Axess: Varför?

En av mina kommentatorer tycker att jag i inlägget ‘Farväl till Axess’ försummar att svara på frågan varför tidskriften utvecklats på det sätt den nu definitivt visat sig ha gjort.

Det är onekligen en viktig fråga. Svaret är, tror jag, följande. Axess’ liberalkonservatism framstår som historiskt och filosofiskt ytlig. Redaktionen tycks inte ha något djupare grepp om 1900-talshistorien, och inte på allvar ha studerat de centrala, relevanta konservativa tänkarna (uppenbarligen inte ens Scruton, trots att de själva introducerar honom). Därför verkar de sakna tillräckliga intellektuella resurser inte bara för att motstå den liberalsocialistiska ideologin och utvecklingen mot globalistisk centralisering, åsiktslikriktning, kontroll och förtryck, utan för att överhuvudtaget förstå den.

Följden blir att de inte kan annat än acceptera dem. Deras kulturkonservatism begränsas därmed till en liten ensam förstaklassvagn i det stora globalistiska, förenat postmarxistiska och masskulturella tåget, en vagn som trafikledningen av allt att döma avser att förr eller senare vid någon station koppla av.

Detta är bara ett uttryck för borgerlighetens mer allmänna, gradvisa försvagning och urholkning. När den bildningsborgerlighet som en gång kunde bidra med allt det som gick utöver klass- och egenintresse och materialism är borta, återstår bara den kontinuerliga anpassningen, kapitulationen, förvandlingen.

Här tillkommer också ett moment av karaktärssvaghet. Man orkar helt enkelt inte stå emot mediabombardemanget, även när man skulle vilja. I synnerhet blir det svårt för männen när de hela tiden är omgivna av närstående kvinnor som tar till sig dess budskap (för att inte tala om alla romaners, som bara de läser) mycket snabbare än de själva. För kvinnor är det i allmänhet centralt i livet att passa in och vara socialt accepterad, oavsett sammanhang, och sedan länge lär ju dessutom feminismen att egen karriär och glastaksproblematik är avgörande i sig, oavsett arbetets karaktär och innehåll.

Kvinnor som under hela sin uppväxt, för några årtionden sedan, förblivit i en distinkt borgerlig miljö och förställningsvärld och engagerat sig i MUF, kunde efter bara några år inom humaniora och samhällsvetenskap på universitetet via de där dominerande teoretiska riktningarna förvandlas till gapiga militanta radikaler med brinnande hat mot det mesta av det deras manliga jämnåriga från samma miljö åtminstone till viss del fortfarande skulle ha velat försvara.

För männen i dagens borgerlighet är dessa kvinnor ofta deras egna mödrar. Och allteftersom den kulturella utarmningen forskrider, när egna kunskaper, insikter och övertygelser som man eventuellt fortfarande övertagit från fäder eller far- och morföräldrar och andra i äldre generationer ytterligare tunnas ut och förbleknar, när mer typiskt manliga egenskaper går slutligt förlorade i den allmänna feminiseringen, och när inte bara de kvinnliga cheferna utan mödrarna, systrarna, flickvännerna/fruarna och döttrarna överhuvudtaget inte går att påverka med argument, tystnar man, förvandlas man personlighetspsykologiskt till vad Motpol skulle kalla tönt-mesar eller något liknande, som resten av livet driver apatiskt lallande med strömmen, pysslande med småsaker, yttrande endast sådant som accepteras av den kvinnliga regimen.

Självklart utsätts många dessutom i den egna yrkesverksamheten hela tiden för det mer direkta trycket från den ekonomiska och organiserade intressepolitiska maktens ideologer och åsikts- och opinionsdirigenter. Det gäller utan tvekan i eminent grad för Axess-redaktionen. Det kulturkonservativa engagemanget reduceras till harmlösa marginalanteckningar till globalistplutokraternas radikala agenda.

Alternativet till allt detta, den enda intellektuella motrörelsen, har skapats av sådana som lyckats förbli oberörda av och fristående från hela denna utveckling eller tidigt genomskådat den, och som kunnat nå inte bara yngre män och även kvinnor inom borgerligheten utan också besvikna socialdemokrater och arbetare med sin introduktion och återintroduktion av glömda, eller snarare bortträngda, tänkare, idétraditioner, konstriktningar, historiska fakta och allmänna större utblickar och perspektiv.

Många har hoppats att Axess skulle tillhöra dessa introduktörer. De känner sig nu, som många av reaktionerna här och på annat håll visar, inte bara besvikna, utan lurade, ja nästan chikanerade: de finner det i ljuset av den nu aktuella programförklaringen och den utveckling på vilken den utgör en kulmen genant att ha försvarat tidskriften.

Men reaktionernas omfattning och karaktär visar samtidigt att de inte har någon anledning att förtvivla. Motrörelsen är redan stark.

3 Responses to “Axess: Varför?”


  1. 1 JTS March 15, 2012 at 2:39 pm

    Hej Jan Olof och tack för svaret.

    “Svaret på denna fråga är enligt min mening följande. Axess’ liberalkonservatism är historiskt och filosofiskt ytlig. Redaktionen tycks inte ha något djupare grepp om 1900-talshistorien, och inte på allvar ha studerat de centrala, relevanta konservativa tänkarna (uppenbarligen inte ens Scruton, trots att de själva introducerar honom). Därför verkar de sakna tillräckliga intellektuella resurser inte bara för att motstå den liberalsocialistiska utvecklingen mot globalistisk centralisering, kontroll och förtryck, utan för att överhuvudtaget förstå den.

    Följden blir att de inte kan annat än acceptera den.”

    Men vänta här nu, jag själv har förmodligen med säkerhet läst avsevärt mycket mindre historia och filosofi än axess redaktionen. (Som tveksamt giltigt skäl anför jag min roll som vetenskapsman inom teknik och naturvetenskap.) Jag har dock ändå kommit att inta en position där jag starkt förkastar det som axess hyllar. Och detta just med anledning av den lilla historiska kunskap jag ändå har, samt med visst mått av vissa begrepp som “Ockhams rakkniv”, matematisk extrapolering av vissa trender och en någorlunda klar syn på skillnaden av korrelation och kausalitet. Även om inte Lundberg är naturvetare är han rimligen ingen dumskalle, vilket innebär att även han har en icke försumbar nivå av dessa kunskaper, som faktiskt är ganska intuitiva.

    Därför kan det (rimligen) inte räcka med ovanstående del som förklaring.

    “Deras kulturkonservatism begränsas därmed till en liten ensam förstaklassvagn i det stora globalistiska, förenat postmarxistiska och masskulturella tåget, en vagn som trafikledningen avser att förr eller senare vid någon station koppla av.”

    Detta måste ju även Lundberg förstå. Eller tror han månne att hans vagn skall komma att konverteras till lok?

    “Detta är bara ett uttryck för borgerlighetens mer allmänna, gradvisa försvagning och urholkning. När den bildningsborgerlighet som en gång kunde bidra med allt det som gick utöver klass- och egenintresse och materialism är borta, återstår bara den kontinuerliga anpassningen, kapitulationen, förvandlingen.”

    Här är frågan vad du menar med försvagning. Dels finns det ju en kunskap som skulle kunna försvagas. Men som jag ser det finns det inte en helt solid kausalitet mellan den och viljan att försvara den. Med en aldrig så stor filosofisk och historisk kunskap, finns det inget som säkerställer att “man” väljer att försvara dess position som främsta bärare av ideal och förnuft.

    Därför ser jag inte heller försvagningen av kunskap som en rimlig förklaring till Axess agerande.

    Sen finns det ju en försvagning i avseendet att hysa och försvara värderingar man ser som värdefulla. Detta sker till ett pris som “den omgivande marknaden” (läs DNs kulturskribenter m.m.), bestämmer. Om det är så att Lundberg hyser varma känslor för det traditionellt västerländska, och därför vill försvara detta, måste han acceptera att utsätta sig för obehag genom att göra så. Här finns två möjligheter: (1) Att han inte “hyser dessa känslor” (= x), eller endast i ringa grad. (2) Han är inte “bered att utsätta sig för detta obehag” (= y). Efter som utslaget av detta bestäms av både “x” och “y” som x/y, är det förmodligen en kombination av båda. Resten av din text tolkar jag i överensstämmande med detta.

    Så ja, ett annat ord för sådana som Lundberg är “tönt-mesar”.

    Nu har vi behandlat Lundbergs beteende inför den omgivning han lever i, och vad hans bevekelsegrunder är för att göra så.

    Då är frågan om hur Lundbergs syn på denna omgivning ser ut. Att han finner den obehaglig, eller i allafall obekväm är nog klart, men vad är hans syn på denna omgivnings innersta väsen? Hur tror kan denna omgivning formades, han vet ju genom sin bildning att den inte alltid funnits. Hur är denna omgivning organiserad. Vad är dess svaga punkter?. Vad är dess framtidsutsikter (extrapolering)? Hur hänger Lundbergs (när)omgivning (som är hans personliga problem) ihop med övriga världen? Etc., etc.

    Man skall ju inte lägga ord i mun på andra människor, men det vore intressant att höra din åsikt om Lundbergs innersta tankar. Naturligtvis gäller detta inte bara Lundberg, utan jag har i mitt resonemang låtit honom anta en arketypisk kostym för att gestalta ett stort (det största?) problem vi har i dag.

    Mvh,
    Jens Schöldström

    • 2 Jan Olof Bengtsson March 15, 2012 at 3:41 pm

      Tack för att du nu framträder under vad jag inte har någon anledning betvivla är eget namn.

    • 3 Jan Olof Bengtsson March 18, 2012 at 3:37 pm

      ”Men vänta här nu, jag själv har förmodligen med säkerhet läst avsevärt mycket mindre historia och filosofi än Axessredaktionen. (Som tveksamt giltigt skäl anför jag min roll som vetenskapsman inom teknik och naturvetenskap.) Jag har dock ändå kommit att inta en position där jag starkt förkastar det som Axess hyllar.”

      Detta motsäger inte det jag säger. Jag säger inte att de läst litet historia och filosofi. Jag säger att deras liberalkonservatism är historiskt och filosofiskt ytlig. Det kan den tyvärr i högsta grad vara även om de läst mycket historia och filosofi, om denna historia och filosofi nämligen, som den mesta filosofin och historieskrivningen i vår tid, är ytlig. Omvänt kan din insikt vara djup även om du läst bara lite historia och filosofi, nämligen om denna historia och filosofi är djup.

      ”Och detta just med anledning av den lilla historiska kunskap jag ändå har, samt med visst mått av vissa begrepp som ’Ockhams rakkniv’, matematisk extrapolering av vissa trender och en någorlunda klar syn på skillnaden av korrelation och kausalitet. Även om inte Lundberg är naturvetare är han rimligen ingen dumskalle, vilket innebär att även han har en icke försumbar nivå av dessa kunskaper, som faktiskt är ganska intuitiva.”

      Inte heller detta motsäger det jag säger. Det finns inte bara mängder av personer som läst mycket historia och filosofi av ytligt slag utan också första klassens intelligenser inom naturvetenskapen som inte förkastat det Axess hyllar. Detta har i själva verket under lång tid varit det enda statistiskt normala.

      ”Därför kan det (rimligen) inte räcka med ovanstående del som förklaring.”

      Huruvida det räcker som förklaring kan vi naturligtvis lämna öppet. Men det du hittills anfört visar inte att det är otillräckligt. Att du själv av de skäl du nämner inte kommit att förkasta det Axess hyllar visar inte att Axess/Lundberg måste hylla det de hyllar av andra skäl än de jag anför. Detta innebär inte att det inte också kan finnas sådana andra skäl, bara att du ännu inte visat att det måste finnas sådana. Axess/Lundberg är hittills normen, du undantaget. Snarare är det du som måste förklara varför normen är norm. Jag har givit vad jag tror är en tillräcklig förklaring.

      ”Detta måste ju även Lundberg förstå.”

      Det är jag inte säker på.

      ”Eller tror han månne att hans vagn skall komma att konverteras till lok?”

      Ja, såvitt jag kan se kan han mycket väl tro eller åtminstone hoppas detta.

      ”Här är frågan vad du menar med försvagning.”

      Nedgång i och förlust av styrka (i olika avseenden) i form av moral, värden, ideal, bildning, kunskaper, samfundskänsla, historiemedvetande såsom mer allmänt utbredda och omfattade.

      ”Dels finns det ju en kunskap som skulle kunna försvagas.”

      Det fanns en kunskap som har försvagats.

      ”Men som jag ser det finns det inte en helt solid kausalitet mellan den och viljan att försvara den. Med en aldrig så stor filosofisk och historisk kunskap, finns det inget som säkerställer att ’man’ väljer att försvara dess position som främsta bärare av ideal och förnuft.”

      Det har jag inte heller sagt. Jag pekade på försvagningen som en orsak till ytligheten, som jag i sin tur föreslog var orsaken till den nu aktuella ”programförklaringen”. Du kan här anses ställa frågan om försvagningens orsak.

      ”Därför ser jag inte heller försvagningen av kunskap som en rimlig förklaring till Axess agerande.”

      Jag hade funnit det rimligt om du bara stält frågan om försvagningens orsak. Naturligtvis kan vi här fortsätta att gå tillbaka steg för steg i en orsakskedja. Men du har ju redan förkastat den första länken i min kedja, ytligheten, och nu förkastar du också den andra, försvagningen som orsak till ytligheten.

      ”Sen finns det ju en försvagning i avseendet att hysa och försvara värderingar man ser som värdefulla. Detta sker till ett pris som ’den omgivande marknaden’ (läs DNs kulturskribenter m.m.), bestämmer.”

      Detta förstår jag inte.

      Om det är så att Lundberg hyser varma känslor för det traditionellt västerländska, och därför vill försvara detta, måste han acceptera att utsätta sig för obehag genom att göra så.”

      Det beror väl i viss mån på hur han i så fall väljer att uttrycka dessa känslor.

      ”Här finns två möjligheter: (1) Att han inte ’hyser dessa känslor’ (= x), eller endast i ringa grad. (2) Han är inte ’beredd att utsätta sig för detta obehag’ (= y). Eftersom utslaget av detta bestäms av både x och y som x/y, är det förmodligen en kombination av båda.”

      Även detta framstår som dunkelt. Vad är ”detta” i ”utslaget av detta”, som ”bestäms av både x och y”? Om han inte hyser varma känslor för det traditionellt västerländska finns det väl ingen anledning att utsätta sig för obehag; det är i så fall en tillräcklig förklaring. Om han inte vill utsätta sig för obehag spelar det väl ingen roll om han hyser varma känslor; även det är i så fall en tillräcklig förklaring. D.v.s. x eller y. Rimligare vore väl att säga att han bara känner ljumma känslor och bara kan acceptera att utsätta sig för lite obehag. Om detta är vad du i själva verket menar med din ”kombination” av x och y innebär den i själva verket ett upphävande av x och y, d.v.s. inte x och y utan varken x eller y, eller alternativt att x och y måste omdefinieras på det sätt jag gjort, d.v.s. x = bara ljumma känslor, och y = bara lite obehag. Oavsett frågan om det obehagets nödvändighet är detta förenligt med min förklaring.

      ”Nu har vi behandlat Lundbergs beteende inför den omgivning han lever i, och vad hans bevekelsegrunder är för att göra så.”

      Vad vi har gjort är att jag har svarat på din första fråga (varför?) och att du har ifrågasatt detta svar, som inte handlade om bevekelsegrunder (medvetna avsikter och motiv) utan om vad som kanske kan beskrivas som ett allmänt tillstånd, ytlighet, Axess’ liberalkonservatisms ytlighet, i sin tur förklarad av försvagningen. Jag har nu bemött ditt ifrågasättande.

      ”Då är frågan om hur Lundbergs syn på denna omgivning ser ut. Att han finner den obehaglig, eller i alla fall obekväm är nog klart, men vad är hans syn på denna omgivnings innersta väsen? Hur tror kan denna omgivning formades, han vet ju genom sin bildning att den inte alltid funnits. Hur är denna omgivning organiserad. Vad är dess svaga punkter? Vad är dess framtidsutsikter (extrapolering)? Hur hänger Lundbergs (när)omgivning (som är hans personliga problem) ihop med övriga världen? Etc., etc.

      Man skall ju inte lägga ord i mun på andra människor, men det vore intressant att höra din åsikt om Lundbergs innersta tankar. Naturligtvis gäller detta inte bara Lundberg, utan jag har i mitt resonemang låtit honom anta en arketypisk kostym för att gestalta ett stort (det största?) problem vi har i dag.”

      En ”arketypisk” kostym är alldeles för stor, som väl är. Men utan tvekan är Lundbergs och den övriga redaktionens ställningstaganden representativa för den förytligade liberalkonservatismen och den försvagade borgerligheten. Jag skulle vilja föreslå att en i Max Webers mening ”idealtypisk” kostym är den enda större storlek som kanske skulle kunna prövas för ditt syfte att göra Lundbergs innersta tankar så allmänintressanta att uttalanden av åsikter om dem ska bli meningsfulla. Men det är knappast a priori självklart att utöver Lundbergs (och den övriga redaktionens) ställningstaganden också Lundbergs syn på sin omgivnings innersta väsen, hans tro rörande hur denna omgivning formades, hur den är organiserad, vilka dess svaga punkter och framtidsutsikter är, och det sätt på vilket hans näromgivning hänger ihop med den övriga världen kan förstås och framställas som idealtypiska. Vi kan förvisso hysa åsikter om allt detta, men de måste med nödvändighet bygga på ett avsevärt mått av spekulation. Att Lundbergs innersta tankar, inte bara hans ställningstaganden, är idealtypiska kan endast hävdas på grundval av sådan spekulation. Eftersom jag inte spekulerat och inte hyser någon bestämd åsikt om dessa tankar, kan jag varken meddela någon sådan åsikt eller godta tankarna som idealtypiska, utöver vad som följer av min förklaring av ställningstagandena, nämligen att tankarna (om det du nämner) också måste antas ha drag av samma av försvagningen förklarade ytlighet. Med min förklaring av ställningstagandena finns det ingen anledning att gå utöver detta.

      För dig finns däremot en sådan anledning, eftersom du förkastar min förklaring i två orsaksled. Därför anar jag att vad du med din fråga om min åsikt om Lundbergs innersta tankar kanske i själva verket är ute efter är en alternativ förklaring till ställningstagandena, som du tror kan hittas där. Men om så är fallet (vilket jag naturligtvis inte kan vara säker på, du kanske bara hyser ett vänligt intresse för mina åsikter som sådana), vore det inte mer naturligt och närmare till hands liggande att du i stället utifrån din egen spekulativa åsikt om dessa tankar direkt framför din eventuella uppfattning om vilken förklaringen är?


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
axelwkarlsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi