Arturo Benedetti Michelangeli
Spirituality | Arts & Humanities | Europe
Jan Olof Bengtsson on Vad wokeismen är | |
Jan Olof Bengtsson on Vad wokeismen är | |
Kristo Ivanov on Vad wokeismen är | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Jan Olof Bengtsson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Torsten Lundberg on Sverige och Ukrainakriget | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… | |
Viktor Johansson on Det amerikanska valresultatet… |
Blog at WordPress.com.
RSS Entries and RSS Comments
Posten “Bräckligt Europasamarbete” avslutas “Det nuvarande EU bär självt i hög grad ansvaret för den reaktiva populismens och nationalismens uppkomst. Först när vi övervunnit den förra, kan vi också mer entydigt och definitivt gå utöver de senare. I stor utsträckning måste vi helt enkelt börja om från början.”
Jag har sedan en tid kommit till samma slutsats, alltså att vi i stor utsträckning måste börja om från början. Och detta gäller förstås alla aspekter på Europa, inklusive alla de kulturella sådana, inklusive musiken.
Jag förmodar att vi vid här laget, sedan rätt länge, är ganska många som söker ledtrådar efter det som gått förlorat, och att Mompous pianostycke är en sådan ledtråd känns uppenbart.
Låt mig föreslå en annan kandidat till ledtråd: Chopins mystiska och subtila preludium opus 45 framfört av Alfred Cortot. En åldrad mästare, som i så hög grad som det bara tänkas kan, hade direktkontakt med det vi förlorat.
Tycker jag för min del i alla fall.