Category: Arts

Norstedts, 1986

Baksida:

Med essäsamlingarna Miniatyrporträtt. Mest fransmän (1978) och Miniatyrporträtt. Mest romantiker (1981) skapade Stig Strömholm något av en egen genre: det snabba litterära kortporträttet – ofta i helfigur men alltid i tankemässigt och språkligt laddad och sammanträngd form. Lärdom och espri var kännetecknande för dessa porträtt, därom var kritiken enig. Men på botten fann man också, som en kritiker – Thure Stenström i Svenska Dagbladet – noterat, en författare som “i sitt umgänge med vissa värden är djupt allvarlig”.

I Läst återkommer Stig Strömholm till den genre han skapat. Förkärleken för äldre fransk, engelsk och tysk litteratur är lika påtaglig som i de tidigare volymerna. Någon gång breddas formatet, som i essän om Marcel Proust och romanens död. I samlingens början finner man några stycken som vittnar om Strömholms djupa intresse för den klassiska antiken. Och här och var, försiktigt, sirligt, aldrig påträngande, serverar författaren ett stycke livserfarenhet, en iakttagelse utanför bokrummet. Enbart bokmal blir han aldrig. Hans observationspost – och sympatier – finns hos den upplyste “allmänne läsaren”, the general reader.