Uppståndelsen

Nu har kristianerna firat Uppståndelsen. Jesus är kroppsligen, fysiskt, uppstånden. Det är detta hela kristendomen handlar om, det är det centrala och avgörande (1 Kor. 15). Det är inte något symboliskt utan ska förstås bokstavligen, som en verklig, engångig historisk händelse (jag har inga problem med att han återuppstod kroppsligen, det finns otaliga berättelser om yogier som gjort detta efter längre tid än tre dagar). Kristendomen är nämligen inte en mytologisk religion, och dess överlägsenhet över andra religioner består (enligt nästan alla kristianer jag frågat) i att Jesus var “sann människa”, mänsklig, kroppslig, svag o.s.v.

Men vad hände sedan? Han uppsteg, i den uppståndna, kroppsliga formen, till himmelen. Han sitter på den abrahamitiske gudens högra sida. Har vi nu lämnat det historiska och bokstavliga? Om så, exakt när gjorde vi det, och varför? Är himlen kroppslig? Om ej, vad hände med den återuppståndne kroppslige Jesus? Från himmelen ska han – kroppsligen? – återkomma (NT:s författare trodde väl att han skulle göra det inom deras egna livstider), och alla ska kroppsligen återuppstå ur sina gravar och de frälsta leva för evigt, i de uppståndna och i någon mening “förvandlade” kropparna, på jorden, eller på en “ny” jord?

För detaljer om den kristna uppståndelsetron, se min serie med idéhistoriska inlägg om personbegreppet.

Spiritual Enlightenment in the West

The Abrahamitic Worldview

6 Responses to “Uppståndelsen”


  1. 1 axelwkarlsson March 29, 2016 at 4:56 pm

    En avgörande fråga i din text om uppståndelsen är innebörden av ordet “kropp”. I Bibeln finns ordet i flera meningar: t ex den kristnas gemenskapen, kyrkan, kallas “Kristi kropp”. Detta uttryck brukar fattas så att “Kristi kropp” är ett mysterium: alla dimensioner är inte kända av oss, och det är mer än bara en social och empirisk storhet. Ett förslag till definition av “kropp” kan vara “det organ som används för att starta ett händelseförlopp, en orsakskedja”. Kroppen tillordnas ett subjekt: en andlig varelse, en personlighet, en människa som uppfattar och griper in den värld som är tillordnad kroppen och dess subjekt med tanke på organet-kroppens och dess världs möjligheter. Det finns himmelska kroppar och det finns jordiska kroppar enligt aposteln Paulus. Himlen innebär ingen okroppslig existens, utan ett annat slag av kroppslighet med utökade möjligheter jämfört med den jordiska kroppen. (Jordekroppens sinnen är som bekant begränsade: vi kan bara se vissa frekvenser av elektromagnetisk strålning och höra vissa frekvenser av ljudvågor osv. Våra möjligheter som jordevarelser att gripa in i den jordiska tillvaron har också olika slag av gränser.) – Den Uppstånde hade ett annat friare förhållande till rumtiden än vad vi dödliga har. Han kom och försvann in i stängda rum, han uppenbarade sig på platser långt ifrån varandra med kort tidsmellanrum, en gåtfull utsaga i Bibeln är denna: “”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” (Joh. 20:14-17)

    • 2 Jan Olof Bengtsson March 29, 2016 at 6:17 pm

      Tack för respons Axel, jag svarar på detta och på en annan, icke-offentlig kristen replik i ett nytt, separat inlägg sssm. Om du är intresserad titta gärna under tiden på mina idéhistoriska inlägg, som bl.a. behandlar frågan om “kropp” i bibeln, i kategorierna Idealism och Personalism som jag nämnde (du har kanske också sett att jag delat flera av dem på fb, och fler kommer).

    • 3 Jan Olof Bengtsson March 30, 2016 at 6:08 pm

      Här är mitt svar.

  2. 4 RB March 31, 2016 at 9:26 pm

    Av uppenbara skäl är det här området inget som är enkelt att diskutera. Det ligger så att säga i sakens natur. Få människor, om ens någon, kan väl rimligen ha något som är i närheten av en komplett överblick över vad som gäller här. Men – OK – det ligger i vår tids uppgift att börja fundera över dessa saker, så – kör i vind – jag gör ett försök att förklara hur jag ser på saken.

    När det gäller sådana här saker så är Rudolf Steiner en person som jag har stor tilltro till. Den rörelse han grundade – den antroposofiska rörelsen i snävare mening – har jag inte något större koppling till, men världsåskådningen, den tror jag är korrekt. Enligt Steiner så var det så att händelsen som ägde rum i Jerusalem i början av vår tideräkning var DEN centrala händelsen i mänsklighetens utveckling. Själva mittpunkten, att jämföra med balanspunkten på en våg. Den inträffade en gång, och skulle aldrig mer återupprepas på samma sätt. Varför var då detta nödvändigt? Enligt Steiner var det så att människans nedstigande i den materiella världen – “syndafallet” – pga vissa inflytanden hade skett på ett sätt som gjorde att människan hade trasslat in sig i denna värld mer än vad som ursprungligen var tänkt. Om detta skulle ha fortsatt (läran om återfödelsen ingår här också), så skulle så småningom människan ha blivit fullständigt intrasslad i en genommaterialiserad värld, och det skulle ha blivit omöjligt för människan och världen att fortsätta mot högre sfärer. Något måste göras, och det enda möjliga sättet var att något väsen från de högre dimensionerna – kanske rentav någon “person” ur treenigheten – måste stiga ned till jorden, för att leva och dö som en människa. Det var enda sättet, och den lösning som valdes var att Sonen – en av “personerna” i den manliga treenigheten (den finns en kvinnlig variant också, med bla en Dotter, “Lammets brud” “Kvinnan klädd i solen” med språket i Uppenbarelseboken). Genom detta offer – och Kristus förbindelse med jorden – vändes utvecklingen uppåt igen, och möjligheten till ett förandligande av människan och världen finns kvar.

    Steiners beskrivningar av detta, och annat, är häpnadsväckande. En annan som hade häpnadsväckande saker att säga om detta ämne, om än på ett helt annat sätt var den katolska nunnan Anne-Catherine Emmerich. Som jag har förstått det var hon en ganska obildad kvinna, dessutom sjuklig, men det som var speciellt med henne var att hon menade sig ha – via inre visioner – återupplevt – stora delar av Jesus Kristus liv under åren kring korsfästelsen, precis som de utspelade sig. Dessa berättelser om Jesus dagliga liv tecknades ner, och finns att läsa i bokform.

    En tredje person som har intressanta saker att säga för den som vill bygga vidare på det som står i bibeln är antroposofen, sofiologen, rörelsekonstnären och författaren Robert A. Powell. Powell har kombinerat – just det – Steiners och Emmerichs utsagor, och menar sig genom detta ha kommit fram till exakta datum inte bara för Jesus födelse och död (det fanns enligt Steiner dessutom två Jesusbarn, men det kan vi återkomma till) utan för större delen av Jesus liv mellan dopet i Jordanfloden, och himmelsfärden! Att detta lyckades, om han har rätt, berodde till stor del på att Emmerich nämnde händelserna i Jesus liv i förhållande till månaderna, Sabbaten och annat i den judiska kalendern. Powell är säker på att Emmerich inte visste ett smack om den judiska kalendern för 1800 år sedan (om det ens var vetenskapligt utforskat på den tiden), och menar – om detta stämmer – att chansen att Emmerich kunde hitta på detta var en på flera miljarder.

    Jag kan inte bli för långrandig i min kommentar, men kände att jag i alla fall ville ge en liten introduktion till min syn på saken. Om intresse finns kan jag försöka ge min syn på frågorna du ställer.

    • 5 Jan Olof Bengtsson April 3, 2016 at 4:00 pm

      Jag kommer svara på detta i ett nytt, separat inlägg.

    • 6 Jan Olof Bengtsson April 18, 2016 at 7:42 am

      Här är mitt svar.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
Andreas Bragd on Dharma Pravartaka Acharya…
Johan on Dharma Pravartaka Acharya…
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi