Gudmundson, SD och Putin

Nu ansluter sig Per Gudmundson, en av de bättre borgerliga publicisterna, som jag brukar uppskatta i några viktiga frågor, till misstänkliggörandet av SD ifråga om förhållandet till “Putin”. Han kan ha gjort det förut utan att jag lagt märke till det; jag har tidigare bemött Stefan Olsson, Olof Ehrenkrona och Lars Wilderäng, som angripit mig, men många andra ulvar tjuter i total flockkonformism på identiskt sätt.

Hur djupt har Putin klorna i populisterna?, heter det i den grovt populistiska rubriken till en ny, karaktäristiskt ensidig och ytlig SvD-ledare föranledd av en norsk FrP-företrädares kontakter med vad som sägs vara underrättelseofficerare på ryska ambassaden, och hans ryskvänliga agerande i OSSE. På det här området delar Gudmundson tyvärr ledarredaktionens allmänna, och katastrofala, svaghet. Vilka kontakter de borgerliga politiker de försvarar har, inte bara på amerikanska ambassaden utan i NATOs högkvarter, vet vi ju.

Vad som verkligen, och oupphörligen, förvånar är hur djupt Obama, eller kanske snarare John McCain och hans efterföljare, har klorna i den svenska högerns och borgerlighetens historielösa talespersoner. Hur man, om man överhuvudtaget är europé i någon autentisk mening, kan vara fullständigt okritisk mot USAs agerande i (bl.a.) Ukrainakonflikten. Än obegripligare blir det om man dessutom gör anspråk på att vara konservativ (och inte bara social- utan t.o.m. liberal-).

I USA är ju alla genuina konservativa sedan mycket länge på självklart sätt kritiska mot den egna utrikespolitiken. Adam Cwejmans ledare Vi hade fel om Mellanöstern i GP nyligen var ett ofattbart sent men ändå givetvis välkommet uppvaknande. I förlängningen av de insikter han där äntligen uttryckte borde åtminstone vissa slutsatser lätt kunna dras också om Ukraina och Ryssland. Och som vanligt (det här är så tröttsamt): att säga detta är verkligen inte “putinism” eller principiell antiamerikanism.

3 Responses to “Gudmundson, SD och Putin”


  1. 1 kalledussin June 24, 2015 at 3:25 pm

    Den amerikanska krigslobbyn är ytterst obehaglig. Dess svenska svansviftare bara sorgliga. På 80-talet, när det fortfarande var politiskt klokt att vara kritisk mot USA, hade svenska journalister inga problem att hitta saker att klaga på. Men nu får de cred genom motsatt beteende. Gudmundson och Wolodarski kan väl slå till på allvar och förklara Ryssland för ovärdigt som nation? Som John McCain: “Russia is a gas station masquerading as a nation.”

  2. 2 RB June 24, 2015 at 4:57 pm

    Den enda rimliga förklaringen är väl att Sveriges samarbete med västmakterna är väldigt långtgående. Mer långtgående än vad folk i allmänhet…inklusive undertecknad…egentligen förstår. Enligt boken “Den dolda alliansen” av Mikael Holmström så var ju Sverige NATO:s hemliga medlem under kalla kriget, eller en av dem kanske man skulle säga. Den märkligt mångbegåvade Anders Jallai (jallai.se) har kommit till liknande slutsatser. Han säger lite fyndigt, ungefär: Frågan är inte om vi ska gå med i NATO, frågan är om vi ska gå ur.

    Man kan diskutera om vi borde ha gått med i NATO under kalla kriget, och man kan också diskutera om det var moraliskt OK att spela under bordet med dem, givet omständigheterna (Simon Pettersson lutar tex åt detta i en artikel i Samtiden), men faktum är hur som helst att det är en del av den svenska historien som aldrig har skrivits officiellt. Av det enkla skälet att den fortfarande pågår. The story goes on.

    Sedan har vi den välkända svenska konsensuskulturen. Vi svenskar – eller i alla fall etablissemanget – kan inte hantera mer än ett synsätt utan att det blir obekvämt. När det gäller politiken i allmänhet så är det socialliberalismen som gäller. På senare år i allt mer extrema varianter. När det gäller utrikespolitiken så är det ett åsiktskomplex som innefattar bland annat teorin om “Putins aggressioner”.

    Detta – vårt långtgående samarbete och den svenska konsensusmentaliteten – i (o)skön förening, tror jag är förklaringen till det vi ser.

    Det är helt enkelt jäkligt jobbigt att tycka något annorlunda på det här området!

    Speciellt om du är politiker eller känd mediaprofil med – potentiellt – hela världen som mottagare av det du har att säga.

    Som exempel kan anföras: När upprättandet av sanktionerna mot Ryssland var på tapeten på allvar i fjol så gjordes en undersökning om de olika europeiska ländernas (möjligen EU) inställning till detta. Vilket land var mest entusiastiskt till att införa sanktioner mot Ryssland, och vilket var minst, tror du? Just det: Sverige i toppen och Ungern i botten.

    Betänk också hur svårt det har varit, och alltjämt i viss mån är, att prata om den katastrofala invandringspolitiken utan att beskyllas för än det ena, än det andra. Men det finns en avgörande skillnad mellan invandringskaoset och de utrikespolitiska problemen och ställningstagandena. Vilken stolle som helst kan EGENTLIGEN inse vad förd invandringspolitik kan leda till när det har gått så långt som det nu har gjort. Mycket kan dessutom i princip bevisas med hjälp av statistik, inom områdena ekonomi, brottslighet och liknande. När det gäller utrikespolitiken och dess historiska klangbotten i form av kalla krigshistorien, så är man hänvisad till “alternativ historia”, eller i alla fall omfattande studier av icke-mainstream litteratur för att få nån slags helhetsbild av vad det är som försiggår. Få människor har intresse och/eller förmåga att skaffa sig detta, och ännu färre har förmågan och viljan att skaffa sig den, och förmedla den utåt, rakt i ansiktet på “the powers that be”. Det är återigen…jobbigt. Och om vi i “världens modernaste land” knappt kan tala öppet om invandringsfiaskot som står i öppen dager, har ska vi då kunna tala öppet om en verklighetsbaserad syn på utrikespoltiken?

    För såhär är det ju: Ryssland har annekterat Krim, om vi nu ska använda den termen för enkelhets skull. Detta är enkelt att peka på. “Kolla! Ryssland har annekterat Krim, de bryter mot folkkrätten.” På samma sätt kan man säga om USA: “De invaderar Irak, de bryter mot folkrätten”, och det gjordes väl också från många håll, även om jag måste erkänna att jag har glömt en hel del av hur det lät då, 2003. Nu är det ju så – som vi båda vet – att Rysslands agerande inte skedde från ingenstans, utan att det var en del i en händelskedja, som KAN ställa Rysslands agerande i en annan dager än den som västmedia gör sitt bästa för att måla upp. Att agera spontant, och att reagera i en händelsekedja som någon annan startar är olika saker. Det är bara detta: Hur såg händelsekedjan ut? Vad hände egentligen? Det är här det blir svårt. För SD, för dig, för mig…för alla utom de som verkligen vet. Vi kan hänvisa till “mystiska krypskyttar”, till Victoria Nulands samtal, till George Soros, eller vad som helst egentligen…men det blir mer av typen indiciekedjor, som står sig slätt mot det hårda faktumet som heter Krim. Våra motståndare – de ylande ulvarna – har helt enkelt ett slags retoriskt övertag som är svårt att trumfa. Deras resonemang är digitalt (Krim/inte Krim, IRAK/inte IRAK), medan vårt är analogt (som verkligheten).

    Utifrån detta tror jag också man kan förstå SDs officiella hållning, men det kan vi återkomma till.

    Hälsningar
    RB

  3. 3 Anon June 24, 2015 at 11:45 pm

    Intressant det hela. I USA verkar det som du skriver bli allt fler som ifrågasätter den neokonservativa utrikespolitiken. I Sverige härskar dock en neokonservativ inställning signerad Per Ahlmark och Carl Bildt fortfarande oinskränkt inom borgerligheten. Carl Bildt har väl till och med inträtt i något slags rådgivarfunktion till regeringen i Kiev. Han förefaller följa samma kurs som John McCain i staterna.

    Vad konstigt det kommer att bli när USA nu kanske ändrar sin nuvarande hållning och linje för att föra en mer Reagan-betonad utrikespolitik. Men Reagan var väl för ryssvänlig för Bildt, Gudmundson och de andras smak. Istället är det Bush sr och Bush jr mindre lysande utrikespolitik som man ser upp till och inte vill ifrågasätta inom svensk borgerlighet.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi