Socialkonservatismens akademiska ursprung

Jan Sjunnesson tar idag upp frågan om socialkonservatismens historiska ursprung i Samtiden:

“Med den tyske kanslern Otto von Bismarcks sociala reformprogram vann socialkonservatismen intåg i statsapparaten i Europa. Halvannat sekel senare ställs den svenska välfärden inför prövningar när samhällsgrunden försvagas. Utan gott samhälle, ingen god stat.

Under 1800-talet mekaniserades jordbruket i Sverige och industrier växte fram i städer och bruksorter. Jordlösa arbetare flyttade in till städerna utan tillräckliga resurser att klara sig och sina familjer i tillräcklig grad. Några försvann till Amerika men de flesta levde kvar i armod. Först efter 1870 blev det något bättre.

Ur kristen barmhärtighet och storsinnad medmänsklighet växte frivilligorganisationer fram ur borgarklassen med visst stöd i adel och prästerskap. Rådiga handelsmän, advokater och läkare styrde upp sjukkassor, byggnationer för hemlösa, kooperationsbodar, studiegrupper och välgörenhetsinrättningar. Deras fruar var inte sällan ledande i de sociala föreningar som bildades utifrån ideal om frihet, frivillighet och medkänsla.

Dessa organisationer lade grunden för de politiska ideologierna socialliberalism och socialkonservatism, som i sin tur försvarade sig mot de socialistiska, kommunistiska och anarkosyndikalistiska grupperna. Dessa radikaler såg hellre att de fattiga gjorde uppror än att de organiserade sig tillsammans med välvilliga herrar och damer.”    Läs mer

Här nämns flera viktiga faktorer. Jag skulle dock vilja komplettera bilden av socialkonservatismens historiska ursprung och vad som “lade grunden för” den. Vi bör titta närmare på den tyska bakgrunden. Inte minst där finns nämligen också en akademisk riktning som var av stor betydelse, statsvetenskaplig, i tidig mening sociologisk, och nationalekonomisk, inom ramen för den mer allmänna filosofiska, idealistisk-historicistiska tradition som flera av mina publikationer – och i stor utsträckning denna blogg – är ägnade.

Få saker kan, som jag ser det, idag vara viktigare än att återvända till den riktning vi här finner, återerövra dess positioner, ånyo uppta dess ansatser, och inte minst, från de därmed rekonstruerade och förnyade utgångspunkterna, kritiskt granska de skolor inom respektive områden som bröt med den och, avlösande varandra i historisk succession eller sinsemellan kontinuerligt stridande, erbjöd teoretiska alternativ som idag utan större svårighet bör kunna förstås som, på det hela taget, förfelade, ohållbara, misslyckade. De och deras inflytande måste rullas tillbaka.

0 Responses to “Socialkonservatismens akademiska ursprung”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Viktor on En självständig europeisk…
Jan Olof Bengtsson on Den politiska kulturens k…
How To Properly Unde… on The Face of Global Modern…
Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi