Man kan, tror jag, säga att hans Europatanke och hans universella idealistiska humanism på ett allmänt plan eller i sin syftning redan är av “högre romantiskt” slag. Men att den i vissa avseenden fortfarande behöver s.a.s. stramas upp, på samma sätt som är fallet med många av de tänkare, konstnärer och andra som han skrev om och korresponderade med.
Det är som alltid den distinkt moderna, överallt närvarande och på så många sätt – mer öppna såväl som mer maskerade – uttryckta romantiken som behöver en djupare analys och kritisk urskillning, i ljuset av andra kulturella traditioner. Jag tror man kan säga att alla mina huvudtemata endast utgör anspråkslösa förslag till och försök till introduktioner av resurser för just denna justering och precisering.
Rolland skulle dock säga att en del, rentav en stor del, av innehållet i min konstkategori här, med alla dess underavdelningar, utifrån mina egna kriterier inte håller måttet i detta avseende. På det kunde jag bara försöka svara att förefintligheten av detta innehåll i mycket förklaras av ett inslag av en nästan rent dekorativistisk preferens, och i vissa fall ett därmed sammanhängande erkännande, som en liten del av sanningen, en liten esteticistisk delsanning, av ytans – inte ytlighetens utan s.a.s. ytjans – betydelse, Oscar Wildes formulering att “only shallow people do not judge by appearances”.
Även om detta inslag också är programmatiskt, förklaras det inte av de övriga, allmänt kriteriegrundande åskådningsmässiga positionerna i sig. Rolland förstod de här ifrågavarande apparenserna i ett historiskt, socialt och politiskt sammanhang som de inte i allo är nödvändigt och essentiellt förbundna med.
Jan Olof Bengtsson 