När Expo kontaktade mig i förra veckan frågade jag en erfaren företrädare för Sverigedemokraterna om man måste tala med dem. Han svarade att det gick utmärkt att vägra, eftersom de driver ren politisk kampanj mot oss. Jag talade därför inte med dem.
Partistyrelsens Richard Jomshof, helt nytillträdd partisekreterare, tycks dock inte dela denne företrädares uppfattning.
I onsdags publicerade SDs medlemsutskott ett ”viktigt meddelande” på SDs hemsida om ”ytterligare personärenden mot personer i William Hahnes styrelseförslag” för SD-distriktet Stockholms stad, ärenden som kommer väckas ”med anledning av nyligen inkomna uppgifter”.
”Skälet”, hette det, “är starka misstankar om att flera personer i William Hahnes styrelseförslag företräder åsikter som är oförenliga med Sverigedemokraternas grundläggande värderingar.”
Åkessons brev härom året om ”extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar” m.m. citerades. Det talades om risk för raserat förtroende och vikten av ”tydlig rågång mot radikala grupper”.
”Meddelandet” övergick därefter i ett antal kommentarer från Jomshof, som förklarade att ”om det är så att misstankarna stämmer, då har de här personerna ingenting hos Sverigedemokraterna att göra. Låt mig gärna vara extra tydlig på den här punkten: Vi kan aldrig tillåta att personer med radikala, odemokratiska värderingar får fotfäste i vårt parti.”
Telefonnummer till pressavdelningen tillhandahölls för dem som önskade “vidare information”.
Samma dag publicerades detta också i SD-Kuriren, under samma rubrik, ’Viktigt meddelande från medlemsutskottet’.
Varför var detta ett viktigt meddelande? Medlemsutskottet, hemsidan och SD-Kuriren basunerar ut detta till allmänheten och pressen. Är det inte rent partiskadligt?
Vilka var de ”inkomna uppgifterna” och varifrån hade de inkommit? Hade de ännu icke namngivna personerna i styrelseförslaget kontaktats?
Igår lät sig Jomshof intervjuas om detta – av Expo!
Den fullständiga bilden blev klar. SDs medlemsutskott avser öppna eller har redan öppnat personärenden mot mig och mina vänner i styrelseförslaget, på grundval av uppgifter från det Expo som driver ren politisk kampanj mot partiet.
”Det handlar”, förklarar Jomshof, ”om personärenden mot de som ni uppmärksammat. Att det gått så långt att vi tittar och utreder visar någonstans att vi tar signalerna på största allvar. Det är att gå ganska långt och det ska mycket till innan vi väcker ärenden. När vi öppnar ärenden så är det för att vi tror att det ligger någonting bakom de anklagelserna som läggs fram…det verkar finnas fog för de anklagelser som lagts fram.”
Hur överensstämmer detta med partiets kommunikationsplan?
Jag sammanfattar:
– Medlemsutskottet öppnar personärende mot mig och andra på grundval av Expos uppgifter.
– Det gör det utan att kontakta mig (och därmed sannolikt inte heller någon av de andra).
– SDs hemsida och SD-Kuriren basunerar ut, som ett ”viktigt meddelande”, att personärenden öppnats, och med extremt hårt formulerade ”misstankar”.
– Jomshof säger att ”det gått så långt”, att ”det är att gå ganska långt”, att ”det ska mycket till” innan de väcker ärenden, tittar, utreder.
– Han säger att ”vi tror att det ligger någonting bakom” och att “det verkar finnas fog för de anklagelser som läggs fram” mot de av Expo namngivna partimedlemmarna.
– Och han säger det i en intervju gjord av uppgiftslämnaren Expo.
Jag kan naturligtvis inte under några omständigheter acceptera detta.
Jan Olof Bengtsson 
Tydligt sedan länge att SD letts ned på en, för parlamentarismen typisk, destruktiv väg. Man undrar lite hur partitoppen tänker sig kommande generationsväxling, samt partiets nödvändiga konsolidering och fördjupningsarbete.
Hahnes styrelseförslag och personliga initiativ har inneburit ett framtidshopp, och jag hoppas och ber att något slags kritisk punkt nu är nådd.
För att knyta an till Petrusson’s kommentar, så påminner situationen vi nu ser i SD om hur KD agerade för ett antal år sedan med generationsväxlingen från KDU. Det blev mera än mindre uppenbart vilka som skulle kunna gå upp från KDU till KD, precis som det nu är med SDU och SD. Tradition & Fason göre sig icke besvär, ungefär. Det finns vissa kännetecken för detta – men låt bara nämna att KD på kort tid gjorde en kraftig gir och nu existerar i viss debatt beteckningen ”öppen högerflank”.
Maktpolitik vilken med förmodat fulspel begränsar en rörelse, kontra vad som kunde betecknas ”organisk rörelse” där viljestarka aktiva har möjlighet att formulera politik och söka stöd för den; här har SD klappat samman fullständigt, och kännetecknen är vid det här laget många. Det går att titta på hur kandidatlistor sätts samman, vilka namn som hamnar på dessa, hur SDU-ordföranden Kasselstrand behandlas, hur kuppförsök kommer i ljuset, hur information når slaskmedier före personer det gäller, osv.
Det ultimata exemplet på att maktpolitik styr organisationen är just hur Kasselstrand behandlas. Alla som har träffat karln vet att det är en potentiellt enorm politisk drivkraft som fullständigt förstörs av organisationen. I princip en diamant som hamnat under slägga, och inga är gladare över det än elementen som SD påstår sig ha som motståndare.
Vad som händer på årsmötet för SD Stockholms stad senare idag, kommer att vara av vikt för överskådlig framtid för det sverigedemokratiska partiet.