Framtid, andlös

Framtid, andlös –

hur vindarna svepte från Lake Michigan,

hur din sång ljöd klockren i mitt minne,

droppen som vilade på ditt mörka ögonhår

en vinterdag.

 

Vi färdas mot ett avgörande.

Chicagos nätter och mina –

utlämnad mänsklighet

överblickande världar

i mörkret

hjälplöst hängande.

 

Blott genom illusionen

– hur subtil,

hur allavgörande –

medmänniskan motmänniska

samhället särhälle

gemenskapen gemenhet.

 

Vi skall välja.

Vi skall se varandra djupt i ögonen.

3 Responses to “Framtid, andlös”


  1. 1 Lennart Andersson September 26, 2012 at 4:10 pm

    Mycket bra!

  2. 2 Den Väldige October 4, 2012 at 12:25 pm

    Min association kanske är lite märklig, men jag tänker så här: I motsats till de dikter av Heine som Schubert använder i sin “Schwanengesang” så är diktarsubjektet här varken ensamt eller, om någon annan också finns där, ändå på något sätt kontaktlöst. Detta alltså sagt som beröm.

    Kanske dags att samla ihop lite ur lådorna till en volym och försöka ge ut?

    Jag menar, detta tål ju omläsning…

  3. 3 Jan Olof Bengtsson November 2, 2012 at 8:02 pm

    Tack för vänliga ord Lennart och Väldige.

    Jag tror ännu inte jag har tillräckligt mycket i lådorna som håller för att ingå i en volym. Men jag arbetar kontinuerligt – om än långsamt – med vad jag har, i enlighet med vad jag kort skriver på About-sidan under Arts.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi