Nya Compact är dagens viktigaste amerikanska idépolitiska tidskrift i det att dess redaktionella program principiellt etablerat den bortom höger-vänsterskalan i en allmän orientering som generellt ligger i linje med min argumentation, sedan förra svenska valet, om konservativ socialism eller socialistisk konservatism i förlängningen av populistnationlismen, som en produkt av dennas ideologiska komplettering, modifiering, och vidareutveckling.
Nu publicerar de en utmärkt artikel av Thomas Fazi, som tidigare skrivit bl.a. om den europeiska socialismens sedan länge viktigaste politiker Sahra Wagenknecht, åt @InfraHaz’, Haz Al-Dins, nya begrepp och hashtag #MAGACommunism. Haz’ egen definierande artikel avslutas på följande sätt:
“A spectre is haunting American politics, and it is the specter of MAGA Communism. No matter how much we are slandered, attacked, deplatformed and censored, we aren’t going anywhere. MAGA Communism is rising. And soon enough, all other ‘communists’ and ‘socialists’ will even abandon these labels, and become outright Azovites. The meaning of Communism is going to, soon, be completely redefined in this country. And we have no problem at all leaving leftists behind.”
Artikeln innehåller alltför många formella errata och analysen framstår inte som i allo invändningsfri. Även i övrigt finns punkter där jag har invändningar mot och frågetecken inför Haz’ filosofiska tolkningar och positioner, exempelvis ifråga om Hegel, både i sig och i marxismen, och användningen av Heidegger. Men de stora linjerna i hans analys och argumentation är, liksom Compacts allmänna redaktionella program, av historisk betydelse.
Haz’ huvudsakliga medium har dock hittills varit hans långa liveströmmar och kortare presentationer och utdrag ur strömmarna på YouTube.
MAGA-kommunismen är varken den till MAGA tidigare kopplade med inom kort helt urspårade althögern – även om den övertagit en hel del av dess vokabulär, memetik, pling-plongande och allmänna stil – eftersom den inte är en höger, eller en altvänster, eftersom den, som citatet ovan visar, avfärdar även vänstern. Den är ett verkligt, nytt alt till både högern och vänstern, inklusive althögern och altvänstern – eller åtminstone ett sådant alt i vardande.
Centralt här är förstås att dess transcenderande av höger-vänster-polariteten och -spektrumet också är skilt från neofascismens gamla “tredje position”. Liksom i min argumentation de senaste åren ser detta ut att kunna bli möjligt även i MAGA-kommunismen genom att konservatism och socialism helt enkelt bevaras och förenas i de meningar som gör båda dessa tydligt skilda från fascismen.
Än så länge är, som framgår av Fazis artikel, Haz’ definition av MAGA-kommunismen mer öppen och inklusiv än den socialistiska konservatism jag försökt antyda. Vad man kan hoppas är att den senare ska kunna ses som det ideala resultatet av vad som till att börja med måste ske i den politiska smältdegel där Haz vill förena dissidenter som suttit fast i både den gamla högern och den gamla vänstern, såväl som väl åtminstone vissa av dem som anslöt sig till en althöger och en altvänster.
För historien har visat att konservatism kräver socialism, och vice versa. Och det är detta som också ligger i linje med Compacts orientering. Compacts redaktör Sohrab Ahmari kallade naturligt nog MAGA-kommunismen “an Internet story seemingly made for @compactmag”.
Oavsett vad vi tycker om USA måste vi acceptera att vad som sker där objektivt sett är det politiskt viktigaste i dagens värld såtillvida som endast en radikal förändring i USA ser ut att kunna stoppa den katastrofala NATO-imperialistiska eskaleringen i riktning mot ett atomvärldskrig, och möjliggöra ett mänsklighetens steg över till ett nytt tillstånd av multipolärt globalt samarbete.
Ett tillstånd där jag föreslår att såväl Compact-skribenternas som MAGA-kommunisternas tänkande med fördel kan fördjupas medels filosofiska resurser av den typ jag har försökt introducera och försvara, och som den nödvändiga nya internationalismen kommer kräva.
Jan Olof Bengtsson 
“För historien har visat att konservatism kräver socialism, och vice versa.”
Helt rätt. Man kan inte som socialist gå tillbaka i tiden och rätta till misstagen flera av de kommunistiska staterna begick, med en urholkad “nya människan”-lära som skulle kasta av sig allt vad tradition hette, men man kan lära sig av felstegen och till sist i alla fall gå litet rätt på stigen. Stalin och Mao insåg det till slut, som Du också har nämnt, om än efter att stor, onödig skada uppstått.
Det här initiativet ser f.ö. riktigt lovande ut. Haz’ vilja till dialog med de man skulle kunna kalla “populistnationalisterna”, som han ofta tar upp på sina förvisso alltför långa “strömmar”, är utmärkt, och något som förstås måste ske. Man har också kunnat se något liknande i Tyskland; Du nämner Sahra Wagenknecht, som bara häromveckan i Förbundsdagen fick applåder av representanterna för AfD när hon angrep den tyska regeringens vidunderliga konfrontationslinje med Ryssland. Det tror jag är signifikant. Tragiskt bara att vi inte ser samma sak här hos oss. Här är det tvärtom enad NATO-psykos, irrationell dårskap. Inte ens pseudomarxisterna i V har kunnat stå på sig litet mot skramlet.
Och MAGA-kommunisternas totala avfärdande av “vänstern” är givetvis också lysande. Vänsterbeteckningen har spelat ut sin roll; den är irrelevant.
Bara som ett tillägg: när jag skriver “populistnationalisterna” menar jag alltså de genuina elementen bland dem, inte de som sjunkit ned i det kontrajihadistiska (och tydligt neokonservativa) träsket eller i dumheter som “Qanon”. Varför åtnjöt t.ex. en clown som Trump ett sånt stöd bland de amerikanska arbetarna i valet 2016, de som den dekonstruerande CIA- och Hollyoodvänstern avfärdar som korkade, dumma människor som inte förstår sitt eget bästa? De önskade givetvis ett slut på krigstågen, på korruptionen, dualismen med Ryssland, ordning vid gränserna. Trump sade rent ut innan han blev vald att han skulle “komma överens med Putin”. Visserligen höll han på med idiotisk, antikinesisk demagogi, liksom hans åsiktsfrände Tucker Carlson på miljardären Rupert Murdochs “Fox News” ständigt gör, men hans linje med Ryssland framstod ju som tilltalande. Och för detta fanns ett stort stöd bland USA:s populistnationalister; de som inte bryr sig om “vänster” eller “höger” utan bara vill ha en förändring.
Sålunda, bland dessa populistnationalister, finns potential för en allians. Som Caleb Maupin också har sagt: när han väl på riktigt har börjat tala riktig socialism, obefläckad av “de syntetiskas” perversa förvrängningar, med Trumpväljare, så blir de föga förvånande väldigt medgörliga och sympatiskt inställda.
Mycket väl formulerat (båda kommentarerna).
Nu har ju Haz rentav besökt ett Trump-möte, pratat med en rad MAGA-människor om “riktig socialism” och kommunism, sänt det hela på sin YouTube-kanal, och bemött kritiker i en lång ström. Verkligen intressant. Innan han gjorde detta skrattade ju kritikerna bara åt idén att Trumpanhängarna skulle vara mottagliga för hans politik.
Tack för vänliga ord. Brukar rätt sällan vara nöjd med de kommentarer jag skriver; alltid är det något man vill ändra eller korrigera när den väl är publicerad…
Kritiken mot Haz från sedvanligt rabiat’ libertarianskt håll torde ju definitivt vara motbevisad efter hans diskussioner med Trumpanhängare. Såg att du nämnde en av hans kritiker i “Kan populistnationalismen skiljas från högern?”: den bisarre Styxhexenhammer666. Haz var fyndig när han påpekade att “Styx” med sin “satanism” (en av “satanisternas” förvuxna hustomtar, LaVey, hade f.ö. föga förvånande Ayn Rand som sin favoritförfattare) näppeligen har en aning om vad den genomsnittlige Trumpväljaren, eller den genomsnittlige amerikanen, har för uppfattning.