Svar till ”tras”
Signaturen “tras” fortsätter vår diskussion i en kommentar till mitt inlägg ‘Ett alternativ till Flashback?’. Eftersom jag med den här bloggen under senare år valt att i så hög grad vara verksam på nätet, är frågor av den typ vi behandlat av central betydelse för mig, och jag svarar därför än en gång i form av ett nytt, separat inlägg.
“Diskussionen gäller alltså om signaturerna ‘tras’, ‘prafjessor’, ‘StuG’, ‘NewFaceinHell’ och andra borde verka på mer optimala ställen än på Flashback.”
Vilka signaturer diskussionen från min sida gäller har jag inte velat ange bestämt, eftersom jag ännu inte vet tillräckligt mycket om dem. Men det följer av detta skäl att ju längre tiden går och ju mer jag läser av dem (och eventuellt hinner gå tillbaka och läsa äldre inlägg), desto mer sannolikt blir det att jag skulle kunna ange dem.
Jag tar tillfället att här påminna om att det inte var jag som initierade den här diskussionen: det var en av er på Flashback som först föreslog att de bästa av er skulle skapa och flytta över till ett nytt forum, eller en ny portal eller webbtidskrift.
“Den gäller alltså inte hur personerna bakom de signaturerna verkar på sina respektive arenor. Jag föreställer mig att ganska många skribenter agerar på olika sätt, tänjer gränser m.m. genom sin egentliga verksamhet.”
Här är det litet oklart för mig vad du menar. Sina “respektive arenor”? Sin “egentliga verksamhet”? Jag talar bara om och känner bara till en arena där dessa signatuerer är verksamma: Flashback.
“Flashback är ett ställe där folk kan mötas för att diskutera mer förutsättningslöst, eller testa idéer och infallsvinklar. Det är också en plats där motstånd bedrivs, och där argument slipas. Och läses av stora skaror användare och gäster.”
Ja, och mer än så: diskussionerna är, om man för en stund förmå bortse från kloakinslagen, ibland sådana att de debatter som förs i “gammelmedia” idag framstår som dåliga skämt i jämförelse. Det är denna kvalitet som jag menat gjort det meningsfullt att försöka rädda dem undan kloakmässigheterna.
“Jag har inget intresse av att diskutera vad som är vulgärt, eller hur man ska förstå ordet städat. Det är för mig bisaker, liksom förekomsten av porr och knark på några knapptrycks avstånd.”
Frågan om definitionen av vulgaritet i dess helhet är som sagt för stor för att diskuteras här. Men det var dina egna citationstecken och dina formuleringar om porr och knark som föranledde mina frågor. Och din allmänna uppfatting att allt det du nämner är “bisaker” tillhör själva kärnan i det problem jag pekat på. Du tycker helt enkelt inte att Flashback är så kloakmässigt.
“Jag konstaterar pragmatiskt att Flashback är en viktig arena.”
Ja, utan tvekan, detta har jag aldrig förnekat. Om jag inte trodde att Flashback var en viktig arena skulle jag aldrig har avsatt tid för att diskutera detta; att rensa kloaker är inte direkt något nöje. Det är också ett positivt nytt fenomen som genom ny teknologi befrämjar fri diskussion bortom övriga medias alla välkända begränsningar.
“Om det är så att några potentiellt värdefulla individer tycker att det är svårt att hoppa över vulgära trådar eller vulgära inlägg i intressanta trådar och därmed inte nås av våra eminenta diskussioner så är det väl så.”
Just det, detta är vad jag påstår. Och även att sådana som trots dessa trådar och inlägg ändå nås av de eminenta diskussionerna inte tar dem på det allvar de förtjänar.
“De kanske kan göra något annat i något sammanhang de trivs med.”
Ja, och de gör det, och det är det som är problemet. Hela min poäng har varit att de i stället borde läsa er.
“Jag tror heller inte att signaturerna är så lockade att bygga ett nytt forum för att du ska kunna ägna dig åt något annat. Om du känner att du hellre vill lägga din kraft på andra områden där du bättre får utlopp för din skaparkraft så är det ju inget som hindrar dig.”
Jo, det är just det det är. Jag hindras att lägga min kraft på dessa andra områden av det faktum att det finns så mycket som bör sägas i den politiska debatten, och på rätt sätt och i rätt sammanhang – och att andra inte gör det. Jag känner att jag själv måste göra alltför mycket av det, i stället för att ägna mig i den utsträckning jag annars skulle gjort åt de andra områdena.
Jag har nu ganska många gånger uttalat mig i starkt berömmande ordalag om er. Vad jag nu senast gjorde var att jag reflekterade över en alternativ strategi för att lyfta fram det ni skriver i ett icke-kloakmässigt sammanhang. Jag tänkte mig att jag kunde citera och kommentera er här i min blogg (den har ännu inte lika många läsare som Flashback, men, som jag så utförligt förklarat, det är inte det som är det viktiga i det här sammanhanget). Men jag nämnde den tvekan jag kände inför detta alternativ, eftersom det inte tillfredsställde ett av mina motiv, nämligen att lyfta fram er framför mig själv, så att jag kan ägna mig i den utsträckning jag brukar åt mina andra ämnen. Ert motiv ska självklart vara att nå ut på bättre sätt och i bättre sammanhang.
“Du gör på många sätt en god insats. Debattörerna ska nog försöka upprätthålla fronten. ‘Kristian’ har också en viktig poäng i att dynamiken mellan användare – även mellan dem som tycker väldigt olika – är en viktig del i varför arbetande vuxna människor med barn och familj ids lägga tid på att försöka förstå och påverka sin samtid på ett stort forum.”
Tydligen måste jag ge upp ifråga om det nya forumet. Jag kan inte diskutera det här mer nu. Om ni verkligen inte vill komma upp ur kloaken och fortfarande inte ens fattar att det – i alltför stor utsträckning – är en kloak, finns det ingenting jag kan göra.
Jag tycker jag haft en orättvis nackdel i den här diskussionen. I mina senaste inlägg har jag nämnt flera av kloakmässigheterna, men inte alla. I ett tidigare inlägg förklarade jag att jag var ovillig att återge de värsta exempel jag funnit. Hittills har jag bara citerat något enstaka av dessa. Att jag hållits tillbaka av deras extrema karaktär och inte velat att de ska finnas här i min blogg ens som exempel i denna argumentation, har gjort att min position försvagats och blivit mindre övertygande. Jag har s.a.s. tvingats avstå från det starkaste argumentet just därför att det är så starkt. Att du naturligtvis mycket väl känner till dessa exempel, ja, har sett många fler sådana än jag, gör detta än mer deprimerande: på denna punkt borde det egentligen bara behöva vara fråga om att övertyga en tredje part, läsare som inte är så förtrogna med Flashback.
