Självmedvetande: Engelsk 1600-talsdebatt

Vi har sett hur mot Lockes teori om personlig identitet invändningar rests inte endast från Leibniz (som dock alltså upptog såväl terminologin som mycket av själva frågan från Locke), utan även från engelska filosofer. Främst var det Joseph Butler som insisterade på att “Consciousness of personal Identity presupposes, and therefore cannot constitute, personal Identity”. [Cit. i Historisches Wörterbuch der Philosophie, ’Person’. Udo Thiel, som jag tidigare åberopat, har nu utkommit med ett för min tematik centralt engelskspråkigt verk, The Early Modern Subject: Self-Consciousness and Personal Identity from Descartes to Hume (2011), i vilket Locke är centralgestalten; jag har ännu inte tillägnat mig det men kommer självfallet göra det i samband med att jag ev. vid tillfälle utvidgar denna framställning med nyare forskning och, framför allt, mer primärmaterial; tills vidare fortsätter jag här låta mina läsare ta del av mina äldre excerpter från och anteckningar om annan forskning.] Medvetandet är enligt Butler ständigt föränderligt, under det att “the…Person, Self, or living Agent”, som blir medveten om sig själv, förblir densamme; och “this He, Person, or Self, must either be a Substance, or the Property of some Substance”. [Cit. i Historisches Wörterbuch, ’Person’.]

På samma sätt argumenterade Robert South mot William Sherlocks med Lockes befryndade ståndpunkt, som innebar att andens enhet “can be nothing else but Self-consciousness: That it is conscious to its own Thoughts, Reasonings, Passions, which no other finite Spirit is conscious to but itself: This makes a finite Spirit numerically One, and separates it from all other Spirits”, [Cit. ibid., ’Selbstbewusstsein’.] Fastän Sherlock här inte kopplar självmedvetandet till termen person, och självmedvetandet snarast blir en motsvarighet för det enskilda självet eller anden till den väsensenhet som råder inom treenigheten och vars princip för Sherlock är “mutual consciousness” (John Turner talade, som vi skall se, i samband med Kristus om “mutual self-consiousness”, och åsyftade med detta de två naturernas “ömsesidiga” – vilket här vill säga gemensamma – medvetande), menar han dock att självmedvetandet är “dasjenige Wissen oder ‘Internal Sensation’, wodurch sich eine Person von einer anderen unterscheide”. [Ibid.] South hävdade att “According to the Natural Order of Things, Self-Consciousness in Persons, pre-supposes their Personality, and therefore is not, cannot be the Reason of it.” [Ibid.] Före självmedvetandet ligger emellertid enligt South icke blott den oföränderliga personen, utan också en personlig akt: “there is not only a Person, but also an Action…that is Antecedent to Self-consciousness; which being a Reflex Act, must needs in order of Nature be Posterior to the Act reflected upon by it. And therefore Self-Consciousness, which is by two degrees Posterior to Personality, cannot possibly be the formal Reason of it.” [Cit. ibid.]

Sherlock svarar att “Self-consciousness is an intellectual Self Sensation, when we feel our selves, and all the Thoughts, Knowledge, Volitions, Passions of our Minds, and know what is Self, and what belongs to Self by feeling it”, [Cit. ibid.] men synes också närma sig Souths och Butlers ståndpunkt i det han medger att självmedvetande förutsätter en “Self-conscious Principle”: “there must be a Person, before there can be any actual Self-consciousness; that is to say, there must be a Self (which in this Dispute is all that can be meant by Person) before this Self can feel it Self, and by this Self-feeling distinguish Himself from all other Selfs”, och “there must be a Self-conscious Nature before there can be actual Self-consciousness”. [Cit. ibid.] Självmedvetande är ju dock här till skillnad från vad som är fallet hos Butler och South vad som kännetecknar redan den ursprungliga personen/naturen före den akt, det aktuella självmedvetande, som uppfattar självets omfattning och distinktion från andra själv. Intressant är också identifikationen av själv och person.

Bakom Lockes uppfattning låg emellertid, som vi ovan antytt, det förhållandet att begreppet självmedvetande kommit till användning i den aldrig avstannade processen av tolkning, utläggning och förklaring av de gamla frågor om treenigheten och kristologin som jag tidigare med viss utförlighet behandlat och som utgjorde det ursprungliga sammanhanget för upptagandet av termen person från teaterns, samhällets och rättens sfär till teologins och filosofins. På 1600-talet börjar man förklara enheten mellan Kristi två naturer medels det nya substantivet “self-consciousness”. Så hos John Turner: “these two lives, the Divine and the Human…have a mutual self-consciousness and enjoyment of each other, so as to constitute the same Person”, “an Unity of self-consciousness and reciprocal enjoyment of each others life”. Sherlock använder emellertid begreppet inte bara om gudomspersonen Kristus, utan också om ändliga andliga substanser som den vanliga “människans”. Viktigt är också att han skiljer mellan “Self-consciousness” och “Self-Knowledge”: det sistnämnda “signifies to contemplate our own Natures in their Idea, to draw our own Image and Picture as like the Original as we can, and do view our selves in it”. [Cit. ibid.]

0 Responses to “Självmedvetande: Engelsk 1600-talsdebatt”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Sverige Först on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi