Karlsson på Heimdal

Heimdal

Mattias Karlsson talar i morgon, torsdag 2:a april, på gamla borgerliga högerstudentföreningen Heimdal i Uppsala. Nu meddelas att han valt ämnet ‘Behovet av en svensk konservativ rörelse’. Detta är verkligen mycket glädjande! Det innebär att det inte längre kan finnas något problem med William Hahnes försiktiga formuleringar om viss lokal anpassning av presentationen av SDs politik för de övervägande borgerliga väljarna i Stockholm. “Striden” är över, missförstånden uppklarade, enighet råder. Jag hoppas att alla nu kan glömma de senaste veckornas upprördhet och ibland hårda ord, och gå vidare mot vad som i verkligheten alltid varit våra gemensamma mål. Förändring – Framåt – Tillsammans!

1 Response to “Karlsson på Heimdal”


  1. 1 Johannes Divinius April 2, 2015 at 8:16 pm

    Förmodar att inlägget är ironiskt menat – eller handlar det om ett aprilskämt? För några försonliga tongångar från Karlssons sida verkar inte föreligga. Denna strid mellan SD:s centrala ledning och den nyvalda styrelsen för SD, Stockholms stad, tycks ha en djupare botten. Dessa djup har, så långt jag kan se, bitvis lodats i denna blogg. De gäller om det överhuvudtaget kan och får finnas en djupare ideologisk och idémässig diskussion i ett politiskt parti idag – i Sverige och västvärlden i stort.

    Partierna skall ju i allt väsentligt vara funktionella, de skall fylla sin funktion som opinions- och kampanjorganisationer så att partiernas röstandel maximeras. Det är denna röstandel som avgör partiernas inflytande över politikens och förvaltningens inriktning, i enlighet med den liberala partidemokratins grundprinciper. Den liberala demokratin möjliggör därmed också en maktfördelning och maktväxling mellan olika grupperingar inom den (lagstiftande) politiska eliten. I så måtto har ett egenvärde för den politiska eliten, för den ger inte bara legitimitet åt den, utan garanterar också att ingen gruppering kan monopolisera makten och tillgången på politiska ämbeten.

    Partierna uppträder således på samma sätt som företagen på de marknader i den liberala marknadsekonomin, som verkar under monopolistisk konkurrens, dvs. som inte konkurrerar med priser utan med varumärken . Man konkurrerar inte om politiskt innehåll, ej heller om idéer, utan endast med mer eller mindre lyckade politiska varumärken. Mot den bakgrunden verkar på sitt sätt Decemberöverenskommelsen helt logisk – utom det att den avslöjar att konkurrensen mellan partierna i stor utsträckning är ett skådespel.

    Vad är då SD:s politiska varumärke? SD:s politiska varumärke skall signalera återhållsamhet, moderation när det gäller samhällsförändringar och där passar inte stora migrationsströmmar in, som sätter samhällsbygget i gungning. Varför riskera de institutionella förutsättningarna för den finans- och penningpolitik som bidragit till de senaste 30-årens stora tillväxt av de finansiella förmögenheterna? Dessutom är SD en uppkäftig utmanare, lite som Spendrups mot Pripps på 80-talet. Det är så SD:s implicita vädjan till den svenska borgerligheten ser ut.

    I det varumärkesbygget passar inga nationalistiska idéer in. De tillhör 1800-talet och det tidiga 1900-talet, en tid då gränserna för marknadernas institutioner – såsom centralbankerna – var bestämda av de enskilda staterna och de nationer som gav dem deras levande innehåll. Med den liberala partidemokratins träaktigt funktionella logik blir Hahne blott en nationalromantiker, vars retorik lämnar samma känsla som när man läst “Fänrik Ståls sägner”: oumbärlig som konst, omöjlig som politiskt program.

    Men med samma logik blir också de pilsnerljumma socialkonservativa idéer som Karlsson vill försvara, lika obsoleta, som de nationalistiska idéerna. Konservatismen är i alla händelser “neofascistisk” enligt den medieelit, som vill behålla kontrollen över den mediemarknad där tävlingen mellan de politiska varumärkena utspelar sig. Jag undrar om Karlsson begriper detta? Kvar blir endast den liberala partidemokratins osentimentala varumärkesbygge i utbyte mot “kontant betalning” i form av väljarstöd – för att nu anspela på en av formuleringarna i “Kommunistiska Manifestet”.

    Men grundidén då? Varumärkesbyggets hårda kärna, hårdvaran i form av en idé om moderation, för att inte rubba statsfinanserna och förmögenhetstillväxten? Klart är att den kan appellera till de delar av borgerligheten som utgörs av företagare och tjänstemän inom främst den privata sektorn. Problemet är att de inte behöver några idéer om nation och tradition, om inte annat därför att de inte begriper vad de innebär. Det är resultatet av den arbetande människans spontana pragmatism, men också ett systematiskt förstörelsearbete av den humanistiska bildningen inom utbildningsväsendet, dess underkastelse under samma funktionella logik som partiväsendet.

    Talar vi dessutom om borgerligheten, inte vagt som en åsiktsriktning bland väljarna, utan som en samhällsklass, så finns inget alls kvar. Borgerligheten i den meningen är död. Den är ersatt av en finansiell och i vidare mening ekonomisk-teknokratisk elit – vars mer namnkunniga ansikten utgörs av de så kallade “finansoligarkerna” – som delar samma funktionella och teknokratiska logik som de politiska och mediala eliterna. Och för den finns bara en sanning, en idé: världsmarknaden, en marknad för pengar och kapital, som i svindlande takt förvandlas till symboler för pengar – till mynt och sedlar – och i förlängningen till tecken för sådana symboler i bankernas och finansinstitutens digitaliserade balansräkningar.

    Med detta sagt vill jag inte på något sätt dekouragera vare sig författaren till denna blogg eller herrarna Hahne och Kasselstrand. Jag kan inte annat än beundra ert mod och er envishet – samtidigt som jag med förnuftet inser att denna kamp i förlängningen aldrig kan krönas med framgång, åtminstone inte med mindre än att de nuvarande eliternas makt på ett avgörande sätt rubbas. Vilket väl borde vara historiens verk – om nu inte den också rationaliserats bort av de nuvarande eliterna…


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
Andreas Bragd on Dharma Pravartaka Acharya…
Johan on Dharma Pravartaka Acharya…
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi