Diskussion om lamellhusen

När jag igår och idag svarade på två korta kommentarer med invändningar mot mitt inlägg Folkhemmet och lamellhusen av Motpol-medarbetaren Kim Petrusson glömde jag att göra det i form av nytt, separat inlägg på det sätt jag av princip gjort under en längre tid både för att lyfta fram bra kommentarer av goda skribenter i viktiga ämnen i vilka jag vill stimulera fortsatt diskussion, och för att lyfta fram dessa skribenter som sådana.

Mitt försvar för lamellhusen var försiktigt och tentativt formulerat – jag var väl medveten både om frågans svårighet och kontroversialitet, och om att jag har läsare som inte skulle förstå det. Den negativa reaktionen var inte oväntad, och Petrussons perspektiv är utan tvekan viktigt. Men jag fick också stöd av välkände kommentatorn Den Väldige i följande utmärkta kommentar som jag också, inledningsvis, vill återge här:

“Mycket glad att ämnet tas upp här då det är mycket viktigt, men jag ser det aldrig diskuteras. Några kommentarer skjutna från höften:

Det viktigaste är skillnaden mellan dessa hus å ena sidan, å andra sidan boendemaskinen. Smalhusen är enkla men värdiga. Sadeltaken är avgörande tillsammans med de små proportionerna och den organiska färgsättningen. Boendemaskinerna har vanligen platta tak, har steril färgsättning och är för stora och för höga. Dessutom liknar boendemaskinerna ofta något slags fängelser. Exempelvis kan fasaden helt sakna dörrar på utsidan, och huset kan endast nås via portar genom den för stora gården. De gamla lamellhusen har naturliga ‘smygdörrar’ på baksidorna i form av cykelkällare, några garage, osv.

Jag anser helt klart att gränsen går mellan smalhusen, som är gjorda för människor, och de senare modernistiska husen som är gjorda för avhumaniserade diffusa kolvätebaserade bipediska varelser utan historia eller framtid.

Personligen mår jag direkt dåligt om jag i ett område som exempelvis Årsta i Stockholm rör mig från den äldre delen mot den modernistiska delen som ligger mot Årstafältet.

Noterbart, och typiskt, i Årstaexemplet är också att den gamla delen ligger på kuperad mark medan den modernistiska ligger på en helt plan yta.

Spontant har jag alltid uppfattat den modernistiska boendemaskinen som ett slags uppenbart misstag. Någon skämtar? Snart spränger man boendemaskinerna och uppför riktiga hus. Väl?”

Nu Petrusson i fetstil, och mina svar.

En viss enlighet med tradition kan säkert hävdas, i allt väsentligt är de landshövdingshus (typiska för Göteborg kanske?) i uppdaterade material och disposition. Dock gestaltar dessa hus den folkhemmets isolerande tragik dess pionjärgeneration nu erfar på landets äldreboenden. Är inte dessa hus, sin standardhöjning till trots, atomiseringens, konformismens och statsindividualismens själva monument?

Vad jag försöker göra i detta inlägg är att bedöma husen enbart som sådana, som arkitektur. Är “en viss enlighet med tradition”, som i landshövdingehusens fall, för handen eller ej? Om ja, måste denna, i sig, räknas folkhemmet till godo i den av historisk urskillning präglade bedömning jag efterlyser. Bostadspolitiken var kanske den mest påtagliga och centrala delen av reformarbetet. Det var nödvändigt att få fram en mycket stor mängd nya och goda bostäder till såväl städernas i trångbodd misär levande arbetarfamiljer som till de alltfler till städerna inflyttade, som också i de flesta fall var eller blev arbetare. I denna situation åstadkom man, föreslår jag, med dessa lamellhus en acceptabel arkitektur som åtminstone inte var principiellt traditionsfientlig – även om den lätt under gynnsammare ideologiska förutsättningar och sannolikt utan orimlig merkostnad hade kunnat förbli, i första hand, tjugotalsklassicistisk. Vad var alternativet? Är det inte så att du i alltför hög grad läser in i och projicerar på husen just den ogynnsamma ideologin, de problematiska andliga och kulturella aspekter av folkhemmet jag kritiserade i det tidigare inlägget? Visst finns ett mått av kollektivistiskt förenhetligande i denna typ av byggande, som inte bara förklaras av den materiella nödvändigheten utan även motiveras av ideologin. Men den partiella traditionsenlighet som trots detta åstadkoms möjliggjorde eller tillät s.a.s. åtminstone en mindre grad av atomisering, konformism och statsindividualism i livet i husen än vad som de facto, av andra skäl än husen som sådana, kom att prägla detta liv. Om inte annat är detta av betydelse idag och i framtiden.

Fast vilken nytta gör en bedömning för sig? Om man i dessa hus ser en så kallad trade off, så torde det väl stå ännu klarare att vi har att göra med en övergångsfunktion – som i sig möjliggjorde och normaliserade det socialistiska statsbygget?

Bedömningen i sig innebär ju för det första att vi inte ser husen som något annat eller i annat sammanhang, exempelvis som en övergångsfunktion som möjliggjorde och normaliserade det socialistiska statsbygget. Menar du att de inte kan bedömas i sig på det sätt jag gör, att de med nödvändighet, utifrån själva deras karaktär som hus, fyllde den funktion du beskriver? Även om de faktiskt gjorde det, visar, menar jag, en sådan bedömning att så inte var fallet.

Nyttan med denna bedömning är – om vi accepterar det resultat den för mig ger – att vi urskiljer ett element i folkhemmet som vi kan acceptera. Detta är av vikt i nuet och för framtiden. Vi måste ju hantera folkhemsarvet, och därför är urskillning, d.v.s. åtskiljande och bedömning av saker för sig och i sig, nödvändig. Exempelvis slipper vi, om jag har rätt, riva dessa många hus. I framtiden måste vi väl, utöver att bygga nytt i historiska stilar, efter gamla ritningar och fotografier delvis återuppbygga våra gamla städer och därmed riva åtminstone de mest brutalistiska husen och andra som är direkta och otvetydiga uttryck för det modernitetsutopiska, socialistiska statsbygget. Framför allt i de gamla stadskärnorna naturligtvis, men även i förorter. Lamellhusen hör alltså med min bedömning inte till den kategorin utan kan bevaras.

Sedan undrar jag fortfarande vad alternativet skulle ha varit? Att låta de stora arbetarfamiljerna bo kvar i trånga enrumslägenheter inne i stan? Att stoppa urbaniseringen och industrialiseringen? Under de givna omständigheterna tror jag lamellhusen var en i det närmaste optimal lösning. Modernitetskritiken får inte hindra att vi också tänker historiskt konkret.

4 Responses to “Diskussion om lamellhusen”


  1. 1 Anonym January 29, 2014 at 9:31 pm

    Diskussionen är intressant. Den saknar dock ett humoristiskt inslag. Vad definierar ett hus? Sadeltak och organisk färgsättning hävdar någon. Men skorsten och eldställningar då? Detta menade den avlidne kraftkarlen och poeten Sixten Landby var vad som skiljde huset från hundkojan.

    http://www.svtplay.se/klipp/165268/broderna-landby-tva-fria-man

    Se från 10:50 och framåt. Hela reportaget är sevärt och uppmuntrar till skratt!

    • 2 Jan Olof Bengtsson January 30, 2014 at 8:59 pm

      Alla lamellhus har väl åtminstone skorstenar? De syns på flygbilden av Traneberg. Se även bilden från Åkeslund i mitt nya inlägg idag.

  2. 3 Kim Petrusson January 29, 2014 at 9:53 pm

    Självklart måste man se resultaten av politiska reformer i ljuset av de processer de rotar sig i och de förutsättningar de erbjuder väl realiserade. Att lamellhusen kategoriskt måste rivas som en konsekvens av något slags konservativ kulturrevolution är inte min poäng – utan att de gestaltar en funktion av en radikal stat och därmed i slutändan blir överflödiga givet en annan tingens ordning.

    Även om industrialiseringens vara eller icke-vara är ett något brett anslag så är det kanske en tillräckligt närliggande process för att förbises i sammanhanget. Folkhemmet byggde ju på att arbetarfamiljerna i urbaniseringens kölvatten sattes i knät på socialdemokratin genom just dessa reformer. Hade det kunnat skötas annorlunda? Det är jag tämligen säker på, och jag ser en viss fara i att se alltför kausalt på historiska förlopp. Framförallt hade ägandet kunnat vara en nyckel. Lamellhusen hade vi säkert sett ändå, men både ägandeformen (eller snarare frånvaron därav) och det proletära arbetet cementerade ju dem som inslag i svensk tätort, med socialdemokratins goda minne.

  3. 4 Anonym January 30, 2014 at 4:45 pm

    Men hur ska urbanisering och den med denna sammanhängande atomiseringen undvikas då? Amerikanska städer omgärdas i många fall av väldiga villaområden. Innerstaden pendlar människor bara in till för att arbeta. Vandringsstråk har där fått gett vika för motorvägar och en extrem bilkultur. Det brukar talas om urban sprawl vilket leder till ökade reslängder och trafikmängder. Så en mer utpräglad ägandekultur där människor äger småvillor skapar också sina egna specifika problem.

    Höghastighetståg skulle i framtiden kunna bereda fler människor möjlighet att bo i mer lantlig miljö samtidigt som de arbetar i städerna. Höghastighetståget krymper tidsavstånden och möjliggör mer långväga pendling. Tågtrafik är också att föredra framför biltrafik ur miljösynpunkt. Men det förutsätter att trafiken “går som tåget”, d.v.s. med förutsägbarhet och på utsatt tid, vilket ju inte är fallet idag. Exemplet Jakriborg kommer jag att tänka på. Även om det kanske inte är en total fullträff i sitt nuvarande utförande säger det något om möjligheterna. Och som sagt, höghastighetstågen kan vara viktiga i sammanhanget.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

Teadon Urajh on Scandza Forum
Jan Olof Bengtsson on Simon Kyaga och det galna…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 4: Part…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 3: Part…
Jan Olof Bengtsson on Förslag till AfS, 3: Part…
Jan Olof Bengtsson on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on Nordisk alternativhöger i…
Rättshaverist on Stoppa sosseriet?
Jan Olof Bengtsson on Rosenberg och folket
I on Rosenberg och folket
revisionochreaktion on SD och högern
larslindblog on Scandza Forum
axelwkarlsson on Donaustraße, Ingolstadt
Sverige Först on Enhetslinjens förlust
Jan Olof Bengtsson on The Significance of Franklin…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi