Jan Olof Bengtsson

4 Responses to “Giuseppe Sacconi: Il Vittoriano”

1. 1 Petter December 14, 2011 at 7:57 pm

   Skrivmaskinen! Om jag minns rätt har du haft den på bloggen tidigare? Romarna är inte alltid så förtjusta i monumentet, jag tror man rev en hel del medeltida bebyggelse för att ge plats åt det. Själv har jag bara sett det på avstånd, Piazza Cavour är annars en riktig favorit.

   Reply
   • 2 Jan Olof Bengtsson December 15, 2011 at 10:06 am

     Du delar alltså denna uppfattning? Jag börjar med att ställa den frågan.

     Reply
2. 3 Petter December 15, 2011 at 3:45 pm

   En allmänt negativ uppfattning? Nej inte alls, men om det jag hört stämmer kan jag förstå att det blivit kontroversiellt. Det har ju även framförts annan kritik — för stort, passar inte in i omgivningen — den kan jag inte bedöma.

   Menar du att det finns en hierarki i arkitekturen, liknande den du beskrev i (rock)musiken? Misstänker att du vill placera Viktor Emanuel monumentet nära toppen i så fall.

   Reply
   • 4 Jan Olof Bengtsson December 21, 2011 at 3:14 pm

     Din fråga om hierarki i arkitekturen är intressant. Men min liknelse med den klassicistiska litteraturkritiken håller, på liknelsers vis, inte i alla avseenden. Jag anser inte att vare sig litteraturen eller arkitekturen är jämförbar med rockmusiken såtillvida som jag rangordnar den senares genrer delvis utifrån den utsträckning i vilken de avlägsnar sig från och höjer sig över rockmusiken, eller rockmusiken sådan den definieras av de rockpuristiska kritikerna. (Dock menar jag inte att all “vanlig” rockmusik nödvändigtvis är dålig; det finns undantag och jag ska försöka posta några exempel på sådant jag tycker är någorlunda bra här framöver.) Visst kan man även diskutera såväl litteraturen som arkitekturen, och naturligtvis även annan konst, i hierarkiska termer, men kriterierna måste då vara andra. Dessa kriterier är mer jämförbara med de andra kriterier jag också tillämpar på rockmusiken, men som där för mig inte ensamma är utslagsgivande. Och i vilken utsträckning sådana kriterier överhuvudtaget är utslagsgivande förblir för mig i mycket en öppen fråga: här står vi inför det högst verkliga fenomenet genrers svårjämförbarhet, om än inte ojämförbarhet.

     Reply