The Stalinallee had several architects: Hermann Henselmann, Richard Paulick, Kurt W. Leucht, Hanns Hopp, Egon Hartmann, and Karl Souradny.

Categories
- Arts (1,255)
- Architecture (480)
- Literature (52)
- Poems (2)
- Music (242)
- Opera (76)
- Progressive Rock (76)
- Painting (402)
- Plastic Arts (66)
- History (115)
- Language (42)
- Philosophy (461)
- Idealism (109)
- Personalism (211)
- Value-Centered Historicism (63)
- Politics (581)
- Psychiatry (7)
- Spirituality (145)
- Uncategorized (448)
- Books (360)
- Republished (9)
Archives
Recent Comments
Helios on Tankesmedjan Oikos | |
Kristo Ivanov on Nej till NATO | |
Jan Olof Bengtsson on Central Hôtel, Limoges | |
Stanley on Central Hôtel, Limoges | |
Kristo Ivanov on Sverigedemokraterna från löfte… | |
Jan Olof Bengtsson on What Wokeism Is | |
Jan Olof Bengtsson on What Wokeism Is | |
Kristo Ivanov on What Wokeism Is | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Jan Olof Bengtsson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on All politik dagligen på T… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Viktor Johansson on Joti Brar om NATO:s globala… | |
Torsten Lundberg on Sverige och Ukrainakriget | |
Jan Olof Bengtsson on Det amerikanska valresultatet… |
Recent Posts
- Återupprätta alternativhögern!
- Queen and Philosophy
- Johnstone, Wagenknecht och en ny Querfront i Tyskland
- Marcantonio Franceschini: Primavera
- Patrick Deneen och den postliberala ordningen
- Samtal med Claes Ryn
- Nej till NATO
- Central Hôtel, Limoges
- Sverigedemokraterna från löfte till svek
- Wokeismen är inte marxistisk
- Élisabeth Vigée-Le Brun: La Paix ramenant l’Abondance
- Tänktanken Cura
- KDS var ett bättre parti än SD
- What Wokeism Is
- New Book Chapter
- Hotel Danieli, Venezia
- Dugin om kriget
- Martin Lindström om Lindbom
- Marguerite Gérard: La leçon de piano
- Agon

"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi
Stalinalle heter sedan länge något annat. Minns inte riktigt vad på rak arm, möjligen Franfurther Alle eller något annat på … Alle. Leutheusser Alle? . Det är ganska rejäla stabilt byggda hus, givetvis avsedda för personer viktiga för staten. Det finns ytterligare några sådana rejäla kvarter byggda mitt i östberlin efter kriget.
Den gavs av chrusjtjovistiska skäl namnet Karl-Marx-Allee i början av sextiotalet, med undantag för den östligaste sträckningen, bortom Frankfurter Tor, som i stället återfick det gamla namnet Frankfurter Allee. Men den är naturligtvis Stalinallee och ingenting annat. Den är ett av de främsta exemplen på den klassisk-traditionalistiska arkitektoniska strävan, den första postmodernismen i strikt kronologisk mening, som präglade uteslutande Stalintiden, och som finns att se i hela det gamla “östblocket”. Nationella variationer uppmuntrades, vilket i detta fall, inte minst vid Frankfurter Tor, kan ses i en tydlig anknytning till Schinkel. På Stalinallee var det meningen att även vanliga arbetarfamiljer skulle bo, och det gjorde de också, åtminstone i början. Jämför Moskvas stalinistiska tunnelbana, som skulle vara “palats för folket”.