Signaturen “RB” är en av mina många ypperliga kommentatorer. Anledningen till att jag inte diskuterat så mycket med honom i kommentarfälten är inte bara att jag inte vet vem han är (jag kräver ju inte att alla anonyma framträder under egna namn även om jag hoppas att de så snart som möjligt gör det, men jag vill, för att jag ska kunna prioritera dem, att de åtminstone privat meddelar mig vilka de är; se om detta Comments-sidan), utan väl i lika hög grad att det sällan finns mycket att tillägga, att för det mesta inga som helst invändningar kan göras mot RBs synpunkter och analyser.
Dock kan jag ju ändå göra med honom som med andra, vars kommentarer jag tycker förtjänar diskussion i separata inlägg: jag kan lyfta fram dem i sådana även utan att diskutera dem! Nedan följer nu således RBs senaste kommentar, till mitt inlägg Den historiska skolan i nationalekonomin. Han förefaller luta åt den ståndpunkt jag försvarade i mitt svar på Den Väldiges fråga om samma inlägg, rörande guldmyntfoten.
RB nämner att jag har tagit upp Bill Still här i bloggen, och det stämmer såtillvida som The Money Masters var det första jag postade i Economics-kategorin, men därefter tror jag inte jag har återkommit till honom tyvärr; det borde jag ha gjort. Paul Craig Roberts’ The Failure of Laissez Faire Capitalism diskuteras också, en bok som står på min hylla men som jag ännu inte hunnit läsa. Jag ger därför ordet till RB:
–
Instämmer med Väldiges kommentar: Ett mycket viktigt område som tas upp här, och att det mesta av den behövliga debatten verkar ha uteblivit i det offentliga rummet. Varför? Antagligen har vi här att göra med frågor av typen “som alla vet är invandringen en lönsam ide”, d.v.s. man har bestämt sig för något som “alla vet”, och när etablissemanget hävdar sådant så brukar det vara ett bra tecken på att svaret snarare ligger någon annanstans, och att det är läge att försöka finna ut vad detta är. Vissa “insikter” passar bättre ihop med en framgångsrik karriär än andra.
Jag kan i alla fall påstå att jag ägnat lite tid senaste året åt att sätta mig in i nationalekonomin och vad det egentligen är som ligger bakom problemen. Den finns säkerligen många frågor som är av stor vikt, men två uppenbara som jag observerat är följande:
1. Frågan om frihandel eller protektionism, och alla varianter däremellan. JOB tar ju upp denna fråga i inlägget. Jag läste nyligen Paul Craig Roberts’ bok The Failure of Laissez Faire Capitalism, som är en utmärkt översikt av vilka områden som försummats i de etablerade “sanningarna” på ekonomins område, inklusive frågan om frihandel. Roberts driver tesen att Ricardos frihandelsteori var fel från början. Den är korrekt i vissa specialfall, annars inte. Utifrån detta hävdar han att det uppenbarligen är så att frihandel inte har gynnat USA, eller ens USAs industri, när det gäller handeln mellan USA och Kina. Det är svårt att, i alla fall för mig, säga emot Roberts här, och har han rätt i detta sammanhang så blir ju frågan relevant även när det gäller andra länders handelrelationer. Eller åtminstone handel mellan olika handelszoner eller världsdelar.
2. Bankernas makt över penningmängden. Många har naturligtvis skrivit om detta, men jag har hittills mest studerat Bill Still, vilken även han har omnämnts här på JOBs blogg. Hans första film, The Money Masters, är en grundsten i sammanhanget och kan verkligen rekommenderas. Den finns utlagd på YouTube. Bill Still är emot guldmyntfoten (se Väldiges fråga) och vill istället ha ett system där “fractional reserve banking” avskaffas och staten ger ut egna pengar, utan att först låna upp dem från andra aktörer. Dessa pengar fördelas sedan precis som nu enligt statsbudgetens prioteringar. Han ger dock guldbaggarna, som han kallar dem (ex. Ron Paul), rätt i det att de har identifierat problemet korrekt, penningmängdens kontroll alltså, men att de krånglar till saken i onödan med att knyta det till guldet, samt att det i sådant fall enklare kan manipuleras.
Vi behöver borra vidare här! Och försöka komma fram till något vi kan vara ense om. Jag vet inte om vare sig Roberts eller Still har rätt men de har i alla fall gjort ärliga försök till att ställa fram nya synsätt.
Jan Olof Bengtsson 
Tack för upskattningen! Att jag inte skrivit något privat meddelande till dig beror på att det inte har blivit av. Det kan jag absolut göra. Anonymiteten på nätet har jag lite tankar om. Vi kan återkomma till det.
Det stämmer bra att jag lutar åt det synsätt som du försvarade i svaret till den Väldige. Om vi till att börja med håller oss till Bill Still så är ju hans devis att “it´s not what backs it, it´s who controls the quantity”, och det har jag svårt att invända något mot. Han skriver också att han tror att en del av guldmyntsfotsentusiasmen kommer sig av att Mises-institutet var på modet när dessa förespråkare växte upp och att det var naturligt att de upptog just denna ståndpunkt. Nu, när de är etablerade tyckare, så är det svårt att ändra sig av sociala skäl. Men visst…om någon guldförespråkare läser här på din blogg så vore det intressant att höra argumenten.
Jag har faktiskt läst Bill Stills bok “No more national debt” också. Om du eller någon läsare här inte läst den, men funderat på det, så kan meddelas att den påminner starkt om hans filmer. Jag tror därför att man klarar sig rätt bra med filmerna. Skulle i så fall istället rekommendera boken “Where does money come from”, som jag fick tips om från några instruktionsfilmer på nätet:https://www.youtube.com/watch?v=bE8i-4HpKlM. Den beskriver inte i första hand hur en reformering skulle se ut, men däremot hur penning- och banksystemet fungerar. Ellen Browns bok har jag inte läst ännu, men jag antar att hon har liknande ideer som Bill Still.
Om det ska bli något med detta i ett visst land så krävs det nog att det finns en eller flera organisationer som som jobbar med frågan. Det är svårt nog ändå, eftersom vi här verkligen har att göra med pudelns mefistofeliska kärna…Det enda jag har sett i Sverige är http://positivapengar.weebly.com/, där jag tittat in några gånger.
När det gäller protektionismen och frihandeln så hann jag faktiskt med att tänka några tankar om det hela när jag läste PCRs bok. Det jag kom fram till lite snabbt var ungefär följande: Frihandel optimerar på det hela taget PRODUKTIONEN, eftersom varor kommer att produceras där det är billigast (inga tullar eller andra handelshinder som komplicerar bilden). Om detta sammanfaller med att det totala behovet av varor och tjänster (komsumtionen) är så stor att full sysselsättning krävs överallt för att tillfredsställa konsumtionen, så kan man säga att frihandeln är optimal eftersom ett av länderna (om vi för enkelhets skull tänker oss två länder såsom USA och Kina) inte kan producera det mesta av vad som “behövs” för båda. USAs industri måste då “kallas in” även om Kina i princip skulle ha kunnat producera billigare. Det som jag uppfattar som den springande punkten i den del av PCRs bok som rör frihandeln så är det att just detta INTE gäller. Kina kan, tack vare sin billiga arbetskraft och långa arbetsdagar producera en stor del av det som behövs även för USA. I ett sådant läge handlar ju saken inte längre bara om effektiv produktion och låga konsumentpriser. Den arbetslöshet och andra sociala effekter som blir följden, måste då vägas in i totalbilden. Enligt John Williams på http://www.shadowstats.com, som sammanställer alternativ statistik, så ligger USAs verkliga arbetslöshet på ca 23%…
Och – men här slår jag naturligtvis in öppna dörrar – även om frihandeln verkligen skulle vara optimal ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, så betyder ju inte detta att hela saken därmed är utagerad. Samhällets tre sfärer påverkar varandra, och inget säger att en sfär ska få fritt spelrum utan att beakta konsekvenserna för de övriga.
RB