Vad syftar du på?

    Imponerar ej på dej? Jag har aldrig försökt eller haft för avsikt att imponera på dig, och inte heller på dem jag diskuterat med.

    Du fortsätter med påståenden som dessa att trivialisera mina avsikter och därmed hela den viktiga diskussionen på ett helt förkastligt sätt.

    Du ser mig som en shudra med lånekort? Här har du dock utan tvekan rätt. Eller snarare: jag är nog lägre än en shudra. Sådan är vår tid, enligt den traditionella standarden. Även en shudra är såvitt jag förstår en högtstående, disciplinerad människa enligt denna standard. Som jag uppfattat det anses få idag nå upp ens till den nivån. Men man kan försöka gradvis höja sig själv, och arbeta för att de egentliga varnas’ egenskaper ska kunna återetableras.

  3. 3 Maximus October 8, 2010 at 9:10 pm

    Har träffat dig personligen för ett par år sedan. Du satt och körde med en retorik som skulle få en SD:are att rodna, nu sitter du där med dina pk-åsikter och akademiska papperstitlar och indikerar på att andra är rasister , ex bloggarna på motpol som gör mer för Europa än vad nu någonsin gjort.

    Gud vad trött jag är på er monasahlinistiska ” jag är politiskt inkorrekt för jag läser svåra böcker och lyssnar på klassisk musik, så det så!” massmänniskor.

    Du är född sosse, du kommer leva som en sosse och du kommer nog återfödas som en sosse. Hare Krishna på dig.

  4. 4 Jan Olof Bengtsson October 8, 2010 at 9:49 pm

    Det här var en av de mest obegripliga kommentarer jag har sett i bloggosfären.

    Jag satt och körde med en retorik som skulle få en SD:are att rodna? Eftersom du gömmer dig bakom en pseudonym vet jag inte vem du är och var vi träffades. Vad sa jag? Vad är det du menar får SD:are att rodna?

    Jag sitter nu här med mina pk-åsikter? Vilka? När och var har jag uttryckt dem? Skulle jag ha ändrat mina åsikter sedan vi träffades för “ett par år” sedan? Mina åsikter har inte förändrats mycket under de senaste tre ÅRTIONDENA (annat än såtillvida att de – förhoppningsvis – har fördjupats och förfinats), och på de punkter där de har ändrats har det definitivt inte varit i pk-riktning.

    Akademiska papperstitlar? Samma fråga som till föregående kommentator: Var har du hittat dem?

    Jag indikerar att andra är rasister, ex bloggarna på Motpol? Var, när?

    Bloggarna på Motpol som gör mer för Europa än vad jag någonsin gjort? Intressant. Vad roligt i så fall! Berätta mer! Men med tanke på hur lite jag har gjort behöver det ju i och för sig inte vara särskilt mycket.

    Monasahlinistisk massmänniska? Det är möjligt att jag är en massmänniska. Man blir lätt det i dagens masskultur. Men monasahlinistisk? Det måste jag tillåta mig betvivla.

    ”Jag är politiskt inkorrekt för jag läser svåra böcker och lyssnar på klassisk musik”? Jag har sagt eller antytt detta? Naturligtvis inte. Men jag kan inte heller se vad det har med Mona Sahlin att göra. Hävdar hon att hon är politiskt inkorrekt? Läser hon svåra böcker?

    Jag är född sosse o.s.v.? Om jag sa något som skulle få en SD:are att rodna verkar det ju ha varit något politiskt inkorrekt och därmed icke-sossigt? Eller är det något sossigt som får SD:are att rodna? Efter att ha kört en sosseretorik när vi träffades, har jag lagt mig till med pk-åsikter?

    Du verkar oerhört hatisk mot sossarna. Var och en som till skillnad från dig tittar närmare på den här bloggen (och det räcker att titta på första sidans länk-lista eller About-sidan) förstår att också jag kritiserar dem, och varför och på vilket sätt. Men har sossarna inte gjort någonting bra?

    Jag förstår ingenting i den här kommentaren.

    Och jag känner en tvekan inför att diskutera med pseudonymer. Vem är du, och var har vi träffats?

    Hare Krishna.

    Edit: Du och Fredrik fick mig att lägga till en akademisk titel eller lärdomsgrad efter mitt namn under bilden i högerkolumnen. Gentemot sådana som ni tänker jag försvara sådana titlar.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi