Kulturirrelevans och troglodytnationalism

Nordisk Alternativhöger hjälper till genom att snyggt memifiera min kommentar om dem i inlägget Populism och ideologi:

Troglo2

Jag får väl tillstå att jag kanske uttryckte mig litet för hårt, såtillvida som den nordiska alternativhögern också presterar seriösa, utförliga analyser av saker och ting. Men det berodde i så fall på att jag just nu är särskilt upprörd över deras (åtminstone tidigare) hjälte Trump, vars stödtrupp, den amerikanska alternativhögern, de ju omöjligt kan förneka är deras förebild och från vilken de övertagit sin jargong.

Det blev hursomhelst en stor och till slut bra men från den nordiska alternativhögerns sida mestadels upprörd diskussion på Facebook, som upptog större delen av lördagskvällen. Kloakinslag à la Flashback saknades inte, och avslöjade även här, genom den karaktäristiska attityd jag vid det här laget känner ganska väl, hur avvisande några populister, nationalister och medlemmar av radikalhögern faktiskt är mot de ståndpunkter jag försöker försvara. Tyvärr förfaller de till kloakeri i stället för att engagera sig i seriös debatt. Några visade också att de inte förstått någonting av vad jag skrev. Men andra förstod, ja de flesta tror jag, åtminstone tillräckligt mycket och åtminstone allteftersom diskussionen fortskred.

Två termer i min kommentar behöver förtydligas.

“Kulturirrelevant”: Detta syftar på Christoffer Dulnys frekventa och programmatiska användning, alltifrån början, av termen “kulturrelevant” som beskrivning av den nordiska alternativhögern och det den gör. Han använder här ett vitt, sociologiskt-antropologiskt kulturbegrepp, och hävdar att han bara anpassar sig till den verklighet, den “kultur” i denna mening, som många unga människor som han vill nå lever i, att han därigenom blir relevant för dem. Därav det turboamerikaniserade pling-plongandet. Jag använder däremot “kultur” i en begränsad, normativ mening, för vilken denna anpassning är irrelevant. Som framgår inte minst av mitt inlägg Hem till Tyskland? är jag kritisk till amerikaniseringen som sådan, eller åtminstone det mesta av den sådan den sett ut under nittonhundratalet, och i flera aspekter. Och därmed förstås till anpassningen till den.

“Troglodytnationalism”: Detta ord, liksom “troglodythöger”, som jag använde i inlägget Nordisk Alternativhöger i Charlottesville, har jag använt i flera år, främst i konversationssammanhang, och ursprungligen med hänvisning till, och med anledning av, en bild med grälla färger som Marcus Follin, “The Golden One”, publicerade av sig själv som troglodyt, halvnaken med djurskinn och klubba. Detta var något som skaparen av ovanstående mem inte kände till. Follins bild var väl inte så farlig i sig, men hos honom blir den ju oundvikligen en del av hans helhetliga politiska kommunikation, och därmed mindre rolig.

Den nordiska alternativhögern tog inte avstånd från Follin, men argumenterade ändå att han inte var särskilt involverad i just deras grupp. Detta var jag delvis medveten om, och vad jag skrivit var bara att “det händer” att troglogytnationalismen “skymtar”. Den gör det främst när den nordiska alternativhögern, som jag skrev, “faller ned i den gamla sunkbunkern”. Där möts ju utan tvekan numera stundom, ja rentav ofta, alternativhögern, den äldre typen av nationalister (inklusive nysvenskar, fascister och nationalsocialister), identitärerna och nyhögern i den nya enhet som man försökt etablera även i Sverige, i enlighet med Charlottesvilles paroll “Unite the Right”. Och de möts inte bara nere i sunkbunkerns politiska, intellektuella och mediala sammanhang, utan också nere på gymmet.

Mer troglodytnationalism än Follins skymtar förstås i den nordiska alternativhögerns avsiktligt tvetydiga, provokativa fascistspex (jag ska återkomma till Anton Stigermarks förklaring av detta grepp, som är utförligare och precisare än de tidigare och otillräckliga jag hört). Som Åkesson konstaterade har ju Dulny plötsligt gått mycket långt från sin långvariga position som SD:are. Han har gått längre än SDU:arna och AfS. Allt under inflytande av Trumps bullrande framfart och den amerikanska alternativhögerns av den föranledda och möjliggjorda nya metoder. Det är litet svårt att förstå hur de kan bli så upprörda över och, som det synes, förvånade av min partiella kritik. De vill ju provocera med troglodytism, det är ju deras självvalda särmärke.

Men närvaron av troglos och andra brutalprimitivistiska inslag, såväl som gammalnationalismens ofta överspända bild- och symbolspråk, står i bjärt kontrast till åtminstone det mesta av den nya, mer i min mening kulturrelevanta estetik för nyhögeridéerna som Daniel Friberg försökt skapa. Det primärt nationalsocialistiska och fascistiska förlaget Logik som, kanske signifikativt, utgivit boken Att förstå alternativhögern, använder för omslaget en bild av en sunkis i jeans som baxar en överdimensionerad svensk flagga upp på ett Caspar-David-Friedrich-liknande klipputsprång. Det är obegripligt att denna bok inte utgavs på Arktos. Nordisk Alterntivhöger talar explicit och ofta om estetikens betydelse för politiken.

Och jag har redan flera gånger varit inne på de många uppenbara problemen med denna nya urskillningslöshet när det gäller det idémässiga och politiska innehållet. Den försvårar den av kritisk distans och selektivitet präglade dialog med den nya högern som jag försökt försvara och börja exemplifiera.

Den nya högern – behovet av fördjupad analys

Tillbaka till frågan om neofascismen

Alternativhöger och neofascism

1 Response to “Kulturirrelevans och troglodytnationalism”


  1. 1 df78 April 18, 2018 at 12:25 pm

    Jag instämmer i din kritik mot vissa aspekter av den amerikanska alternativhögern. Men hoppas samtidigt kunna nyansera den något.

    Boken “Att förstå alternativhögern” och dess val av omslagsillustration (vilken jag håller med om var djupt olämplig) får stå för Logik förlag, då det inte var något vi (vare sig Motpol eller Nordisk alternativhöger) hade något inflytande över. Själv blev jag medveten om bokens existens först efter att den publicerats — trots att man kan tycka att jag borde inbjudits att bidra till essäsamlingen, eller åtminstone rådfrågats vid dess framställning, med tanke på min centrala roll i att föra in alternativhögerkonceptet i Sverige. Om jag hade haft något inflytande över publikationen hade omslaget givetvis sett radikalt annorlunda ut.

    Vad gäller min, eller vår, medverkan i Charlottesville vill jag dessutom klargöra några få men viktiga omständigheter:

    1) Arrangemanget var utannonserat som en samlingsmanifestation för hela den amerikanska (sanna) högern, och innefattade allt från konservativa och vad som brukar benämnas “alt-light” — till “alt-right”. Talarlistan vittnade tydligt om detta. I synnerhet som svensk identitär och turist, utan närmare bekantskap med den amerikanska nationella rörelsens spretighet, var det detta jag hade att utgå ifrån när jag tog mitt beslut att besöka Charlottesville för att stötta evenemanget, som hade ett hedervärt syfte, nämligen att försvara den amerikanska identiteten och historien från de kulturmarxistiska radikaler som vill riva ner statyer av viktiga historiska personer i hela USA — en direkt attack på den amerikanska identiteten.

    2) Att vad som kan kallas för representanter för “sunkbunkern” var närvarande kom som en överraskning för såväl mig som många andra. Invändningen “varför gick ni inte därifrån när ni såg detta?”, som jag hört från en handfull kritiker efteråt är inte giltig, eftersom det var fysiskt omöjligt, då vi var instängda av kravallstaket och den enda vägen ut var genom 5000 våldsamma och beväpnade motdemonstranter från antifa och Black Lives Matters, som sprayade syra, björntårgas och kastade flaskor fyllda med cement mot deltagarna samt vevade med baseballträn. Det hade varit lika med självmord, i synnerhet för en relativt känd person som mig, att vandra ut ensam och möta denna fradgetuggande pöbel.

    3) Teitelbaum försökte, efter att ha samtalat med mig (vilket han inte hade gjort när han skrev det första artikelutkastet), få sin artikel redigerad till min fördel, men Wall Street Journal vägrade att implementera ändringarna och publicerade den första versionen. Något Teitelbaum själv var upprörd över efteråt. Den publicerade artikeln var därmed inte en rättvis analys av mitt deltagande.

    4) Med detta sagt vill jag likväl understryka att jag inte ångrar mitt deltagande i Charlottesville. Det var en historiskt viktig händelse. Det var första gången den amerikanska djupstaten på allvar försökte bekämpa alternativhögern, genom en slugt gillrad fälla, där de framtvingade våldet som följde när undantagstillståndet utlystes precis när alla samlats, och polisen kallades tillbaka, efter att statlig kravallpolis forcerat de fredliga mötesdeltagarna rakt ut i den kraftigt beväpnade och fradgetuggande vänsterpöbeln i hopp om att så mycket våld som möjligt skulle utbryta. Jag blev själv sprayad med björntårgas (“bear mace”) ett antal gånger — samma typ av spray som orsakade allvarliga ögonskador på alt-light-kändisen “Baked Alaska” som nästan blev blind. Enligt mig uppvisade deltagarna från högern, varav många hade “concealed carry”-licenser och var beväpnade med handeldvapen, en beundransvärd återhållsamhet, då de inte använde sina vapen i självförsvar när svarta BLM-medlemmar angrep dem med baseballträn. De enda “KKK-medlemmar” jag såg var de som hyrts in av liberal media för att posera i klandräkter *utanför mötet* framför CNN:s och MSNBC:s filmteam, för att förstärka ett på förhand bestämt medienarrativ. Det är långt ifrån otänkbart att de av samma skäl även planterat skådespelare med hakkorsfanor inne i parken — jag såg totalt två (2!) personer med sådana av de tusentals deltagarna, varav bägge såg ut att vara där på egen hand.

    Jag hoppas att dessa ögonvittnesobservationer bidrar till att nyansera bilden av Charlottesville och alternativhögern.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Spirituality

Musae

Arts & Humanities

Europe

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi