“Världens mest kända förort” och “Sveriges utan jämförelse internationellt mest kända arkitekturverk alla kategorier”, kallade en – svensk – journalist litet överdrivet Vällingby ännu för 17 år sedan.
Härom året unkhögersåldes, privatiserades, centrum efter en längre tids försök.
Fredrik Albin Svensson (RKP/RKI) på konferensen Konservatism & Revolution 2025 i Stockholm förra helgen:
Det här med Gen Z-protesterna tycker jag verkar litet oklart. Är de inte litet för politiskt amorfa för att uttala sig helt generellt och med säkerhet om? Kan inte några av dem vara eller riskera att bli litet färgrevolutioniga? Kan det i så fall inte befaras förbises om man alltför uniformt och urskillningslöst tillämpar imperialismanalysen på länder som dock har mycket olika system, ideologier och roller eller funktioner i det geopolitiska sammanhanget?
America’s Way Out
CreateSpace Independent Publishing Platform, 2018
Back Cover Blurbs:
“Caleb Maupin has crafted an urgent and necessary, both visionary and organic guide for the way forward – a bold and brilliantly conceived blueprint for political and economic rebirth out of the ashes of a decaying capitalist America, in its death throes today.”
Prairie Miller, Radio Host for WBAI Art Express
“Maupin offers a surprising historical analysis of modern America, its populist roots and current political identity crisis. This is a sobering indictment of an American political economy in receivership, unsure how to compete with the emerging tigers of the east. Is there a viable path to economic prosperity and social stability? Whether you’re a capitalist, communist, socialist or even a free-market libertarian, you’ll want to read this thought-provoking book.”
Patrick Henningsen, founder 21st Century Wire
“Caleb’s latest work probes some of the contradictions presented in today’s world with a perspective that is both well-grounded in classic Marxist theory and well-informed by the experiences of Marxists who have actually governed and done so successfully. He applies the rich scientific theory of Marx to modern, living reality at a time when much of what passes for a Left in the US, mired in dogma, seems unable to provide even an outline of a working analysis of the present.”
Don Debar, Radio Host, CPRMetro
“Capitalism is a diseased and decaying system where the force of the police state and military must be now fully deployed to maintain it. The rich are getting richer and we poor are getting poorer. A socialist planned economy which ensures that 100% of the people have equal footing and opportunity is the way forward. The demise of capitalism will also guarantee the end of empire. Caleb’s book is an important contribution to this desperately needed discussion.”
Cindy Sheehan Activist/Socialist/Executive Director of Cindy Sheehan’s Soapbox
Norton:
Rockhill samtalar med Mckay och Kit Klarenberg i senaste avsnittet på deras kanal Decline and Fall om sin nu utkomna nya bok, den första delen av en planerad trilogi med den gemensamma titeln The Intellectual World War. På Decline and Falls substack beskrivs avsnittet så här:
“In this very special edition of the ‘Decline & Fall’ show we speak to Gabriel Rockhill about his new book ‘Who Paid The Pipers Of Western Marxism’. We explore the cold war origins of western Marxism, the heavy investment in it by the CIA and why we need to see cultural institutions as a mechanism for reinforcing ruling class power.
We also look at how the pro-imperialist left were used to undermine the USSR and why this work has continued into the era of the color revolution.”
På kanalen kan man se avsnittets kanske roliga men orättvisa bild som kommer upp när man delar länken, en bild som ska illustrera sambandet mellan Trotskij och västmarxismen, Hollywood och hippieismen. Detta är komplext: både Trotskij och hippieismen var mer och annat än kompatibel CIA-vänster, men det finns en poäng rörande det helhetliga vänstersammanhang som historiskt tog form i väst. Anledningen till att jag inte tar med bilden här är dock bara att den är för ful och förmedlar fel känslor vid läsningen. Väldigt många sådana bilder från YouTube är för fula och smaklösa. När jag inte länkar till YouTube med hela bilder beror det på detta; någon gång har dock kanske en bild som egentligen är för ful – exempelvis bjärt “färgglatt” skrikig – råkat komma med.
Efter avsnittet skrev – apropå det inomkommunistiska kriget – Mckay: “Judging by the amount of embittered whining from trotskyites about our interview with Gabriel Rockhill yesterday I declare the episode a great success.”
Trots de analytiska sanningarnas nödvändighet måste man konstatera att det här ibland kan kännas som om vi inte är så långt ifrån Proletärens gamla praktik – på den tid då dess parti hette KPML(r) – att dela ut “Månadens ishacka” till, med Internationalens ord, “var och en som inte svor på att Trotskij och alla som ansågs besmittade av hans idéer var agenter för Gestapo, CIA och andra säkerhetstjänster”. Det framstår kanske inte som något entydigt framsteg.
RKP ger ut en svensk översättning av RCP:s förlag Wellred Books’ engelska utgåva från 2016 av Trotskijs ofullbordade Stalinbiografi, eller av första delen av den – med stor säkerhet 1900-talets viktigaste biografi, i betydelsen den världshistoriskt mest inflytelserika. “Butik”-länken på RKP:s sajt tar oss till något som heter Bokförlaget Röd Oktober, men på den bild av boken som visas där står det Bokförlaget Stormklockan.
Historien om hur man korrigerat och med hjälp av Trotskijs papper i Harvards Widener Library kompletterat Charles Malamuths första engelska översättning från 1946 med dess manipulationer, berättades på In Defence of Marxism i samband med den engelska utgivningen. Men det återgavs delvis också av den “oförsonlige ateistens” svenska anhängare vid lanseringen av översättningen under ett evenemang i Stockholm i helgen benämnt Kommunism & Revolution 2025.
Det ger ett litet patetiskt intryck att se den typ av total bokstavsvänstrig trohet och tilltro som nu ånyo uppvisas, och inte bara mot och till Trotskij – den Martyriske Bäraren av den Sanna och Ursprungliga Marxismens Obefläckade Fana – utan även 40-talistfarfar Alan Woods, i Paris närvarande och deltagande 68-farfar Alan Woods, som initierade det aktuella projektet.
Hur den nya version av Stalinbiografin mottagits av historiker och andra har jag inte sett. Men det står klart att vi idag fortfarande har både ett okritiskt trotskistiskt och ett okritiskt stalinistiskt läger av kommunister, som, fastän i sak överens på centrala punkter rörande dagens världspolitiska situation, i lika hög grad bekämpar varandra som de bekämpar som Epstein- och folkmordsatlanticismens kapitalistiska imperialism. Inte minste vilja kan skönjas från någondera sidan att beakta den andras kritik – Stalins av Trotskij eller Trotskijs av Stalin. Båda har ett avsevärt drag av retrolarpande reenactment (vars gestaltning, när den, som av RKI, ibland görs estetiskt tilltalande, dock säkert kan ha en viss uppfriskande effekt; de måste ha tänkt den tanken, det måste vara avsiktligt). Hur mycket har storfinansen att frukta från denna självdestruerande arbetarrörelse?
Båda vägrar dessutom fortfarande, eller liksom sina läromästare i farfarsgenerationen, att revidera marxismens mest fundamentala, ursprungliga filosofiska eller åskådningsmässiga absurditeter: alla de misstag och felsyner som Stalin och Trotskij har gemensamt, allt det grundfalska i vilket de förenas. Det militanta fortplantandet i nya generationer av inte bara gamla motsättningar – i hög grad personliga, springande ur den mänskliga existensens tragikomiska egoteater som kommunisterna aldrig vare sig velat eller kunnat förstå och vars fatala följder de restlöst hänför till samhällsbrister och på fullt allvar tror kommer försvinna med den blotta revolutionära frigörelsen från klassförtryck – utan av gamla filosofiska fel känns inte bara tröttsamt och meningslöst, utan nästan hopplöst.
I sak fullständigt uppbackade av, kvarhållande och byggande vidare på den borgerliga modernitetens primitiva materialism (idag särskilt i den västerländska filosofins och scientismens form), en åskådning som på intet sätt förändras till sin grundläggande karaktär genom den relativa sofistikation den erhåller genom sin hegelianska, dialektisk-historiska utveckling, tycks de sakna minsta lilla aning om och sensorium för att det ens kan finnas en högre och mer avancerad förståelse av livet, verkligheten och vårt eget väsen som levande varelser.
Även Hegel var i grunden en häpnadsväckande enkel profanhumanist i sitt från början till slut upprätthållna fokus – även i sin tidstypiska användning av idealismens och t.o.m. esoterismens arv – på Människan och hennes alienationsbefriade Hemkomst i fenomenvärlden. Gång på gång bryter den banala illusionen fram ur den karaktäristiska tysk-idealistiska komplexiteten i hans akademiska prosa.
De monstruösa, tungdystra jättemonumenten över Marx, Engels och Lenin i det gamla östblocket vittnar med skrämmande entydighet om innebörden av den profanhumanistiska utläggningen av de faustiska, luciferiska, prometeiska och titaniska mytologierna. Den Människoförgudande blindheten och mörkret – med Lenin dessutom balsamerad för evig Mänsklig kvarvaro – talar hotfullt om att all tidigare kulturs verkliga, andliga visdom ska köras över och krossas för Människorikets futtigt egosinnliga likjäms skull; att den endast innebar förtryck. Den mer oförargliga men sorglustiga ynktorften i försöken – exempelvis i Terry Eagletons i övrigt ofta förtjänstfulla Why Marx Was Right – att beskriva en marxismens motsvarighet till andlighet endast bekräftar futiliteten och fåfängligheten i det hela.
I vad gäller Trotskijs bild av revolutionens historiska skeende verkar RKI:arna rent generellt och explicit avfärda betydelsen av även de blygsammaste försök till något slags wissenschaftlig objektivitet (och det finns mer avancerade sätt att förstå vad detta handlar om än den gamla “faktapositivismens”). Men det hindrar ju inte att det är möjligt att den nya utgåvan av hans Stalinbiografi tillför något av vikt och värde. Jag är med på revolutionen, men bara under förutsättning att den förändras till sin karaktär i de avseenden jag försöker peka på.
I vilken utsträckning Trotskijs den dag idag i västvärlden totalt dominerande och triumferande – och för västvänstern definierande – hatmålning kommer överleva den revisionism som ser ut att kunna vara på väg kan jag inte bedöma. Både Stalin och Trotskij är från mitt perspektiv så ofullkomliga ledare i sin allmänna filosofiska och existentiella oförståelse av verkligheten och livet att jag inte är säker på att historiografin på detta område ens är av någon avgörande betydelse. De var vanliga blinda, tröga människor. Som Lenin och Marx. Som Churchill, Hitler och alla andra.
Panel arrangerad av tidningen Internationalen på årets SocForum i ABF-huset på Sveavägen den 29:e november ställde frågan ‘Vad hände med den svenska antimilitarismen?’:
Så här annonserades den:
“På årets Socialistiskt Forum anordnar Internationalen ett samtal om vad som hände med den socialistiska antimilitarismen? Håller vi på att få ett nytt ‘befäst fattighus’?
Deltagare är Håkan Blomqvist, historiker, Kajsa Ekis Ekman, journalist och författare och Jacob Johnson, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
Rapporter om krigets skoningslöshet och ohyggliga konsekvenser i Gaza och Ukraina når oss ständigt och den offentliga debatten i Sverige och Europa handlar alltmer om att förbereda för krig. Fem procent av BNP ska satsas på militär upprustning. Håller vi på att få ett nytt ‘befäst fattighus’? Är insikten om krigsmakten som en del av ‘den borgerliga staten’ borta nu liksom ‘Inte en man, inte ett öre till militarismen’? Var finns vänsterns och arbetarrörelsens motstånd i denna tid av skenande rustningar och Nato-anpassning? Hur ser sambandet mellan fred, antimilitarism och klasskamp ut 2025 – eller ska vänstern bejaka militära rustningar till demokratins försvar?”
Radio Free Amanda (Amanda Yee) på PSL-knutna BreakThrough News intervjuar mångstädes publicerade Pawel Wargan om kinesisk konsultativ demokrati eller s.k. whole-process people’s democracy.
Intervjun föranleds av Wargans och antropologen Jason Hickels artikel ‘Building Whole-Process People’s Democracy in China’, nyligen publicerad av Progressive International. Man är inte helt övertygad om alla Hickels forskningsresultat, men han tycks inta rätta ståndpunkter i flera viktiga frågor.
Intervjuerna på Amandas The China Report föregås alltid av några minuters Kinarelaterade nyheter.
Inside the CIA’s Covert War to Topple the Syrian Government
The Libertarian Institute, 2025
Publisher’s Description:
In Creative Chaos, journalist and author William Van Wagenen tells the real story behind the U.S. and Israeli origins of Syria’s so-called “civil war” of 2011-2016 which led to the takeover of the country by Hayat Tahrir al Sham (HTS) in 2024.
The book examines the U.S.’s role in instigating an al Qaeda-led insurgency against the Syrian government, in collaboration with regional powers, including Qatar, Turkey, and Saudi Arabia.
About the Author (from The Cradle):
William Van Wagenen is a writer for the Libertarian Institute. He has written extensively on the Syrian war, with a specific focus on the role of US planners in sparking and exacerbating the conflict. William holds a master’s degree in Theological Studies from Harvard University and survived a kidnapping in the Sinjar region of Iraq in 2007.
Det lilla partiet KPP i Polen uppges ha förklarats strida mot den polska konstitutionen. Svenska SKP:s tidning Riktpunkt har i flera artiklar följt den utveckling som lett fram till detta. Googles AI berättar – med en felaktig länk till Polska förenade arbetarpartiet – att Polens konstitutionella domstol i onsdags avgjorde att partiets aktiviteter
“strider mot landets konstitution och beslutade att förbjuda partiet. Förbudet motiveras med att partiets mål och verksamhet är oförenliga med konstitutionen, som förbjuder partier som förespråkar totalitära ideologier som nazism, fascism och kommunism. Domstolen ska nu besluta om att avregistrera partiet, vilket i praktiken innebär att det upphör att existera.”
Google förklarar närmare:
“Bakgrund: Försök att förbjuda partiet pågår sedan tidigare. År 2023 infördes ändringar i straffbalken som ger upp till tre års fängelse för att offentligt främja ett kommunistiskt statligt system eller sprida, sälja eller inneha material som syftar till detsamma. Även kommunistiska symboler kan vara föremål för straff om de används för att främja ett totalitärt system.
Domstolens beslut: Domstolen fann att de mål och den verksamhet partiet bedriver är oförenliga med konstitutionen, som förbjuder partier som förespråkar totalitära ideologier.
Konsekvenser: Förbudet leder till att partiet omedelbart måste avregistreras och upphör därmed att existera som officiellt politiskt parti.
Tidigare händelser: Förbudet är ett resultat av en längre politisk process som inletts sedan regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) kom till makten. Ett tidigare försök att lagstifta mot kommunistiska symboler och idéer gjordes 2017.”
Det här är, till skillnad från mycket annat som av vänstern beskrivits så, en entydigt fascistisk typ av åtgärd initierad av högernationalistiska PiS. Den ligger visserligen helt i linje med den “liberala demokratins” långa rad av liknande åtgärder alltsedan kalla krigets början. Men det är PiS allena som nu har drivit igenom den, under ledning av presidenten Karol Nawrocki och utan stöd av regeringspartiet KO och Tusk. Det har m.a.o. möjliggjorts av PiS’ i väst så hårt kritiserade tillsättningar av domare, här närmare bestämt i konstitutionsdomstolen, Trybunał Konstytucyjny.
Domaren Krystyna Pawlowiczs motivering att partiets ideologi “goes against the fundamental human values and the traditions of European and Christian civilization” framstår som mycket märkligare och falskare idag än den tidigare skulle gjort. Jag ger ordet till dr Wiki, som hänvisar till vad som ser ut som trovärdiga polska och kinesiska källor:
“Amongst the radical left parties, the KPP has been classified as rather conservative. The party is friendly towards religion, and published an article titled ‘Communists and Catholics – working people – united by a bond of solidarity and fraternity’ in which it argued: ‘It is not that the Communists were and are opposed to Catholics. On the contrary…’. It reasoned that instead of being anti-theist, the Polish People’s Republic was strongly religious in terms of customs, and that the Vatican had authority over the priests on religious matters. It demands a fairer agreement between the Vatican and the Polish state. The KPP spoke against same-sex partnerships, criticizing the political culture of Polish centre-left parties in which ‘the pinnacle of leftism has become the fight for the rights of sexual minorities’. The party argues that centre-left parties are ‘full of people who are wealthy and therefore absolutely uninterested in the fate of the poorer social classes’, and criticized same-sex partnership proposals as ‘a priority for the homosexual lobbies based on the ideology of the European Union’. The Polish Communist Party also argued that ‘who equates the vision of the left with the defence of sexual minorities, feminism, abortion and euthanasia reveals the lack of ideology […], clearly betraying the entire left’. It wrote:
‘Since the early 1990s, the rivalry between political parties, which have failed Polish society in the 21st century, has focused on abortion, religion in schools, crosses in the Sejm and other public places, and more recently, gender and animal rights. These petty bourgeois parties and their leaders argue about this instead of issues that are relevant for a society that has “broken free” from communist “oppression”.’…
In 2025, the party reiterated its position on feminism and the LGBT movement:
‘Our position on LGBT and other issues such as quotas and feminatives [specifikt polskt politisk-korrekt språkfenomen, tycks det som] has remained unchanged for many years. These topics have dominated the activities of organisations and many parties in the West, in our opinion diverting public attention from the real causes of social problems and tensions. […] Everyone should have the right to their own views, including those who do not like people of a different orientation. Currently, even those who express their views on these topics very cautiously are immediately classified as backward, and their words are labelled with the overused term “hate speech”.’”
Tiderna har förändrats. Det politiska sakläget har förändrats. Det är nu KPP som står för den meningsfulla konservatismen. Och även för Europa. Medan PiS verkar för Epstein- och folkmordsatlanticismen.
Jan Olof Bengtsson 