Svar på kommentarer

Nästan alla kommentarer i min blogg har varit bra eller mycket bra. Och det sätt på vilket blogg-teknologin, och internätet i allmänhet, möjliggör eller underlättar dialog med läsare är något jag menar är verkligt värdefullt.

Jag uppmuntrar läsare att kommentera i eget namn, att använda sina verkliga namn, och jag har i flera inlägg inlägg inlägg och diskussioner kritiserat den utbredda anonymitetskulturen på internätet och framför allt dess missbruk. Men jag ifrågasätter inte rätten till anonymitet som sådan, eller önskvärdheten och nödvändigheten av den i vissa fall.

För några förefaller det naturligt att vägra diskutera med okända, anonyma läsare. Men jag tycker generellt sett att det vore fel, inte bara av det skälet att anonymiteten ibland av olika skäl kan anses vara legitim, utan också därför att kvaliteten även på de anonyma kommentarerna ofta är mycket hög och de därför i sak i lika hög grad förtjänar att besvaras som förr de vanliga brev man fick från icke-anonyma läsare eller de emails man idag får som var och är av motsvarande kvalitet. Även om jag därför uppmuntrar läsare att om möjligt kommentera i eget namn, uppskattar och respekterar jag även de anonyma som inte missbrukar anonymiteten på det sätt jag tidigare diskuterat.

Men såväl dessa som de icke-anonyma kommentatorer jag alltså gärna diskuterar med har dock ofta fått vänta länge på svar. Det beror delvis på att jag vill att svaren ska vara genomtänkta och nyanserade i den utsträckning kommentarerna förtjänar, något som ofta kräver tid. Men icke sällan beror det också på andra förestående uppgifter som måste prioriteras.

Jag har sett andra bloggare som omedelbart avsätter mycket tid för att svara, ofta utförligt, på nästan alla kommentarer. Jag finner det beundransvärt och skulle vilja följa deras exempel. Och jag vill tillägga att jag också gärna skulle vilja kommentera mer själv i andras bloggar, inte minst mina kommentatorers. De är ofta väl värda det. Kanske kan mina rutiner framöver formas på ett sätt som gör det möjligt i större utsträckning.

Jag upprepar upprepar att jag finner bloggar och nätsajter av hög språklig, innehållslig och designmässig kvalitet generellt överlägsna åtminstone dagstidningarna inklusive deras nätupplagor, sådana dessa idag tyvärr normalt ser ut. Under förutsätting att denna kvalitet vidmakthålls och de ovedersägliga missbruken undviks – allt hänger naturligtvis på detta – är de såvitt jag kan se en självklar, seriös publikationsform för framtiden med oerhörda ytterligare utvecklingsmöjligheter (självklart finns ingen motsättning mellan dem och andra, traditionella publikationsformer; exempelvis kan ju även sådant som först publiceras på nätet senare utges i bokform). Inte minst kommentar- och dialogfunktionerna och alla länkmöjligheter är här viktiga nya dimensioner i den publicistiska världen, ja i det litterära livet.

Jag inser att mitt döjsmål med svar med stor sannolikhet medför att många missat att jag faktiskt har svarat. Om de inte prenumererat (eller vad det ska kallas) på kommentarerna till respektive inlägg bör risken vara stor att de inte återvänt eller, om de återvänt till bloggens första sida, inte sett under Recent Comments att jag postat en ny kommentar till inlägget ifråga.

Därför vill jag fästa alla läsares uppmärksamhet på att jag, om än ofta efter lång tid, faktiskt har svarat på de flesta gamla kommentarer (ibland utlovade och förutskickade jag ett kommande svar), och uppmuntra kommentatorer att gå tillbaka till de inlägg de kommenterat och läsa dessa svar.

Några svar återstår att skriva. Jag vill här i alla fall förklara att jag kommer fortsätta försöka svara på alla viktiga kommentarer, och be om överseende med och förståelse för dröjsmål både i det förflutna och i framtiden. Jag beklagar att jag hittills åtminstone inte omedelbart kunnat avsätta så mycket tid för dialog med mina läsare som jag borde och skulle vilja.

3 Responses to “Svar på kommentarer”


  1. 1 JTS September 27, 2011 at 11:58 am

    Jan Olof!

    Det låter nästan som ett försvarstal. Men du har ingenting att be om ursäkt för. Att du levererar genomtänkta och seriösa svar på inlägg från kommentatorer tror jag alla berörda känner till. Och värderar högt.

    Angående anonymitetskulturen så är det som det är. Vissa saker är känsligare än andra och diskuteras inte gärna av flertalet autonymt. Jag antar att för diskussionens fortlöpande spelar detta ingen roll då argumenten i sakfrågan är viktigare än debattörens identitet. Visserligen blir om identiteten är känd, samtalet mer personligt (kanske). En annan ska är att identiteten kan hjälpa till att förstå debattörens logik, målsättning och preferenser et cetera. Men det förutsätter naturligtvis att identiteten är känd mer än till endast namnet. Å andra sidan kan kännedom om identiteten lika väl användas till att avsiktligt “missförstå” debattörens logik, och felaktigt påklistra denne(a) sk halmgubbeåsikter, som sedan sablas ner, kanske inför en naiv publik.

    Jag hävdar att vissa saker diskuterar man inte autonymt, om man är det minsta rädd om sin och sin eventuella familjs sociala situation. Detta kan förstås på flera sätt. För det första kan man göra vad som inom fysiken möjligen skulle kunna benämnas “störningsanalys”, dvs att man iakttar hur reaktionen förändrar sig när man närmar sig kärnproblematiken, dvs man skapar en derivata av “ämnet” och studerar denna. Man kliver alltså inte in som en elefant och levererar sin ståndpunkt, utan tassar i dess utmarker. Hur reaktionen blir av detta säger något om sprängkraften i ämnet, För det andra kan man se hur andra har blivit behandlade i den mån de har överträtt den förbjudna linjen för diskurs.

    Sen är det ju så att i en diskussion med tex dig och bara dig, skulle kanske anonyma debattörer på en blogg som läses av gud vet vem, kanske välja att vara autonyma.

    Jag tror att folk i allmänhet har mycket lätt för att känna vad som går att diskutera och inte. Detta är min egen erfarenhet från samvaro med kollegor, vänner och släktingar. Det är tydligt att det inte handlar om meningsskiljaktigheter i allmänhet då dessa brukar gå att acceptera utan problem, utan själva ämnet som ter sig tabuartat. Vi (du och jag) har varit inne på detta förut, och jag tenderar kanske än mer att tro att du blir besparad reaktioner i de fall du behandlar dessa ämnen endast för nivån på din argumentation, inte för dina åsikter skull. Jag tror helt enkelt du för en diskussion som är väl över den radartäckning som används för att stävja otillbörlig åsiktsbildning. Två skäl eller aspekter för detta: Den trivialaste och vanligaste anledningen är att de flesta “radaroperatörer” förstår inte vad du skriver eller orkar inte läsa dina texter. Den mer analytiska och mindre vanliga aspekten är de fåtal som läser och förstår dig, men som starkt motsätter sig dina värderingar, inte anser dig som ett hot då jordmånen för din åsiktsbildning är för mager. Förenklat: det är för få som “riskerar” att följa dina idéer. En tredje möjlighet är kanske att du är radikal utan just att vara radikal;) Jämför uttrycket “muscular liberalism”, om man leker med tanken att motsvarande begrepp för konservatism fanns, förstods, och användes, skulle det förmodligen utarbetas angreppsmetoder mot detta.

    Förlåt, jag kanske spånade i väg lite för långt från ämnet här.

    /JTS

    • 2 Jan Olof Bengtsson October 13, 2011 at 12:09 pm

      Inlägget är en ursäkt till mina kommentatorer!

    • 3 Jan Olof Bengtsson October 25, 2011 at 6:51 pm

      Det är en sak jag finner lite förbryllande här. Du säger att vi ”har varit inne på detta förut”, och att du nu ”än mer” (än förut) tror ”att [jag] blir besparad reaktioner i de fall [jag] behandlar [tabuartade] ämnen” av de skäl du beskriver nu såväl som förut. Men ditt ämne nu skiljer sig från ditt ämne förut såtillvida som du nu talar om ”radaroperatörer” som försöker ”stävja otillbörlig åsiktsbildning”, om personer som ”starkt motsätter sig [mina] värderingar” men ”inte anser [mig] som ett hot då jordmånen för [min] åsiktsbildning är för mager” och ”det är för få som ’riskerar’ att följa [mina] idéer” o.s.v., medan du förut (i kommentarer till mitt inlägg ‘Kommentarkultur’, talade om reaktioner från ”näthatarna” med ”aggressiva och hatiska kommentarer”, som du menade ”mycket väl kan ha rätt i sak”. Det är två helt olika, ja motsatta kategorier av läsare du har i åtanke nu och då.

      Att de näthatare med aggressiva och hatiska kommentarer som du förut talade om finns var från början uppenbart, men det är nu klart att jag inte blir helt besparad deras reaktioner, och jag har aldrig funnit att dessa som reagerat mot mig har rätt i sak. När det gäller den kategori läsare du nu talar om känner jag igen påståendena om dess ogillande av mina åsikter o.s.v. – de har flera gånger framförts här av andra – men jag förblir osäker på deras sanningshalt.

      Det förekommer nästan inga negativa reaktioner från denna kategori här eller annorstädes. Kanske har du rätt i din förklaring, men jag undrar ändå om det jag skriver verkligen är så fruktansvärt kontroversiellt som du och andra påstår. Det måste naturligtvis finnas många som inte håller med mig på några eller många punkter, men jag kan inte riktigt känna igen det du och andra beskriver. Vilka av mina ämnen är så tabuartade? Vad i min åsiktsbildning är så otillbörligt? Jag kritiserar såväl en del individer som, framför allt, tanke- och kulturströmningar, filosofiska positioner, politiska ideologier, historiska dynamiker, intressegrupperingar o.s.v., och försvarar, förklarar, tar ställning för andra. Men med undantag för de bland ”näthatarna” som reagerat mot mig har jag åtminstone inte själv sett att man starkt motsätter sig mina värderingar.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi