Jan Olof Bengtsson

De anonyma, av kloakpåhopp präglade nätdiskussionerna i interna partifrågor är en ny dimension av svensk politik som inte kan ignoreras. Tidigare har jag själv bemött underjordiska angrepp som inte varit direkt partipolitiskt relaterade genom att skriva här i bloggen, ovan jord. Och jag fortsätter med detta även när jag nu, efter att jag varit formellt engagerad i partiarbete som ledamot av SD Stockholms stads styrelse, blivit indragen i detta speciella slags offentlig diskussion. Smutskastningen har pågått länge, och i anmärkningsvärd och beklämmande utsträckning är det just till SD som detta nya politiska fenomen hittills varit begränsat. Det måste bli ett stopp för det här beteendet. Det är ovärdigt Sveriges snart största parti.

Inte minst det faktum att det tydligt framgår att några av deltagarna är ganska centralt placerade aktörer visar att fenomenet är ett uttryck för en karaktäristisk, problematisk kultur inom just vårt parti. Vad icke-medlemmar på avstånd från oss skriver går förstås inte att göra något åt. Men ofta är det bevisligen fråga om mycket initierade, aktiva medlemmar, ja i åtminstone ett fall har det handlat om en anställd partifunktionär. Partiveteranen Joakim Larsson, som, som jag nämnt, tillhör de ytterst få partiföreträdare som skriver på Flashback under eget namn, twittrade härom kvällen “ett gratis råd till alla internetkrigare och tangentbordscowboys: Ni är inte så anonyma på Flashback som ni tror.” Detsamma gäller väl, antar jag, i exempelvis Avpixlats kommentarfält.

Den person som nu startat Flashback-tråden om den aktuella styrelsefrågan i SD Stockholms stad står tydligt den kvarstående delen av den sittande distriktsstyrelsen nära. Signaturen Alfacred sprider skrupelfritt för offentligheten tf ordförandens de senaste månaderna plötsligt omfattade, obegripliga uppfattning om en stor del av sin nära politiska omgivning, inklusive mig – en uppfattning som, milt uttryckt, strider mot hans tidigare. Jag hade just kommit till slutsatsen att signaturen Frappant inte rimligen kunde vara en medlem av gamla SDU utan snarare var en gammal nationaldemokrat, när han nu själv säger sig vara SD-medlem och ha varit närvarande på senaste årsmötet i Stockholm. Man behöver ju inte tala sanning på Flashback, men stämmer det måste många veta vem detta är, och det framgår också av andras inlägg att hans identitet är känd.

Nu drabbas i synnerhet alla i nystartsförslaget för Stockholms stad. Men alla sidor drabbas, såsom också varit fallet flera gånger tidigare. Partiet drabbas. Så här får det inte gå till. Jag förstår inte varför inte fler reagerar när det är uppenbart att det inte är vilka som helst som skriver. Varför kan dessa partiföreträdare inte stå för sina uppfattningar och, så långt en sådan är möjlig, föra en normal debatt i exempelvis den nu aktuella styrelsefrågan under sina egna namn, ovan jord, och inom ramen för partiets regler? Eller en anständig anonym debatt, om de är så rädda? Det är mycket svagt, ser ytterst illa ut, är givetvis direkt partiskadligt: i skydd av anonymiteten åsidosätter de hämningslöst och på obehagligaste sätt vår kommunikationsplan och våra etiska riktlinjer. För min del kommer jag inte acceptera denna (o)kultur.