Carl Johan Ljungberg kom i mars på sin blogg med en elegant, kort överblick över mycket i såväl världsläget som det svenska läget, som jag tyvärr glömde göra reklam för här. Klassiskt liberala idéer och ”moral imagination” kunde få ny fart på svensk politik är den distinkt ljungbergska rubriken, som jag inte själv skulle använda (“moral imagination” är viktigt men “klassiskt liberala idéer” är naturligtvis otillräckliga), men vars innebörd för författaren bl.a. i just denna text på välgörande och delvis tillfredsställande sätt klargörs.
–
“Denna vinter pågår stora skeenden i världen. Inte bara har Europa hotats av en ny grekisk ekonomisk kris, medan ett krigshärjat Mellanöstern sjunker djupare ned i våld. Förstörelsen i Mellanöstern fortsätter. Flera länder i Asien kan lätt dras med i Kinas förestående utvecklingstapp, medan ett ekonomiskt osäkert Ryssland i sin besvikelse över Väst söker mobilisera stödländer för att utmana det angloamerikanska styret och dollarregimen i världen.
Väst vacklar, moraliskt och ekonomiskt. Förnyelsen uteblir. Många upplever leda och psykproblem har i alltfler stater blivit folksjukdomen nummer ett. Ett USA, lett av en svag president, känner sin världsroll ifrågasättas och stora försvarsmässiga och sociala åtaganden drar ofattbara belopp. De utvecklade ländernas offentliga sektorer och välfärdssektorer bygger växande skuldberg, politikers trovärdighet ifrågasätts och medborgarnas lojalitet krymper.”
Jan Olof Bengtsson 
Har du några synpunkter på SD-Kurirens uttalande att man ska föredra “Allsång på Skansen” framför Wagner för att vara socialkonservativ?
Jag kan inte se att SD-K gjort något sådant uttalande. Var, när?
Allra senaste numret! Av förståeliga skäl har de inte lagt upp “artikeln” på hemsidan…. Bläh!
Nja, det står att 3-4 A = “Du är LAGOM socialkonservativ”, och att 5-6 A = “Du är socialkonservativ. PÅ RIKTIGT!” Alltså kan man, även om man väljer Wagner framför allsången, vara socialkonservativ på riktigt om man uppfyller de övriga 5 A. Och lagom socialkonservativ om man bara uppfyller 3 A. Och notera den intressanta paradoxen: Att vara socialkonservativ på riktigt är i själva verket mindre socialkonservativt än att vara lagom socialkonservativ – den stora rubriken på förstasidan förkunnar ju tydligt detta nummers tema: “Det här är socialkonservatismen: LAGOM ÄR BÄST!” (Detta alldeles oavsett vad jag tycker om allsången och Wagner – jag har en del problem med båda, och frågan blir vad man då är…)