BSW har nu äntligen tagit avstånd från brandväggeriet, förkastat det som ett misstag från deras egen sida (inte minst genom den gemenskap, ja det indirekta samarbete med CDU och SPD som det implicerade), ett misslyckande i största allmänhet, och t.o.m. “idiotiskt”. I stället har Wagenknecht nu bjudit in Weidel till offentlig debatt. Samarbete i flera förbundsländer tycks redan möjligt.
Bollen tycks därmed ligga hos AfD: ska de välkomna och acceptera detta, eller är det nu de som ska svika och följa sin atlantorienterade falang i riktning mot samma haveri som i Sverige SD:s, genom samarbete med CDU?
Det finns problem med AfD, men det allvarliga läget i förhållandet till Ryssland både legitimerar och akutnödvändiggör BSW:s samarbete med dem. Båda partierna har rätt i det just nu viktigaste, och de är de enda som har det.
Viktige Alexander Gauland, AfD:s nestor, en av partiets grundare och tidigare toppkandidater, författare till ett antal intressanta konservativa böcker, som förra året också gav ut sina politiska memoarer, DDR, CSU, AfD: Ein wider Willen politisch bewegtes Leben, är, nu 85, fortfarande igång i Förbundsdagen. I framträdandet ovan bär han dock inte sin kultbildande engelska hundslips.
I väntan på en BSW-AfD-koalition
Jan Olof Bengtsson 
Positiv utveckling, och även om den inte blir till ett reellt samarbete — just i avseende på den strikta frågan om Ryssland och andra där de har gemensamma beröringspunkter — förstår uppenbarligen BSW:s ledarskap vad som fordras.
Men vi får väl se. AfD:s har absolut sina problematiska sidor och drag, som jag nämnt själv flera gånger. De träffar dock åtminstone rätt där bondfångarna i SD har svikit på ett infernaliskt sätt, i några av våra viktigaste frågor, Sveriges såväl som Tysklands.