Karlsson och högern

Läsare av rapporterna från Mattias Karlssons framträdande på borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala på skärtorsdagen måste lätt få intrycket att han går mycket längre i sin orientering mot höger än vad Stockholmsstyrelsens nye ordförande William Hahne signalerat att han vill göra i sina försiktiga formuleringar.

Rubriken på hans föredrag var, som jag tidigare nämnt, ’Behovet av en svensk konservativ rörelse’. Det är ”speciellt roligt”, säger Karlsson till Samtiden, att det är ”en så anrik konservativ förening som bjuder in” honom. ”Den konservativa rörelsen”, förklarar han, ”måste ta kampen med vänstern och liberalismen på alla arenor i samhället.”

Borgerligheten är inte tillräckligt konservativ: Karlsson anklagar den “för att lida av ’Stockholmssyndrom’ och att bara administrera vänstens landvinningar utan vilja eller mod att förändra”. Den är, heter det i ett i ett senare publicerat referat i Samtiden, ”besatt” av att ”försöka övertrumfa vänsterns sociala reformiver”. P.g.a. sin ideologiska kollaps har borgerligheten inte kunnat göra något motstånd, ja ”förlorat inte bara de grundläggande förutsättningarna för en konservativ politik utan även själva förmågan att erbjuda egna problemformuleringar”.

I kulturutskottet, säger Karlsson enligt Avpixlat, har de borgerliga partierna ”i alla avgörande avseenden fortsatt föra en politik med utgångspunkt i föreställningar som i själva verket hör hemma hos den radikala vänstern”, trots att värdefulla insikter fortfarande finns hos Svenska Dagbladet, Neo, Axess och Timbro.

Karlsson framhöll, berättar Samtiden, “den senaste utvecklingen inom Kristdemokraternas ungdomsförbund, som under de senaste åren gått i en alltmer konservativ riktning och försökt utmana den rådande ideologin, som ett föredöme. Han betonade även vikten av konservativ enhet – alltifrån socialkonservativa till liberalkonservativa strömningar – för att kunna bryta det nuvarande politiska dödläget.” Det finns ”ett ömsesidigt intresse och behov av ökade kontakter mellan den konservativa delen av borgerligheten och Sverigedemokraterna som är det mest uttalade konservativa partiet i svensk politik”.

Hahnes uttalanden kommer inte ens i närheten av detta. Är Karlsson i själva verket en mindre pålitlig garant för SD som socialkonservativt mittenparti än Hahne? Är Karlsson inkonsekvent?

Nej, hans föredrag innehåller mer. Det formar sig till ett försvar för den för hela partiet gemensamma positionen, som i verkligheten inte är oförenlig ens med de citerade formuleringarna. Det finns inte mycket att invända mot det Karlsson enligt de tillgängliga referaten framförde i denna hänvändelse till Uppsalas högerstudenter. Glädjande nog blev det enligt Heimdals ordförande Christoffer Orméus besöksrekord i föreningens moderna historia. Intresset var enligt Samtiden enormt, lokalen fylldes till bristningsgränsen.

Vad Karlsson gör i sitt föredrag är i själva verket bara att han beskriver vad som ligger i den socialkonservativa positionen, i det särskilda slags mittenposition som skiljer SD från andra mittenpartier. Den pedagogiska uppgift han av allt att döma lyckades med är naturligtvis att förklara att, med hans egna ord enligt Avpixlats rapport, ”sociala frågor behöver inte vara vänster”. Jag ska försöka återkomma till detta i ett andra inlägg.

0 Responses to “Karlsson och högern”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Spirituality

Arts & Humanities

Europe

For a Truly European Union

Archives

Carl Johan Ljungberg: Humanistisk förnyelse

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi