Category: Value-Centered Historicism

Ryn i SvD: Presidentmaktens stärkande igen

Claes Ryn återvänder till SvD med en viktig artikel om presidentmaktens ickekonstitutionella utvidgning och stärkande i USA, med rubriken ‘Var försiktig med vad du önskar’. Den motsvarar en annan, nyligen publicerad i The Hill (jag tror ursprungliga rubriken där var ‘Be careful what you wish for, liberals – you might just get Donald Trump’, d.v.s. lik SvD:s).

Ryn upprepar en huvudtes i sin första i USA publicerade bok, Democracy and the Ethical Life (1978). Ryn utgår från att den starka presidentmakten bärs fram av liberaler, vänstern och allmänt “progressiva” krafter, medan instanserna i det konstitutionella systemts checks and balances är en “konservativ” kraft i betydelsen representerande den högre etiska orienteringen.

Som jag påpekade redan under Trumps första presidentperiod uppkommer emellertid frågan hur situationen ska förstås när förhållandet är det omvända: när kongressen och högsta domstolen, och hela det politiska etablissemanget, domineras av i problematisk mening liberala krafter, inklusive neokonservativa, och det i stället på åtminstone vissa centrala områden är den starka presidentmaktens företrädare som, oaktat sin formella radikalism, i substans står för de modererande, mer konservativa värderingarna.

Vår tids populistnationalism gör frågan aktuell på ett sätt den inte var på 1970-talet – väl dock med visst undantag för Nixon, som Ryn nämner men inte i detta perspektiv. Det allmänna och äldre fenomenet bonapartismen kunde förtjäna att beröras mer i detta sammanhang, som del av Revolutionens paradigmatiska historiska utvecklingskurva, och med dess dubbla politiska innebörd och potential.

Tilläggas kan förstås även, som jag också diskuterat i några av mina texter om Ryns tänkande, att kravet på Konstitution ju en gång var den liberala Revolutionens stora fältrop, mot den absoluta furstemakten. Ryns konservatism, som bygger på en viss filosofisk uttolkning av den konstitutionella andan snarare än den exakta formuleringen av en bestämd existerande konstitution, är primärt en “sann liberalism” i Babbitts mening.

Literature and the American College

Nyutgåva av Babbitts första bok, publicerad av Claes Ryns National Humanities Insitute 1986, med inledning av Russell Kirk:

Irving Babbitt: Literature and the American College

Babbitts verk “will”, enligt Ryn, “always stand as a monument to American intellectual culture at its finest”.

Jag har tidigare publicerat ett av kapitlen, What Is Humanism?, uppdelat i fyra delar, och med en inledning där jag diskuterar varför denna fråga är viktig, och varför även just Babbitts svar är viktigt.

What Is Humanism?

Irving Babbitt: What Is Humanism? 1

Irving Babbitt: What Is Humanism? 2

Irving Babbitt: What Is Humanism? 3

Irving Babbitt: What Is Humanism? 4

Samtal med Claes Ryn

Längre intervju, eller snarare samtal, med Claes Ryn med anledning av nya boken:

Sympatiske Michael Vlahos var professor på Johns Hopkins och the National War College, har länge skrivit för The American Conservative, är knuten till nya Institute for Peace & Diplomacy, och nu även Senior Editor på Agon. Samtalet, som är en del i Agons poddserie Radicalis, äger rum hemma hos Ryns i Potomac.

Agon

Claes Ryn, Pedro Gonzalez och Arta Moeini (åtminstone delvis lärjunge till Claes på CUA, nu på Institute for Peace & Diplomacy) har startat en ny Substack-tidskrift, Agon.

Ryn publicerar en utförlig analytisk genomgång av Ukraina-situationen, Hubris Kills Diplomacy.

Artikeln återpublicerades sedan av Ron Paul Institute for Peace and Prosperity. På institutets Facebook respektive Twitter beskrivs den i termer som “epic masterpiece” och “monumental piece”. Utan tvekan är det en artikel som tydligare än någonsin, och i en allvarligare situation än någonsin, visar relevansen, den akuta nödvändigheten, av en analys Ryn utvecklat under många årtionden. Det är bara att hoppas att den får stor spridning.

Och att Ryns nya, i dagarna utgivna bok The Failure of American Conservatism, blir lika uppmärksammad som den hittills utförligaste formuleringen av kritiken av den amerikanska utrikespolitiken och dess åskådningsmässiga och kulturella förutsättningar, America the Virtuous, publicerad när Irakkriget inletts 2003.

Apropå Ron Paul och Ukrainakriget förenas idag anti-krigslibertarianer med honom i spetsen, anti- och icke-woke vänster, och en del mer allmänna dissidenter för demonstrationen Rage Against the War Machine i Washington. Talar gör utöver Paul bland många andra Tulsi Gabbard (som f.ö. är knuten till det av Ryn grundade Center for the Study of Statesmanship vid CUA), Chris Hedges, Dennis Kucinich, Jimmy Dore, Andrew Napolitano, Cynthia McKinney, Roger Waters, Jill Stein, Max Blumenthal och Scott Horton.