Fanny och Alexander. Innehåller scener med svenskt julfirande före Kalle Anka.
Folk som vet bättre – och de är trots allt många – vågar inte säga det. De tror att de sårar andra, och verkligen inte bara barn. Något måste göras. Någon måste säga det.
Det finns några halvhjärtade och inte sällan förvirrade opinionsbildare och Facebookgrupper med enstaka medlemmar som protesterar. Det räcker inte. Vad som behövs är en stor, kraftfull, enhetlig, rikstäckande kampanj baserad på en precis förståelse av problemets natur.
I själva verket är det mycket enkelt:
De gamla Disneyfilmerna är inte nödvändigtvis dåliga i sin genre. De har sitt värde som bagateller. De som gillar dem och av detta skäl försvarar Kalle Anka på julafton har inte nödvändigtvis dålig smak. Felet är att Kalle Anka på julafton, skapat av svensk TV genom import av en produkt från amerikansk TV och Walt Disney Productions (idag Walt Disney Company, med ofta betydligt mer tvivelaktiga produkter, som årligen betalas en okänd men tvivelsutan stor summa av SVT), inte är, eller inte kan accepteras som, en “svensk tradition”, som framför allt annat definierar den svenska julen. När det blivit detta är det en löjlig och för hela Sverige pinsam ovana.
Det är, menar jag, fel av föräldrar att upprätthålla denna ovana och låta sina barn tillägna sig den. Det måste få ett slut.
Stöd med positiva kommentarer, återblogga, dela och sprid på Facebook och Twitter, skriv egna artiklar o.s.v.! Låt oss starta rörelsen för stoppandet av Kalle Anka på julafton.
–
Edit: Se mitt Förtydligande om Kalle Anka.
Jan Olof Bengtsson 
Jag vill överlag ha mer nordicism och Bergman inom den offentligt visade populärkulturen, vilka givetvis kan gå hand i hand genom prototypiskt svenska skådespelare som Ingrid Thulin. Exempelvis borde det vara Bergman-maraton under minst en gång om året, då merparten av dennes långfilmer visas – förslagsvis runt jul i och med Fanny och Alexanders relevans, alternativt en gång vid jul och en under sommartid, då mer sommarrelaterade skapelser som Sommaren med Monika och Smultronstället förefaller synnerligen lämpliga att visa.
Här tycker jag att du skjuter över målet. Mycket som med rätta är uppskattat har kommit från utlandet. Till och med en så svensk tradition som Lucia är av sydeuropeiskt ursprung, och julen är, åtminstone vad de värdefullare elementen beträffar, en judisk produkt som importerats från Mellanöstern. Jag kan inte se vad som är så osvenskt med Kalle Anka. Som underhållning (särskilt för barn) är det riktigt bra. Sedan är det en annan sak att det inte är en kulturprodukt i högre bemärkelse, det vill säga sådant som vidgar vår syn på livet och danar karaktären. Det finns rum också för det blott och bart underhållande.
Tack för viktig kommentar. Jag har svarat i nytt, separat inlägg:
https://janolofbengtsson.com/2012/12/18/fortydligande-om-kalle-anka/
Att Kalla Anka-filmen betraktas som den kanske viktigaste svenska jultraditionen är väl ett symptom bland många på andefattigheten i det svenska samhället. Ändå vore det fel att ta bort den. Trots den kommersiella “disneyfieringen” och trots det ytligt förenklade – och trots den galopperande politiska korrektheten – har detta årligen återkommande inslag glatt otaliga svenskar i alla åldrar genom åren. Att vilja ta bort Kalle Anka på julafton utifrån något slags nationell och/eller kulturelitistisk renlärighet vore enligt min mening katastrofalt.
Nationell och/eller kulturelitistisk renlärighet? Det känns som om du inte klickade på länken till förtydligandet längst ned:
https://janolofbengtsson.com/2012/12/18/fortydligande-om-kalle-anka/
Som “den kanske viktigaste jultraditionen” är det inte bara ett symptom på andefattighet. Det skapar också ständigt mer andefattighet. När det blivit så stort är det enbart generande. Varför inte titta på Kalle Anka vid någon annan tidpunkt på året? Vari skulle det “katastrofala” bestå, om man tog bort det? Det är Kalle Anka som är katastrofen.
Det finns än mer att säga om svenska TV:s nedgång och fall som bl.a. föranledde Horace Engdahl att förklara sin vurm för Tyskland som han säger är som “ett Sverigen för vuxna”. Däremot skall man kunna prisa jul-TV för reprisen (jul- eller annandagen) av den fantastiskt tankeväckande och flerbottnade gamla klassikern “It’s a Wonderful Life” (titeln översatt till “Livet är Underbart”). Läs t.ex.
http://en.wikipedia.org/wiki/It%27s_a_Wonderful_Life
Gör reklam för den! Tycker jag och många med mig.