
Categories
- Arts (1,252)
- Architecture (479)
- Literature (53)
- Poems (2)
- Music (241)
- Opera (76)
- Progressive Rock (75)
- Painting (400)
- Plastic Arts (66)
- History (115)
- Language (42)
- Philosophy (458)
- Idealism (109)
- Personalism (210)
- Value-Centered Historicism (62)
- Politics (575)
- Psychiatry (7)
- Spirituality (146)
- Uncategorized (448)
- Books (360)
- Republished (9)
Archives
Recent Comments
Jan Olof Bengtsson on Vad wokeismen är | |
Kristo Ivanov on Vad wokeismen är | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Jan Olof Bengtsson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Torsten Lundberg on Sverige och Ukrainakriget | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Sverige och Ukrainakriget |
Recent Posts
- Vad wokeismen är
- New Book Chapter
- Hotel Danieli, Venezia
- Dugin om kriget
- Martin Lindström om Lindbom
- Marguerite Gérard: La leçon de piano
- AGON
- Irving Babbitt
- Ny bok av Ryn
- Wilhelm Böckmann: Café Bauer, Berlin
- All politik dagligen på Twitter
- Brian Becker och Ben Norton om Ukraina
- Nytt kort inlägg från InfraHaz
- Joti Brar om NATO:s globala krigshot
- Vivek Chibber om postkolonialismen
- Jacopo Amigoni: Venere e Adone con le Nereidi
- Richard Wolffs missförstånd
- Bryan Ferry: This Love
- Det amerikanska valresultatet och dess innebörd
- Sven Wallander: Birger Jarlsgatan 104

"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi
Ilya Repins porträtt av tonsättaren.
http://01varvara.wordpress.com/2007/12/18/portrait-of-the-composer-modest-mussorgsky/attachment/740/
Emerson, Lake & Palmers version är självklart en kulturgärning. Jag rekommenderar dock gärna originalet, tonsättarens pianoversion, för den intresserade:
För övrigt anser jag att stycket är en lämplig kandidat för “My first classical Canon list” som jag tänker mig omfatta tio verk. Jag tänker mig vidare att denna kanon skulle ha tio exempel ur alla konstnärliga områden, alltså bildkonst, berättande litteratur, arkitektur och så vidare.
Exemplen skulle inte nödvändigtvis väljas för att de är “bäst” i sitt slag, utan för att de har lämpliga egenskaper vid introduktion av frivilliga till det grundläggande bildningsprogram de skulle behöva ta del av. Detta för att kunna hjälpa till med att renovera den västliga kulturen, och sedan ta den vidare efter modernismens och postmodernismens förbannelse och förödelse.
Enkelt uttryckt.
Tack. Tänkte först välja Repin men avstod. Ja, originalet måste självklart rekommenderas. ELP tillhör inte mina favoriter inom progressive rock. Men eftersom jag försöker framföra ett kontinuerligt argument om denna genre och dess utvecklingsbarhet (se isht inlägget om Yes’ The Remembering, men också flera andra i kategorin Progressive Rock) måste de vara med. Det går inte att förbise att de alltid nämns bland de två-tre mest kända i genren.