Det bär mig fortfarande emot, men i förhoppningen att den diskussion vi har haft trots allt kanske ska kunna leda både till en omprövning på längre sikt från er sida, och till en förbättring av det i så många andra avseenden värdefulla Flashback, ger jag i denna slutreplik upp min reservation och tar fram min lista med exempel från en av de skribenter jag tidigare bemött i ett separat inlägg.
Jag har hunnit läsa mer av ”Ezzelino” nu än när jag skrev mitt inlägg mot honom, och jag har ändrat uppfattning om honom på några punkter och därför reviderat några av mina tidigare formuleringar. Ezzelino tillhör Flashbacks flitigaste skribenter med, otroligt nog, över 25 000 inlägg, i genomsnitt över åtta per dag under en period av mer än åtta år. I en mening kan jag nu förstå att han beundras som en stor kulturpersonlighet i kloaken. Hans lärdom är avsevärd och ganska mångsidig. Den typ av fel jag nämnde i ett annat tidigare inlägg visar sig vara få. Och jag tror inte längre att hans stil är naiv. Hans språkbruk kan knappast vara enbart en spontan produkt av hans okontrollerade, bottenlösa hat mot judar. Det måste vara fråga om ett medvetet, reflekterat val. Han skriver som han gör därför att han beräknar att han just därigenom bäst uppnår sina syften.
Flashback är enligt Ezzelino “bland mycket annat en motsvarighet till det fenomen som Robert Darnton analyserade i sin studie Pornografi och revolution“. Ezzelino citerar från en understreckare i Svenska Dagbladet: “I Pornografi och revolution behandlar Robert Darnton de böcker som var förbjudna i 1700-talets Frankrike men som ändå lästes. Han visar att det skrivna ordet bidrog till att radikalisera allmänhetens åsikter”. Boken är, tror jag, en översättning av Forbidden Best-Sellers in Post-Revolutionary France. Darnton, som jag träffat vid ett tillfälle, är också författare till The Literary Underground of the Old Regime (som i svensk översättning fått den här icke ointressanta titeln Boken i rännstenen), The Devil in the Holy Water, or the Art of Slander from Louis XIV to Napoleon, och The Corpus of Clandestine Literature in France, 1769-1789.
“Flashback kan även”, fortsätter Ezzelino, “i kreativt samspel med andra dissidentsajter, betraktas som ett kollektivt-individualistiskt work in progress som har beröringspunkter med Diderots och encyklopedisternas verksamhet och med Voltaires anonymt publicerade huvudverk Dictionnaire philosophique, ett av de mest fritänkande och ‘antijudiska’ verk som någonsin skapats”. Här lägger han in en länk till Liberty Funds engelska utgåva av Voltaires dictionnaire. Jag tror Ezzelino i flera viktiga avseenden har rätt här. Men vad betyder det för hans del i praktiken? Vi noterar att han ger intrycket att Voltaires antijudiska verk var representativt för fritänkandet och revolutionens störtande av l‘ancien régime, men här förbiser han naturligtvis viktiga historiska skillnader.
Ezzelino skrev om mitt inlägg om det judiska inflytandet att jag “desarmerar judefrågan”: ”Det Bengtsson gör är att ta en tankegång, mysfarbrorsmalande tänja ut den till och över bristningsgränsen, sedan ta den kollapsade tankegången och släta ut den samt späda ut den glutenfria och okryddade text han knådar fram med generösa doser svagdricka och lättmjölk. Kort sagt: han skriver alldeles åt helvete för långrandigt. Det sättet att uttrycka sig kanske har lugnande, självterapeutiska orsaker, men det fungerar inte så bra som text.” För att förstå vad Ezzelino menar med att inte desarmera judefrågan (d.v.s. att låta den explodera), med icke-kollapsande, icke-utslätad tankegång, med gluten, kryddor, alkoholhalt och fet möjlk, och med en god text, vänder vi oss lämpligen till Ezzelinos egna inlägg. Vi finner då också fler exempel på vad den Ezzelino närstående “IvanLendl” finner “skarpt och roligt”.
Vi står såvitt jag kan se inför ett historiskt unikt underjordslitterärt fenomen i Sverige. Denna obestridligen resursrike person, som ägnar sitt liv åt Flashback, väljer medvetet att använda inte bara ord som ”kloak”, ”råttor”, ”kryp” och ”slamkrypande kloaknivå”, som motsvarar de jag tillgrep i min stilmässigt avsiktligt men högst partiellt anpassade polemik, utan också formuleringar som de följande om just judar.
Exemplen är hämtade från endast ett ytterst litet fåtal av de många trådar Ezzelino medverkat i. Jag beklagar att jag tvingas återge detta kloakinnehåll, men den nedslående diskussionen tyder på att det är oundvikligt. Förhoppningsvis kan det också anses vara i linje med det jag tidigare sagt om min kloakexpedition, nämligen att jag tänker konsekvent fullfölja den, när jag nu en gång åtagit mig kloakrensarens uppgift. Jag skickar med följande förklaring från Ezzelino, avgiven som ett avfärdande av kritiken att han använder oacceptabla tillmälen: “Mitt språk syftar ständigt till största möjliga exakthet och konkretion”:
”judenheten i all sin vanskapliga prydno”; ”det parasitiska judepacket”; ”de blodtörstiga judesvinen”; “mentala krymplingar”; ”ashkenaziavskräde”; “lilla snopp lika omskuren (dessutom sugen på av en peddorabbin) som”; “sionistsvin”; “missfoster”; ”liten sketen invandrad judemammagosse”; ”synagogans psykopatsekt”; ”untermenschen”; ”Gollumartade parodier på mänskligt liv”; ”judetattaren”; ”den stroppiga, halvt vanskapta lilla katarrfittan”; ”judeäcklen”; ”ashkenazisvin”; ”tveksamt om man kan kalla en sådan som…människa överhuvudtaget. Hon (det?) är snarare ett kroppsligvordet judiskt sjukdomstillstånd”; ”lömska sionistkryp”; ”dvärgjuden”; ”bestialiska ashkenaziråttor”; ”judeslödder”; ”den förmodligen ärftligt mentalt belastade och fysiskt vanskapta judinnan”; ”smutsjudar”; ”den sekulära, degenerationsfrossande, förruttnelseprofiterande, Hollywood- och Wall Streetartade juden”; ”ashkenazibastarden”; ”den stirrögde sionistdvärgen”; ”snyltarjudar”; ”sniken judemorsa”; ”förruttnelseferment”; “slaktmogna svin”; “extremsionistisk lus”; ”dvärgvuxen mammagris”; ”bastardjuden”; “lipjudelömsk”; ”den sociopatiske lille ashkenazin”; “slemhögarna”; “sin lilla judeperson”; ”utrotningshotad Aspergerpanda”; ”omänniskor”; ”binnikemaskens härjningar”; ”den organiserade judenhetens parasitiska svinerier”; ”’Det utvalda folket’ är, i sitt groteska maktmissbruk och sin elakartade arrogans, mänsklighetens och jordelivets dödsfiender”; ”för oss européer är Chmielnicki, och hans folkligt motiverade revolt, ett ljus i det kristet-judiska mörkret. En bonderevolt är aldrig särskilt ’stilfull’ eller ’skonsam’…De som dog hade…nog i de flesta fall it coming…”; ”förpassas till den avlusningskammare eller latringrop där de hör hemma”.
Nykomlingen på Flashback ser naturligtvis ingenting annat än ett ”troll”, en agent provocateur från någon av de judiska organisationer och lobbygrupper som är ute efter att inskränka yttrandefriheten (det finns även andra än judiska sådana, men de skulle väl provocerat på ett annat sätt). Idag möts vi på Wikipedia av följande meddelande: “Imagine a world without free knowledge. For over a decade, we have spent millions of hours building the largest encyclopedia in human history. Right now, the U.S. Congress is considering legislation that could fatally damage the free and open Internet. For 24 hours, to raise awareness, we are blacking out Wikipedia. Make your voice heard.” USA framstår allt tydligare som den nya totalitarismens främsta instrument, sovjetsystemets arvtagare.
Men 25 000 inlägg under åtta år, och dessutom i en lång rad olika ämnen, inte enbart av det ovannämnda slaget, inlägg ofta präglade av stor kunskap och argumentativ energi, som utan tvekan påverkar mycket ”stora skaror användare och gäster” (Ezzelino är verkligen inte ensam, en lång rad av de flitigaste skribentera i de politiska delforumen delar hans åsikter)? Är intressenterna verkligen beredda att betala detta pris?
Både i mitt svar till IvanLendl och i tidigare inlägg har jag kritiskt diskuterat aspekter av judendomen, det judiska inflytandet, judiska intresseorganisationer, varianter av sionismen, Israels politik, liberala judar. På Flashback fördömer man gärna skribenter för att de inte gör det som man själv inte vågar göra. Ja, anonyma, oåtkomliga, angriper de gömska skuggvarelserna inte bara i allmänhet försvarslösa offer som skriver under eget namn. De hoppar rentav på skribenter som faktiskt gör just det de själva inte vågar, förolämpar dem för att de inte gör det i den omfattning och på det sätt de själva kräver i sin fega anonymitet. Är detta trovärdigt? Förtjänar det respekt?
Jag har alltså diskuterat många av de i sak viktiga frågor som ofta tas upp i de diskussioner där Ezzelino deltar tillsammans med er, och hade dessa herrar fört en normal och sund diskussion skulle jag finna det angeläget att delta i den. Men i tråden om mig, SD och konservatismen tystnade nu både IvanLendl och Ezzelino snabbt. På annat håll på Flashback fortsätter de och andra (Ezzelino går dock såvitt jag kan se längre än alla andra, och förfogar även över helt andra språkliga och intellektuella resurser, vilket är anledningen till att jag uppehåller mig vid just honom) dock att visa vilka avgrunder som nästan alltid öppnar sig på detta område, och hur omöjligt det för de flesta tycks vara att diskutera det på ett balanserat och ansvarsfullt sätt.
Ska vi ha ett sådant här klimat? Menar du verkligen att vi ska föra en diskussion på denna nivå? Ska vi, oavsett vad vi tycker om de olika judiska ämnena, godta det som meningsfullt eller acceptabelt att skriva om judar på det sätt Ezzelino gör? Är det lätt att ”hoppa över” detta? Tillhör det ”bisakerna”? Är det dynamiken mellan er och en sådan användare som Ezzelino som är “en viktig del i varför arbetande vuxna människor med barn och familj ids lägga tid på att försöka förstå och påverka sin samtid” på Flashback?
Jag har förklarat att jag har problem med termen antisemitism, både p.g.a. dess etymologi och dess aktuella användning, men att om något förtjänar att benämnas medels den så är det den typ av blint rashat som kommer till uttryck i Ezzelinos inlägg. För mig är det självklart att man kan meningsfullt diskutera judiska frågor endast om man undviker antisemitism i denna mening. Ett oerhört stort antal judar delar ju den kritik mot vissa judiska fenomen och intressen som jag framfört. Hur känner alla dessa när de läser en Ezzelino? Gör denna läsning dem mindre benägna att stödja ADL eller rabbi Ovadia Yosef? Jag är inte säker på att de alltid lägger skulden enbart på de senare för att de framtvingar Ezzelinos typ av reaktion.
Några tyckte att mitt bemötande av Ezzelino och mina allmäna omdömen om Flashback var alltför hårda. Jag håller inte med om det, och jag hoppas att det nu är klart varför. Men på Flashback passerar de exempel jag här anfört som något helt normalt, och ingen av er tvekar att debattera med Ezzelino. Detta markerar såvitt jag kan se ett historiskt helt nytt opinionsläge, till och med i underjorden. Ezzelino skriver: “Flashback har i all sin råa kraft växt fram trots det ständigt lika maktservila och censurivrande etablissemanget, som gjort allt de kunnat för att omintetgöra Axelssons projekt. Flashback har varit och ska fortsätta vara dissidenternas forum. Forumet expanderar kraftigt. Just nu har det 400-500 nya användare varje dygn, vilket gör 12.000-15.000 nya per månad. Flashback är Sverige, och Flashback är den plats på vilken fria men ordnade diskussioner om de mest kontroversiella och i den övriga offentligheten tabuiserade ämnen kan äga rum.” Jag har visat hur Ezzelino själv i verkligheten för denna debatt. Ni tycks inte ha några större invändningar mot det. Det verkar inte finnas någon urskillning, något omdöme, några spärrar på Flashback i detta avseende.
Och vi ska komma ihåg att Flashback, som jag själv framhöll, är ett forum som, parallellt med de begripliga men simplistiska och i sig kloakartade fördömandena, tas på ständigt större allvar även i ”gammalmedia” och av forskare och politiker. Några i den senare kategorin medverkar själva under eget namn, och som ibland framhållits döljer sig med stor säkerhet bakom några av användarnamnen ganska kända personer i alla dessa kategorier. När man läser Flashback är det därför svårt att förstå varför de tyska och amerikanska nationalsocialisterna och deras efterföljare i Sverige idag, exempelvis i Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen eller på Nationell.nu, fortfarande kan anses så extrema. För att inte tala om ett parti som Nationaldemokraterna.
Begreppet extremism sådant det används i dagens debatt är naturligtvis helt relativt. Ezzelino säger sig inte vara nationalsocialist, och han har rätt åtminstone såtillvida som han går längre än nationalsocialisterna i sitt språkbruk mot judar och judendomen. Jag kan inte minnas att jag sett någonting liknande från några ledande eller ens andra rangens företrädare för de nämnda svenska organisationerna. Men på Flashback finner vi Ezzelino i debatt inte bara med dig, ”tras”, utan med Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman. Vi befinner oss i en situation där såväl yttrandefrihetens räddning som förverkligandet av internätets positiva potential kräver långt större moralisk urskillning än den som hittills visats från både kritiker och försvarare av det forum jag tycks tvingas acceptera.
Jan Olof Bengtsson 
Semi-OT: Kan passa på att tipsa om Axess-tråden som jag skapade härförleden: https://www.flashback.org/t1771511p1
Kan öppna upp för en del intressanta diskussioner om det strömmar in fler skribenter, och då kanske inte minst de som brukar skriva frekvent i den numer inaktiva Axessbloggkommentarfälten. I bästa fall blir det ett mer dynamiskt substitut.
Tack. Men som du kanske förstår är jag inte odelat entusiastisk över detta. Om du, Benge “Newfaceinhell” Runflak, tras, DogDylan och de andra i stället skapade en ny, seriös och väl designad sajt för dessa och andra diskussioner, skulle jag bli så entusiastisk att jag gärna medverkade själv.
Tack för en skarp och klarsynt analys av Flashbacks svar på Charles Manson – Ezzelino. Jag förstår inte heller att en del ypperliga intelligenser bedömer det som mödan värt att delta i dialoger/debatter där Ezzelino & hans gelikar får styra över tonläget. Samtidigt är det oroande att hans rabiata och oförsonliga aggressivitet – som du förtjäntfullt exponerar ovan – lockar så många proselyter.
JOB:
Kontentan av ditt inlägg tycks vara att man inte ska diskutera med personer som inte tycker om judar. Varför inte, undrar jag? Om man tycker det är intressant att ha ett åsiktsutbyte med t.ex. Ezzelino – som du ju själv konstaterar besitter avsevärd lärdom och språklig förmåga – så ska man väl ha det, alldeles oavsett om han gillar judar eller inte?
En sak i taget. Jag svarade på din förra kommentar i den här bloggen, en kommentar som var förolämpande, att jag tog för givet att du skulle förklara vad du menade. Någon sådan förklaring har inte kommit. Nu förväntar du dig att jag ska gå vidare och diskutera ett annat ämne med dig?
Nu hänger jag inte med. Vad är det för förklaring du efterlyser?
Men snälla nån. En förklaring av dina oförskämda påståenden naturligtvis.
Du skrev att jag spekulerar om “Ezzelinos” identitet; att jag är förtjänt av epitetet “kloakråtta”; att jag gjort mig skyldig till grovt förtal, eller hängt ut en person som med största sannolikhet vill förbli anonym; att jag ska skämmas; och att jag skulle passa utmärkt som angivare i någon kommuniststat.
Du tror att du kan säga sådant och sedan bara gå vidare till andra diskussioner, som om ingenting hänt?
Nej, jag tycker inte Flashback är kloakmässigt. Jag förstår varför man kan göra den bedömningen, men delar den inte. Flashback är en värld i sig, med allt vad det för med sig. Vill några potentiella läsare inte ta till sig de bättre trådarna och inläggen på Flashback för att de störs av det omgivande sorlet och skvalpet må det vara hänt. De kan som sagt göra något annat nyttigt. Eller så är de kanske helt enkelt inte särskilt relevanta, oavsett IRL-position. Jag når ut på många olika sätt. Just som “tras” når jag ut på Flashback, när jag är på humör för att skriva och har tid därtill. Ibland finns “tras” på några andra mindre ställen.
Jag tror du lugnt kan ägna dig åt vad du helst vill, oavsett vad ett antal anonyma skribenter gör. Känner du att du har något att säga politiskt eller metapolitiskt, gör det (se dock nästa stycke). Skriv debattartiklar, skriv i icke-akademiska sammanhang, gör din röst hörd bortom blogg och akademi, men med din position inom den senare i ryggen. Det skulle välkomnas av många. Vi alla bör göra detta så mycket vi kan, IRL, genom att långsiktigt undergräva och långsiktigt staga upp. Jag känner inte att just den här bloggen i sig själv har så fundamental politisk betydelse att inriktningen på dess verksamhet påverkar mitt val att i stort begränsa “tras” till Flashback
Jo, det blir lätt komiskt när du lyfter vissa nämnda Flashback-skribenters favoritfrågor kring judisk makt och diskuterar dessa under eget namn, och de reagerar med att kritisera dig för att du inte för diskussionen på det sätt de hade velat. Men jag vill inte föra in politikens och massmedias avståndstagar- och ondskelegitimeringslogik i diskussioner på Flashback. Forumet bygger i mycket på att den logiken där saknas, och att Cwejman faktiskt kan dyka upp i samma tråd som Ezzelino. Det är också så att enligt avståndstagar- och ondskelegitimeringslogiken råder ingen större skillnad mellan Ezzelino och dig. Att du överhuvudtaget lyft frågan om judisk makt skulle för många i offentligheten vara tillräckligt för att placera dig i samma kategori som Ezzelino. Du är sannolikt inte begagnad av att åberopa den logiken. Det existerar ingen mellanposition i det offentliga rummet där du kan glida in och snyggt, nyanserat och välavvägd diskutera grader, för och emot i den frågan, för att sedan posta bilder på vackra tavlor eller videoklipp med operaarior. Det du skrivit är fullt tillräckligt för att en illvillig aktör skulle kunna placera dig bland de ondaste av de onda. Det är orättvist, men då är det bättre att söka underminera denna logik i stället för att använda den mot andra. Märk väl att mitt syfte med att söka underminera den inte är att jag vill diskutera just judar, utan att skära sönder det nät av föregivettaganden, tabun och cynism som kväver det offentliga samtalet i stort i Sverige.
Vad “tras” gör är att ibland säga ifrån när inlägg om judar skymmer sikten fullständigt. I andra sammanhang har “tras” betonat att det på ett fritt forum ska gå att diskutera även detta. “tras” slutar däremot inte att diskutera med en annan signatur för att denne medvetet använder ett groteskt språkbruk.
“Nej, jag tycker inte Flashback är kloakmässigt. Jag förstår varför man kan göra den bedömningen, men delar den inte.”
Att du inte delar bedömningen att Flashback är kloakmässigt, att de exempel jag givit – exempel av en typ du är mycket mer förtrogen med än jag – inte övertygar dig, är för mig fullständigt obegripligt.
Vi tycks stå inför en tragisk kapitulation inför allt det som den civiliserade fria debatten, för att inte tala om alla hårt arbetande folkbildare i tidigare generationer, alltid strävat att hålla borta. Och detta bara för att den nya teknologin möjliggör och underlättar dettas närvaro – den teknologi som i sig erbjuder fantastiska möjligheter för debattens förbättring och vidareutveckling, möjligheter som i andra sammanhang på nätet, bortom kloaken, har förverkligats, och som också ni skulle ha kunnat förverkliga om ni hade velat.
“Flashback är en värld i sig, med allt vad det för med sig.”
Ja, och detta är en del av problemet.
“Vill några potentiella läsare inte ta till sig de bättre trådarna och inläggen på Flashback för att de störs av det omgivande sorlet och skvalpet må det vara hänt.”
Nej, det må inte vara hänt. Dessa potentiella läsare måste ta till sig det innehåll som återfinns i de bättre trådarna och inläggen, och därför måste de omgivande kloakmässigheterna bort. Sorl och skvalp är, milt uttryckt, eufemismer.
“De kan som sagt göra något annat nyttigt.”
Nej, de kan inte göra något annat nyttigt förrän de tagit del av innehållet i de bättre trådarna och inläggen, något som de alltså bara kan göra i annan inramning.
“Eller så är de kanske helt enkelt inte särskilt relevanta, oavsett IRL-position.”
Du menar att alla relevanta kanske läser Flashback utan att störas av kloakmässigheterna? Tanken svindlar.
“Jag når ut på många olika sätt. Just som ‘tras’ når jag ut på Flashback, när jag är på humör för att skriva och har tid därtill. Ibland finns ‘tras’ på några andra mindre ställen.”
Här klargör du, antar jag, att du är en känd journalist, politiker eller akademiker som också skriver på annat håll under eget namn. Men jag kommer tyvärr inte på någon som skriver som ”tras” gör på Flashback, så detta utnående kan inte räknas på samma sätt.
“Jag tror du lugnt kan ägna dig åt vad du helst vill, oavsett vad ett antal anonyma skribenter gör. Känner du att du har något att säga politiskt eller metapolitiskt, gör det (se dock nästa stycke).”
Dessa i verkligheten varandra motsägande meningar beskriver varför du har fel. Eftersom den politiska verkligheten är så påträngande och de anonyma (och icke-anonyma) skribenterna inte säger de saker jag har att säga politiskt och metapolitiskt på det sätt eller i de sammanhang de måste sägas, känner jag att jag måste säga dem, och därför kan jag inte lugnt ägna mig åt vad jag helst vill.
“Skriv debattartiklar, skriv i icke-akademiska sammanhang, gör din röst hörd bortom blogg och akademi, men med din position inom den senare i ryggen. Det skulle välkomnas av många. Vi alla bör göra detta så mycket vi kan, IRL, genom att långsiktigt undergräva och långsiktigt staga upp.”
Just nu tycker jag blogg är intressantast, både för akademiska och icke-akademiska syften. Min röst är säkert inte hörd i så stor utsträckning, men jag har nu i alla fall försökt göra den tillgänglig även – och främst – på internätet, eftersom jag både tror att bloggar eller websajter är ett centralt framtidsmedium och av flera skäl tycker att de bör vara det. Och det var det jag föreslog även för er del: att ni skulle göra era röster hörda på nätet, men på en bättre sajt än Flashback.
“Jag känner inte att just den här bloggen i sig själv har så fundamental politisk betydelse att inriktningen på dess verksamhet påverkar mitt val att i stort begränsa ‘tras’ till Flashback.”
Det har du naturligtvis rätt i. Politiken – som alltid drar läsare – är ju bara ett av dess områden, och ett som i sin tur bara är en del av ett av dess tre större (inbördes naturligtvis sammanhängande) huvudområden: andligheten, konsten och humaniora eller den humanistiska kulturen, och Europa. Idén är att bloggen ska behandla alla dessa, alla områden jag försökt vara verksam inom. Självklart har varken bloggens otvivelaktigt begränsade politiska betydelse eller dess inriktning i allmänhet något att göra med ditt val att skriva på Flashback. Vad jag hoppades var att mina specifika argument i sig själva, rörande Flashback och det möjliga alternativet, skulle kunna påverka det.
“Jo, det blir lätt komiskt när du lyfter vissa nämnda Flashback-skribenters favoritfrågor kring judisk makt och diskuterar dessa under eget namn, och de reagerar med att kritisera dig för att du inte för diskussionen på det sätt de hade velat. Men jag vill inte föra in politikens och massmedias avståndstagar- och ondskelegitimeringslogik i diskussioner på Flashback. Forumet bygger i mycket på att den logiken där saknas, och att Cwejman faktiskt kan dyka upp i samma tråd som Ezzelino.”
Min logik är naturligvis inte politikens och massmedias avståndstagar- och ondskelegitimeringslogik. Jag håller självklart med om att den logiken oftast är problematisk p.g.a. de dominerande ideologierna, mentaliteterna och intressena. Men alternativet kan ju inte vara en inga-avståndstaganden-alls-logik (eller -icke-logik). Vad som krävs är en avståndstagarlogik med andra utgångspunkter och i stor utsträckning tillämpad på andra saker, såsom exempelvis just politikens och massmedias avståndstagarlogik.
“Det är också så att enligt avståndstagar- och ondskelegitimeringslogiken råder ingen större skillnad mellan Ezzelino och dig.”
Du menar verkligen att all avståndstagar- och ondskelegitimeringslogik är fel? Att allt utan urskillning ska accepteras i ett debattforum? Det är för mig en oacceptabel, nihilistisk position. Se mitt inlägg Om yttrandefrihet.
Du kritiserar mig för att använda avståndstagarlogiken, och säger samtidigt att enligt denna ingen större skillnad råder mellan mig och den jag använder den mot. Det hänger inte ihop. Ditt eget argument gör existensen av olika avståndstagarlogiker och nödvändigheten av distinktionen mellan dem uppenbara.
“Att du överhuvudtaget lyft frågan om judisk makt skulle för många i offentligheten vara tillräckligt för att placera dig i samma kategori som Ezzelino.”
Det förstår jag inte. Jag har diskuterat den stora och komplicerade frågan om judiskt inflytande, framför allt i det inlägg som uteslutande ägnades den och som jag skrev på begäran av några Flashback-debattörer, men också, i några mer specialiserade avseenden, i andra sammanhang. Den kategori där detta skulle kunna rymmas tillsammans med de Ezzelinos kloakmässigheter jag pekat på är så vid och allmän att den analytiskt och moraliskt är helt ointressant.
“Du är sannolikt inte begagnad av att åberopa den logiken.”
Självfallet är jag inte behjälpt av att åberopa och åberopar jag heller inte vare sig politikens eller massmedias rådande avståndstagarlogik, eller den logik du vill identifiera med denna, som placerar mig i samma kategori som Ezzelino. Men lika självfallet åberopar jag, och är jag behjälpt av att åberopa, en annan sådan logik. Att inte göra det vore moraliskt förkastligt.
“Det existerar ingen mellanposition i det offentliga rummet där du kan glida in och snyggt, nyanserat och välavvägd diskutera grader, för och emot i den frågan, för att sedan posta bilder på vackra tavlor eller videoklipp med operaarior.”
Om så är fallet, vad menar du att det är jag gör? Naturligtvis är det alltid möjligt att diskutera ”grader, för och emot” snyggare och mer nyanserat och välavvägt. Konsten och musiken är ett viktigare och mer centralt innehåll i den här bloggen än politiken.
“Det du skrivit är fullt tillräckligt för att en illvillig aktör skulle kunna placera dig bland de ondaste av de onda.”
Vad i det jag skrivit är tillräckligt för detta?
“Det är orättvist, men då är det bättre att söka underminera denna logik i stället för att använda den mot andra.”
Det är som sagt uppenbart redan i ditt eget argument att jag inte använder ”den”, d.v.s. samma logik – att jag inte använder jag-och-Ezzelino-i-samma-kategori-logiken mot Ezzelino. Det är bra att söka underminera denna logik och politikens och massmedias nuvarande logik. Men det är vansinne att söka underminera all avståndstagarlogik. Du kan inte på fullt allvar mena att eftersom andra kan ta avstånd från en själv bör man inte ta avstånd från Ezzelino?
“Märk väl att mitt syfte med att söka underminera den inte är att jag vill diskutera just judar, utan att skära sönder det nät av föregivettaganden, tabun och cynism som kväver det offentliga samtalet i stort i Sverige.”
Jag vill även diskutera just judar. Det är för mig av flera skäl ett viktigt och intressant ämne. Men för att göra det behöver man verkligen inte – och bör man inte, får man inte – underminera all avståndstagarlogik.
“Vad ‘tras’ gör är att ibland säga ifrån när inlägg om judar skymmer sikten fullständigt. I andra sammanhang har ‘tras’ betonat att det på ett fritt forum ska gå att diskutera även detta. ‘tras’ slutar däremot inte att diskutera med en annan signatur för att denne medvetet använder ett groteskt språkbruk.”
“Kloakrensaren” säger att ”groteskt språkbruk”, använt om Ezzelino, är ännu en eufemism.
Bara två saker: nej, jag är knappast särskilt känd. Du skulle heller inte känna igen mig utifrån hur “tras” skriver.
Du menar alltså att det är möjligt att glida in på kultursidorna eller i en TV-soffa och diskutera judiskt inflytande så länge man gör det rationellt, nyanserat och välinformerat? Om man bara är tillräckligt övertygande kommer man att vinna respekt och gehör eftersom det ju är de bästa argumenten och den bästa retoriken som får överhanden? Försök för all del.
Det finns teoretiskt lika många avståndstagarlogiker som det finns debattörer. Sen har vi ju det där med materialitet. Alla dessa logiker har inte lika stor vikt i “det offentliga samtalet”. Vad jag syftade på är att innan du hunnit färdigproducera dina första tre välavvägda stavelser så kommer du att konstrueras som en antisemit som torgför klassiska konspirationsteorier och antisemitiska tankestrukturer och vara effektivt spärrad från detta slags offentlighet under överskådlig tid. Att din egen avståndstagarlogik är annorlunda är sant men utan betydelse. På samma sätt är signaturen “tras” ohjälpligt nedsmutsad enligt ondfskelegitimeringslogiken eftersom han talar både med “grovkorniga antisemiter” (Ezzelino) och “akademiska välformulerade” sådana (du). Och för att överhuvudtaget föra en metadiskussion på temat.
Därför tycker jag det är bättre att strunta i avståndarlogiken i detta läge.
”Bara två saker: nej, jag är knappast särskilt känd. Du skulle heller inte känna igen mig utifrån hur ’tras’ skriver.”
Jag menade att jag inte kom på någon som uttryckte dina åsikter och förde fram dina analyser, inte nödvändigtvis att jag skulle känna igen ”tras’” stil.
”Du menar alltså att det är möjligt att glida in på kultursidorna eller i en TV-soffa och diskutera judiskt inflytande så länge man gör det rationellt, nyanserat och välinformerat?”
Jag kan inte svara för andra; vad vi talade om var mig, vad jag gör och hur jag gör det. Och när det gäller detta är svaret ja, naturligtvis, utan tvekan. Du verkar ju inte förstå vad det är jag säger, utan tycks tro på det där med mig och Ezzelino i samma analytiskt och moraliskt meningsfulla kategori.
”Om man bara är tillräckligt övertygande kommer man att vinna respekt och gehör eftersom det ju är de bästa argumenten och den bästa retoriken som får överhanden? Försök för all del.”
Här i bloggen har jag alltså gjort just detta. I vilken utsträcking jag vunnit respekt och gehör är litet svårt för mig att bedöma, men jag har fått flera positiva reaktioner, och såvitt jag minns har de enda negativa kommit från Ezzelino-lägret. Varför skulle detta ha varit omöjligt? Varför kan inte ni som tycker den politiska mediadebatten är så mycket viktigare än jag gör kunna göra detsamma, i stället för mig, på kultursidorna och i TV-sofforma?
Jag prioriterar ju som sagt just nu den här bloggen. Denna teknologi med alla dess nya möjligheter – inte minst till diskussion av den typ vi nu för – är det jag finner intressant. Här finns ju tekniska förutsättningar för diskussion på en långt högre nivå än i andra media, och fritt från de allmänna begränsningar, den kvalitetsförsämring och de designmässiga svagheter som präglar alla övriga media, inte minst TVs soffstudios. Jag har medverkat på kultursidor i det förflutna, men de och TV-soffor uttömmer ju på intet sätt det offentliga rummet, i synnerhet inte efter att internätet börjat överta deras position.
”Det finns teoretiskt lika många avståndstagarlogiker som det finns debattörer.”
Nej det gör det verkligen inte i dagens konformistiska klimat. Men det finns utan tvekan flera. Det viktiga i mitt argument var att min är annorlunda än den i politiken och media dominerande.
”Sen har vi ju det där med materialitet. Alla dessa logiker har inte lika stor vikt i ’det offentliga samtalet’.”
Just det. Men det finns inte ens särskilt många.
”Vad jag syftade på är att innan du hunnit färdigproducera dina första tre välavvägda stavelser så kommer du att konstrueras som en antisemit som torgför klassiska konspirationsteorier och antisemitiska tankestrukturer och vara effektivt spärrad från detta slags offentlighet under överskådlig tid.”
Som sagt: Jag förstår inte detta. Var får du det ifrån? För att det ska vara meningsfullt att påstå det du gör här och i din förra kommentar om reaktionen på det jag säger måste du ju ha någon uppfatting om vad det senare är. Och det kan du bara få genom att läsa vad jag skrivit i ämnet, d.v.s. de inlägg jag hänvisat till i diskussionen. Men dina påståenden tyder på att du inte gjort det. Tolle lege.
Du har inte händelsevis lagt märke till ”IvanLendls” reaktion på det inlägg jag skrev som svar på hans frågor? Den var visserligen grotesk och missvisande, men en sak den entydigt klargjorde var att inlägget, och jag, milt uttryckt, inte var uppskattade i hans och Ezzelinos läger. Detsamma visade naturligtvis Ezzelinos respons.
”Att din egen avståndstagarlogik är annorlunda är sant men utan betydelse.”
Vi talade om politikens och medias logik å ena sidan, definierad av de förhärskande ideologierna, mentaliteterna och intressena, och min å den andra. Inte minst enligt dig är det väl här just det faktum att den senare är annorlunda än den förra som är av betydelse?!
”På samma sätt är signaturen ’tras’ ohjälpligt nedsmutsad enligt ondskelegitimeringslogiken eftersom han talar både med ’grovkorniga antisemiter’ (Ezzelino)”
Till och med detta är en eufemism om Ezzelino.
”och ‘akademiska välformulerade’ sådana (du). Och för att överhuvudtaget föra en metadiskussion på temat.”
Om du enligt denna logik vore ohjälpligt “antisemitiskt” nedsmutsad enbart av att tala med Ezzelino, skulle ju Cwejman också vara det. Eftersom han inte är nedsmutsad ens av detta, hur skulle du kunna vara det genom att tala med mig?
”Därför tycker jag det är bättre att strunta i avståndstagarlogiken i detta läge.”
Eftersom jag alltså i likhet med de andra deltagarna i diskussionen om det eventuella nya forumet verkligen uppskattar dig som skribent (även om jag läst långt färre inlägg av dig än de), känns det viktigt att försöka förstå hur du kan föra detta resonemang och nå denna slutsats. Jag har inte kommit långt i denna strävan. Jag kan bara konstatera att det ser ut som om även fortsättningsvis de som vill läsa dig tvingas göra det i kloaken.
Det är inte jag som placerar dig och signaturen Ezzelino i samma analytiska och moraliska kategori. Ingen av er skulle sannolikt tycka det vore rättvisande. Jag menar att den dominerande politiska och moraliska logik jag talar om skulle kunna göra det om någon som verkar enligt den fann anledning till det. Jag har läst en lång text av dig på bloggen om judiskt inflytande, och den är ett perfekt exempel på vad jag menar. Jag vill inte underlätta ovannämnda någons jobb genom att anföra exempel, men utestängningen av dig skulle kunna ske på fem röda sekunder. Naturligtvis är det befängt och orättvist, eftersom det är just en saklig och nyanserad text. Att Ezzelino och Lendl tycker du är för snäll skulle inte hjälpa dig det minsta.
Eftersom det verkar som jag måste vara övertydlig: jag känner mig inte det minsta nedsmutsad, men det skulle vara fullt möjligt att dra med “tras” i en guilt-by-associationkedja.
”Det är inte jag som placerar dig och signaturen Ezzelino i samma analytiska och moraliska kategori. Ingen av er skulle sannolikt tycka det vore rättvisande.”
Så är det naturligtvis. Vad jag skrev var att det ändå verkade som om du själv trodde på ”det där” när du hävdade något så märkligt som att jag inte skulle kunna diskutera judiskt inflytande rationellt, nyanserat och välinformerat på kultursidor och i TV-soffor.
”Jag menar att den dominerande politiska och moraliska logik jag talar om skulle kunna göra det om någon som verkar enligt den fann anledning till det.”
Jag har tidigare skrivit att det säkert finns många där ute som verkar enligt denna logik och ogillar mina ståndpunkter och fördömer mig. Jag säger naturligtvis inte att jag skulle välkomnas och hyllas av denna logik, som jag ju alltså själv skarpt kritiserar och alltid kritiserat. Men det är ändå ett faktum att jag bara märkt den typ av motstånd du talar om några enstaka gånger genom åren; även här i bloggen har sådan kritik varit ett ytterst sällsynt undantag. Jag säger inte att det inte överhuvudtaget kan finnas representanter för den dominerande logiken som placerar mig och Ezzelino i samma kategori. Förutsägbar, schablonmässig, grundlös politisk-korrekt kritik som saknar all trovärdighet ser vi ju hela tiden, och jag menar självklart inte att jag övertygar alla. Men det är inte detta det handlar om.
”Jag har läst en lång text av dig på bloggen om judiskt inflytande, och den är ett perfekt exempel på vad jag menar. Jag vill inte underlätta ovannämnda någons jobb genom att anföra exempel, men utestängningen av dig skulle kunna ske på fem röda sekunder.”
Anför exempel tack.
”Naturligtvis är det befängt och orättvist, eftersom det är just en saklig och nyanserad text.”
Just det.
”Att Ezzelino och Lendl tycker du är för snäll skulle inte hjälpa dig det minsta.”
Det är möjligt, men det skulle ju i så fall bara innebära att en sådan kategorisering och utestängning blev än mindre trovärdig och att det fanns än mindre anledning att bry sig om den.
”Eftersom det verkar som jag måste vara övertydlig: jag känner mig inte det minsta nedsmutsad, men det skulle vara fullt möjligt att dra med ’tras’ i en guilt-by-associationkedja.”
Det verkar som om du måste vara övertydlig? Det är ju just det faktum att du inte ens märker att du är nedsmutsad – enligt min logik – som är själva huvudproblemet i den här diskussionen. Att du och de andra inte vill komma upp ur kloaken, att ni tycks trivas i den, att ni till och med inför sådana bevis som jag påminner er om i detta inlägg förnekar att det är en kloak. Även om en kloak rensas, går det inte att undvika ny smuts. Mitt hela argument är att man helt enkelt blir nedsmutsad i kloaker, och att det därför är bättre att uppehålla sig någon annanstans.
Om det skulle bildas en bloggportal eller liknande där välformulerade högerskribenter från t.ex. Flashback gjorde sig hörda – anonymt eller inte – skulle jag garanterat läsa den och möjligen även skriva där själv. Men i nuläget finns det minst en tråd – “Medakrig…” – som fyller syftet skapligt, åtminstone stundtals.
Vad som däremot verkligen behövs är någon form av radikaldemokratisk högertankesmedja som är för bra för att ignoreras – liksom att Axess “extrema” debatter eller Flashback inte kan ignoreras till fullo av etablissemanget – och som influerar debattklimatet i stort och följaktligen riksdagspartiernas realpolitiska beslut och förhållningssätt. Med tanke på hur få etablerade aktörer som är ens i närheten av att dryfta “känsliga” spörsmål så förefaller det dock vara föga troligt att en dylik skulle kunna bildas inom överskådlig framtid. Det skulle väl vara om ett antal mer eller mindre okända uppstickarakademiker tog sig ton, men några sådana har hittills lyst med sin frånvaro – Tino Sanandaji exkluderat.
Hurra – du är en av de få som ställer sig positiva till en ny portal för de bästa Flashback-skribenterna! Tack för det.
Men själv har jag nu tills vidare givit upp denna kampanj. Efter att ha ägnat mycket tid, sedan jag upptäckte Flashback i slutet av mars förra året p.g.a. tråden om mig, SD och konservatismen, åt att läsa Flashback-trådar och försöka övertyga de bästa skribenterna att flytta till ett bättre forum, inser jag nu att det åtminstone för närvarande är meningslöst att fortsätta den. Jag har framfört alla mina argument, och kan inte avsätta mer tid till detta.
Att jag inledde kampanjen berodde naturligtvis, som jag flera gånger skrivit, just på att jag upptäckte att inte bara tråden om mediakriget utan också flera andra i många avseenden vida överträffade vad som återfinns i andra media, och att många skribenter ofta ligger betydligt närmare mina egna ståndpunkter.
Men tyvärr finns det ett avseende där de flesta av de skribenter jag gillar inte höjer sig ens över det sämsta i övriga media, nämligen ifråga om Flashbacks kloakmässigheter. De verkar nämligen inte ens förstå dessas natur och varför de är problematiska. Och det är p.g.a. dessa kloakmässigheter som jag hävdar att Flashback inte alls kan fylla det syfte jag hade i åtanke för den nya portalen. Här tycker jag även mina favoritskribenter tyvärr visar dåligt omdöme, när de ofta knappt ens reagerar och protesterar.
Dessa skribenter gör alltså att jag betraktar Flashback innehållsligt som mer betydelsefullt än andra media i Sverige idag, med undantag för några nätsajter. Men kloakmässigheterna fördärvar allt. Därför har jag nu, efter att ha sett hur “DogDylan” och “tras” resonerar, börjat fundera på något annat sätt att lyfta fram en del av det värdefulla innehållet på Flashback, eller snarare bara lyfta upp det ur kloaken och in i ett annat sammanhang.
I min debatt med Tradition & Fason hösten 2010, som du kanske har tittat på, förklarade jag att det föreföll mig mer meningsfullt och intressant att fokusera på dem, trots deras relativa litenhet i debatten, än på de vanliga, till alltmer konform, haltlös och genomskinlig floskelproduktion reducerade socialliberalerna eller liberalsocialisterna i övriga media. Det var den sakliga, innehållsliga kvaliteten som var det intressanta och avgörande, att T&F på flera områden åtminstone försökte upprätthålla en distinkt, meningsfull konservatism i opposition mot den dominerande propagandan.
Flashback är inte litet. Flera av dess skribenter är säkert bland de mest inflytelserika opinionsbildarna i Sverige idag. Dess nackdel är i stället att det i de viktigaste kretsarna inte tas på allvar p.g.a. kloakmässigheterna. Men något liknande som i fallet T&F gäller här: jag föredrar ändå att prioritera Flashback, eftersom där finns insikter och analyser som saknas på de flesta andra håll.
En lösning jag tänkt mig skulle kunna vara att fortsätta kommentera valda inlägg här i bloggen, men utvidga detta till att omfatta fler trådar. Men hur värdefulla mina favoritskribenter än är – genom att de belyser och kommenterar det från rätt perspektiv blir det meningsfullt att genom dem ta del även av sådant i mediadebatten som jag annars aldrig skulle ha uppmärksammat – är det inte säkert att jag kommer stå ut mycket längre i kloaken.
Respektlöst frispråkig, uppkäftig, satirisk kommentar kan vara förenlig med och en del av en sunt frihetlig politisk kultur: sådant behövs inte minst när “makten” som idag så uppenbart innehas av en kuriös pseudoelit av historiskt nytt slag, som redan i skrämmande utsträckning manifesterat repressivt-totalitära tendenser. Men texter, och sajter, som själva blir moraliskt förkastliga, och även rent fysiskt motbjudande, är en annan sak. Vi har ju här att göra med en genre som kräver en från historien välkänt svår men nödvändig balansgång.
Angående ”tankesmedjan” håller jag helt med. Jag har själv föreslagit detta i flera årtionden, men inte kunnat fullt engagera mig eftersom jag varit upptagen med annat.
En sak som förtjänar att påpekas är väl dock att det, givet att vi här ännu har att göra med relativt begränsade kretsar, finns ett samband mellan startandet av en tankesmedja och av seriösa portaler och nättidskrifter (och naturligtvis vanliga tidskrifter) av det slag jag tänkte mig för Flashback-skribenternas del.
Bra och i vanlig ordning välformulerad text. Kan bara instämma på det stora hela. Din Tradition & Fason-utläggning var på många sätt föredömlig. Jag märker faktiskt – apropå tonläge och “kloakmässighet” – att mina puerila enfant terrible-tendenser brukar titta fram när jag skriver på Flashback men det varierar kanske en aning från en dag till en annan beträffande vilken approach man har till debatt överlag.
Gällande tankesmedjor så får man hoppas att internet hålls i åtminstone nuvarande skick när det gäller öpppenhet/yttrandefrihet och att ett antal individer i olika åldrar vågar ta sig ton även i offentligheten – dock så torde det vara optimalt med olika slags överlappningar mellan URL och IRL, som du är inne på. Jag är väldigt frispråkig även IRL så det är inte omöjligt att jag försöker göra några initiativ en bit in i framtiden, men det krävs en hydra för att utmana en annan.