Owe Wikström: Den outgrundliga människan

Livsfrågor, psykoterapi och själavård

Natur & Kultur, 1998 (1991)

Baksida:

WikströmSamtidens intresse för new age, mystik, etik och existentiella frågor i kombination med en utbredd skepsis mot kyrkor och färdiga svar har skapat en vilsenhet inom såväl kyrka som socialvård och psykiatri. Med stor öppenhet och med många praktiska exempel från samtal och skönlitteratur utforskar Owe Wikström här den inomkristna traditionens resurser i gränslandet mellan religion, andlighet, psykologi och själavård.

I centrum står religionens psykologiska funktion. Varför är människan religiös? Hur skall man förstå och professionellt bemöta människans andliga behov? Wikström föreslår en modell för själavård som bygger på den kristna mystiska andliga vägledningstraditionen. Ambitionen är att integrera tre stora perspektiv: ett psykoanalytiskt, ett existentialfilosofiskt och ett kulturteoretiskt. Särskilt betonas symbolernas funktion.

Bokens avslutande del handlar om Dostojevskijs psykologi. Skönlitteraturen ser Wikström som en allt för lite nyttjad möjlighet att närma sig den outgrundliga människan med ett språk där ord som godhet, barmhärtighet och kärlek inte är bortrationaliserade.

Denna nya utgåva har redigerats om och kompletterats, bl a med nya avsnitt om objektrelationsteori, förhållandet mellan narcissism och religion, och om tystnadspliktens problem. Den innehåller en helt ny bibliografi med hänvisningar till den senaste forskningen inom området.

Första upplagans baksida:

Det finns terapeuter som i sitt behandlingsarbete – av personliga och/eller i den vetenskapliga objektivitetens namn – väjer för de stora livsfrågorna. Men förr eller senare hinner frågan om livets yttersta mening upp oss alla, däri består en del av storheten och förbannelsen med att vara människa.

Att i människovård lära sig urskilja och handskas med religiösa och existentiella orsaker till konflikter bidrar både till personlig utveckling och fördjupning av det terapeutiska arbetet. Själavården har ibland okritiskt anammat psykologisk teori och förlorat sin religiösa egenart.

I denna bok ställs bl. a. frågorna: kan man se på religion och livsåskådning ur ett vetenskapligt perspektiv? Kan man integrera dynamisk psykologi och mystik i själavården? Vari skiljer sig psykologers och prästers roller? Hur skall man bestämma själavårdens identitet? Hur bör en psykoterapeut förhålla sig till religiös problematik?

Framställningen är förankrad i en religionspsykologisk ram med belägg och kliniska exempel hämtade från såväl psykoterapeutiska samtalsbehandlingar som själavård och – inte minst – skönlitteratur. Ett längre avsnitt handlar om Dostojevskij, en författare som kanske mer än någon annan genom sina odödliga romanfigurer givit gestalt och uttryck åt de stora livsfrågorna om Ansvar, Skuld, Frihet och Mening.

Om författaren:

Owe Wikström är teol. dr. och professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet. Han medverkar ofta i radio och är en efterfrågad föreläsare. Han är författare till ett tiotal böcker, bl a Om heligheten (1993), Det bländande mörkret (1994) och Aljosjas leende (1997). Han är också redaktör för antologin Att se det dolda. Om new age och ockultism inför millennieskiftet (1998).

JOBs kommentar:

Trots vissa brister och begränsningar, bland annat ifråga om de filosofiska resurser som skulle behövts inte minst för definitionen och förståelsen av vetenskaplighet i detta sammanhang, tyckte jag när första upplagan kom ut att denna bok markerade ett oerhört historiskt framsteg på sitt område i Sverige.

0 Responses to “Owe Wikström: Den outgrundliga människan”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi