Den filosofiska forskningen i Sverige: Förord

Axel Nyblaeus’ över 2 000 sidor långa verk Den filosofiska forskningen i Sverige från slutet af adertonde århundradet utgavs i fyra delar mellan 1873 och 1897. Jag utelämnar ett kort avslutande stycke om dess disposition.

Lifligt öfvertygad, att en närmare bekantskap med den tankeverld, i hvilken man införes af våra förnämste tänkare, utgör ett vigtigt medel för utvecklingen af det högre nationalmedvetande och den andliga själfständighet, hvarförutan det svenska folket ej kan uppfylla sin bestämmelse, har författaren till det arbete, hvars början härmedelst lemnas i allmänhetens händer, önskat göra det samma tillgängligt för en så vidsträkt krets af läsare som möjligt. I anledning däraf har han trott sig böra gifva hela sin framställning en något större utförlighet, än nödigt varit om han skrifvit blott för män af facket eller för dem, som gjort filosofien till sitt hufvudstudium och äro förtrogne med dess problemer. Särskildt har författaren, när han velat uppvisa de historiska förutsättningarne för den svenska filosofien eller någon viss form däraf, ansett sig icke böra vara altför knapphändig vid angifvandet af hufvudtankarne hos sådana tänkare som en Locke, en Kant etc., hvilka gjort epok inom den filosofiska forskningen och gifvit uppslag till en förändrad grundriktning inom den samma. Också hoppas författaren, att det gustavianska tidehvarfvets män – Leopold, Rosenstein, Thorild och Ehrensvärd – skola framträda med större åskådlighet, när deras gestalter afteckna sig emot bakgrunden af den från Locke utgångna spekulationen, än om denna bakgrund hade saknats eller inskränkts till några allmänna drag. Äfvenledes hoppas författaren, att redan desse det gustavianska tidehvarfvets män skola i sin mån vittna därom, att själfständiga filosofiska tankar kunna födas äfven i vårt fädernesland, och sålunda utgöra en vederläggning af den mening, enligt hvilken all filosofisk forskning i Sverige – så vidt den egt något värde – hufvudsakligen varit ett återljud från främmande länder.

Än tydligare torde dock denna vetenskapliga själfständighet visa sig hos de utmärktare tänkarne inom följande period. Den högre sidan hos Kant, den sida, som hos honom framträder mera under formen af divination, har nämligen först i Sverige erhållit en fullkomligare utveckling; och ehuru förtjänsten däraf företrädesvis tillhör Boström, så tillhör den dock icke honom allena, utan äfven Biberg, Grubbe och Geijer, hvilka alla med större eller mindre renhet, omfattning och energi uttala och göra gällande den tanke, som är den altbestämmande grunden för Boströms verldsåsigt. Då denna grundtanke – att den sanna verkligheten är upphöjd icke blott öfver rummet, utan äfven öfver tiden och ligger i en absolut personlighet, i hvilken de ändliga personerna till sitt sanna väsen ingå såsom organiska moment – ännu icke mäktat framarbeta sig till någon större klarhet hos Kants efterföljare i Tyskland eller andra länder, så bör den väl betraktas såsom en frukt af svensk forskning och såsom ett bevis därpå, att det djupare medvetande om det evigas betydelse, som utmärker den skandinaviska folkstammen, och som frambryter i dess mytologi och i vissa dess verldshistoriska handlingar, ännu icke slocknat i det svenska folkets bröst, och således äfven bör kunna utvecklas till den grad af klarhet och styrka, att det kan blifva de lägre tendenserna öfvermäktigt.

0 Responses to “Den filosofiska forskningen i Sverige: Förord”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
axelwkarlsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi