Ändringar i mina bloggposter

Före nästa mer substantiella  kloakrapport  måste jag skjuta in detta meddelande om hur jag skriver mina blogginlägg, föranlett av ”IvanLendls” påpekande på Flashback att jag gjort tillägg i ett redan publicerat sådant: ”det la du till i efterhand, din jävel, jag har ditt första utkast sparat – det var betydligt vänligare mot min person”.

Det är inte så att detta tillägg som gjorde inlägget ‘Om yttrandefrihet‘ mindre vänligt är något komprometterande fel som IvanLendl ertappat mig med och som han kan använda mot mig. Jag har i tidigare inlägg och kommentarer förklarat att jag alltid, undantagslöst, gör rättelser, ändringar och tillägg i redan publicerade inlägg med egen originaltext (med undantag för vissa som bara har några få ord tillsammans med annat material). Jag gör det också för det mesta, tillägger jag här, i mina svar på kommentarer. 

Det är viktigt att mina läsare känner till detta. Det är centralt för förståelsen av hur den här bloggen fungerar. Jag vill därför upprepa och understryka det, eftersom det är något många läsare måste ha missat.

Så här skrev jag i mitt inlägg ‘Blogginläggs längd’: “De som inte vill läsa de längre textposterna kan ju lätt hoppa över dem, och hålla sig bara till de korta. De längre inläggen är sådana som lämpligen trycks ut och tas med tillbaka till fåtöljhörnan och tekoppen, eller kanske tåget eller flyget. Jag råkar veta att jag har läsare som gör just det. Men man bör då känna till att jag hittills under de närmaste timmarna, dagarna, ibland veckorna efter att jag publicerat ett inlägg, hittat fel och svagheter som jag under denna tid rättat och avhjälpt. De läsare som efter denna tid återvänt till mina inlägg, eller först då upptäckt dem, har i samtliga fall funnit långt bättre versioner!”

I ett svar på en kommentar av Robert Stenkvist till min post ‘Anonymitetskulturen och terrorismen’ förklarade jag:

“I mitt inlägg om bloggpostens genre talade jag om dennas nyhet och beskrev dess ännu oftast något amorfa, obstämda, gränsöverskridande karaktär. Den befinner sig i ett fält som delvis täcker och blandar dagboksanteckningen, debattartikeln, krönikan, essän och än mer. Till detta kan läggas att den än så länge kännetecknas av en större informalitet än vad som tidigare kännetecknade tryckta texter. Även mina blogginlägg är ofta mycket snabbt skrivna och inte på samma sätt genomarbetade som de artiklar jag publicerat i tidningar och tidskrifter. Jag är medveten om att detta kan leda till onödig längd, överflödiga ord och meningar, upprepningar. Som jag förklarade brukar jag alltid ändra, rätta och polera under ibland lång tid efter det jag publicerat ett inlägg. Dock hittills utan att ändra grundläggande komposition. Det viktiga är för mig att de är tillräckligt bra i formellt avseende för att kunna publiceras och äga läsvärde som bloggposter. Jag har tänkt tanken – först tänkt av vänliga kommentatorer – att några av dem senare kanske skulle kunna omarbetas för publicering i bokform.”

Redan den först publicerade versionen av mina inlägg är alltså en färdig produkt som jag helt står för, inte något blott utkast som IvanLendl skriver. Men till skillnad från vad som är fallet med de gamla publikationsformerna kan nu den som är intresserad följa den fortsatta utvecklingen av dessa fram till den nivå där jag skulle vara beredd att publicera dem i traditionellt, s.a.s. definitivt tryck. Förhoppningsvis når alla posterna så småningom denna nivå. Samtliga bloggposter med egen text genomgår alltså denna utveckling.

Den första versionen av inlägget om yttrandefrihet hade en huvudsaklig svaghet. Som jag tänkt göra efter inlägget mot Ettrige Ezzie, återgick jag till min vanliga stilistiska modalitet. Jag insåg inte att det tyvärr var för tidigt. Kloakexpeditionen måste bli litet längre än jag först tänkte. Jag var för vänlig mot IvanLendl, i ljuset av arten av hans fördömande av mig, och framför allt arten av hans försvar för Ettrige Ezzie. Den här kloaken är mörkare och djupare än jag först trodde.

IvanLendl skriver att jag var vänlig mot hans “person”, men jag vill påpeka att hans valda anonymitet innebär en avpersonalisering, och att i missbruket av anonymiteten verkliga personer behandlas i enlighet med den resulterande ickepersonligheten. Därför kan missbrukarna inte heller förvänta sig att själva bli behandlade som verkliga personer.

Jag var dock i den första publicerade versionen så vänlig att jag övergick från att ha diskuterat IvanLendl i tredje person till direkt tilltal i andra person. Men jag såg snabbt denna brist och avhjälpte den inom de närmaste timmarna. (Dock ser jag att jag senare återfaller – kloakrensningens modalitet kräver uppenbarligen träning, tar tid att lära sig, vänja sig vid; jag får väl lägga in några förolämpningar och svordomar och andra grovheter i ‘David Horowitz‘ och ‘Sverigedemokraterna och sionismen‘.)

Och jag såg även många andra mindre brister. Den som, som IvanLendl, har sparat den första versionen kan lätt se att massor av ändringar gjorts, troligen i varje stycke. Men så sker alltså med alla mina inlägg. Och det innebär inte att den första versionen inte är en officiell version, att den är ogiltig. Bara att den är sämre.

4 Responses to “Ändringar i mina bloggposter”


  1. 1 Kalle October 7, 2011 at 2:09 pm

    Skulle vara mycket intressant och höra dina synpunkter på Mattias Karlssons utkast till nytt princpiprogram.

    http://sverigedemokraterna.se/2011/10/07/forslag-till-nytt-principprogram/

    Är du inbjuden till “landsdagarna” ?

    • 2 Jan Olof Bengtsson October 8, 2011 at 8:07 am

      OK, låt mig titta på detta, jag återkommer här sssm.

      Nej, jag är inte inbjuden till landsdagarna. Såvitt jag förstår är det bara partiföreträdare med förtroendeuppdrag, eller åtminstone bara aktiva medlemmar, som deltar där. Jag har inte varit aktiv, eller s.a.s. formellt aktiv, organiserat aktiv, bara skrivit en del partirelaterade saker här i bloggen.

    • 3 Jan Olof Bengtsson October 17, 2011 at 11:19 am

      Låt mig till att börja med säga att Mattias Karlssons följebrev är utmärkt. En enda anmärkning bara. Jag har principiella invändningar mot begreppet eller snarare fenomenet “statsbärande parti”. Partier ska inte bära staten som sådan. Det gjorde de i de mer och mindre totalitära staterna, och begreppet användes även ofta av och om den svenska socialdemokratin när den etablerat en problematisk typ av dominans, ett bärande av staten som på olika sätt gick utöver det författningsenligt begränsade innehavet och utövandet av regeringsmakten. Jag förstår naturligtvis att Karlsson inte åsyftar något av denna problematiska innebörd utan bara att SD ska bli ett parti med förmåga att ta del i och ta över regeringsmakten. Och jag vet att även andra använder begreppet på detta sätt. Men jag skulle ändå vilja föreslå att SD uppmärksammar att det har en annan betydelse och därför avstår från att använda det.

      • 4 Kalle October 17, 2011 at 7:05 pm

        I samma mening säger Mattias Karlsson också att SD:s mål är att “rädda vårt land” vilket förstärker den något juvenilt överidealistiska och säkert i mångas öron olycksbådande klangen i “statsbärande” – håller med om att man borde avstå från detta uttryck.

        SD borde för övrigt, enligt mitt förmenande, till varje pris försöka tona ner den storsvenska nationalromantiken i officiella sammanhang. Fanborgar, folkdräkter och uniform klädsel – om så endast gula pikétröjor – gör det enkelt för dom hätska hånskrattarna och hobbyhistorikerna som reflexmässigt vädrar 30-tal. Mer torr, nykter, återhållen saklighet och mer excentrisk individualitet behövs i ledarpositioner i partiet – dom simpla smutskastningsepiteten kommer givetvis fästa sämre på sådana mer individuella partirepresentanter ( tänker här exempelvis på en Tommy Hansson, en Richard Jomshof eller varför inte en Jan Olof Bengtsson…).

        Intressantast i utkastet till Principprogram tycker jag avsnittet “SD och människan” är. Här berörs på några korta rader de verkligt fundamentala och avgörande politiska premisserna. I sak är Mattias Karlsson nog på rätt spår men detta avsnitt skulle nog behöva omarbetas både en och två gånger. Begreppet “essens” används vilket nog borde tänkas igenom noga innan det godkänns…


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s




Categories

Archives

Recent Comments

AS on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Bas on The Significance of Franklin…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on 10 år
RB on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
axelwkarlsson on 10 år
Jan Olof Bengtsson on 10 år
sui generis on 10 år
Victor on 10 år
Jan Olof Bengtsson on Moderat omprövning
Irminsul on Salvini, SD och EU-reformismen…
Jan Olof Bengtsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
axelwkarlsson on Salvini, SD och EU-reformismen…
All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi