Category: Uncategorized

Flyttad

På bilden syns, tror jag, enbart originaldelar från 1946.

Idag är det 10 år sedan jag startade den här mycket enkla och anspråkslösa WordPress-bloggen.

SvD 4:e mars:

Tilläggas kan, för politiskt intresserade, att min far också var aktiv i Junilistan. Han återkom flera gånger i våra samtal till att han ångrade att han, när han efter den stora framgången i Europaparlamentsvalet 2004 satt med Nils Lundgren och någon till på ett café i EU-kvarteren i Bryssel och diskuterade om de också skulle ställa upp i det svenska riksdagsvalet 2006, inte tydligare insisterade på sitt motstånd mot denna idé.

Håkan Kronvall arbetade på Skolöverstyrelsen och var även verksam i SIEC.

Det var eftersom jag i viss utsträckning var verksam i den akademiska världen såväl i Sverige som i utlandet, och även ibland skrivit i vanliga tidningar och tidskrifter om kultur såväl som politik, som jag 2009 startade den här anspråkslösa bloggen. Inom kort tillkom också ett nytt partipolitiskt engagemang.

Bloggen var, tyckte jag, motiverad som ett komplement till denna verksamhet. Här kunde jag tillhandahålla mer information om mig själv och samla uppgifter om vad jag gjorde på annat håll. Jag började också publicera nytt originalmaterial, som, eftersom responsen glädjande nog blev så positiv, snabbt blev en mycket större del av det hela än jag från början hade tänkt. Inte minst de nya möjligheterna till dialog med läsare i kommentarfälten tyckte jag var värdefull.

Främst genom internätet och de sociala medierna är det numera högst oklart när man är en offentlig person. Då och då händer det exempelvis att någon vän på Facebook plötsligt försvinner, i den meningen att han eller hon tar bort sin vanliga profil och i stället skapar en “sida” om sig själv som “public figure”. Det kanske ibland kan vara motiverat, men ofta känns det otillbörligt pretentiöst. Kriterierna för vem som är en “public figure” visar sig högst oklara, och personen ifråga kan inte längre interagera som tidigare med andra. Men framför allt är väl innebörden av de sociala mediernas tillkomst att offentligheten, samtidigt som dess karaktär och innebörd förändrats, också i en mening kan sägas helt enkelt ha vuxit till en ny ofantlighet.

När Lunds universitet nu förklarat i Dagens Nyheter att de med hänvisning till min “ideologi” beslutat att jag inte längre får undervisa där och jag därför inte längre är formellt verksam i akademin (om inte en och annan internationell konferens räknas i detta avseende), när jag antar att jag på grund av Expos och andras påståenden om mig som låg till grund för Lunds beslut för närvarande inte kan publicera mig någon annanstans, och när jag slutligen inte längre är partiföreträdare, är det, tycker jag, tills vidare högst oklart i vilken utsträckning jag är en offentlig person i ordets äldre mening, om överhuvudtaget.

Kan man vara en sådan utan att ha någon offentlig plattform och formell roll och funktion i samhället? Fortsätter man automatiskt att vara en offentlig person i denna mening om man en gång i någon utsträckning har varit det? Förblir man det under viss tid men inte för alltid?

Oklarheten på dessa punkter gör att jag undrar om det är meningsfullt att ha kvar bloggen. Inte för att den nya situationen gör någon större skillnad för mig. Jag har visserligen mycket färre läsare idag än för några år sedan, och såtillvida har det jag gör här nu ytterst begränsad betydelse i den meningen att det inte  når ut, inte påverkar. Jag fortsätter skriva en del därför att det alltid har varit ett av de naturliga sätten för mig att kommunicera och förmedla det jag uppfattar som väsentligt, det jag överhuvudtaget handlar om. Jag är s.a.s. vad jag är och gör därför vad jag gör. Mitt sätt att tänka, tala, skriva, leva och fungera var inte väsentligt annorlunda när fler läste mig, och skulle antagligen inte heller förändras om fler började göra det igen.

Men utan min tidigare visserligen högst blygsamma men dock verkliga offentlighet, kunde bloggen, tror jag, tänkas framstå som pretentiös på samma sätt som vissa “public figure”-sidor på Facebook. Jag tycker inte att jag, när jag nästan bara skriver här (en och annan konferenspresentation och publicerad text blir det fortfarande, på andra håll i världen), på något sätt kan göra anspråk på att vara en forskare, “skribent” eller debattör av något slag.

Därför funderar jag på att om inte lägga ned den så åtminstone begränsa den till bara en informationssida om det som kanske för vissa enstaka forskare möjligen skulle kunna tänkas förbli av någon liten betydelse inom vad som var mitt enligt de vanliga samhälleliga kriterierna främsta verksamhetsområde, det vill säga mina akademiska publikationer. Innehållet i det originalmaterial som då försvinner från bloggen, som jag fortsätter producera, och som går långt utöver vad jag behandlat i mina tryckta publikationer, måste jag då mer långsiktigt fundera över om och i så fall hur det kan kommuniceras.

Kort om Expo

Om antisemitism

Lunds universitet och min ideologi

Simon O. Pettersson om Lund, DN och mig

Polen, Ungern och SD

Kort om SD Stockholms stad

Radikalhögern och de intellektuella

Papers from the Boston ICP

Första gången publicerat 16/12 2012

Folk som vet bättre – och de är trots allt många – vågar inte säga det. De tror att de sårar andra, och verkligen inte bara barn. Något måste göras. Någon måste säga det.

Det finns några halvhjärtade och inte sällan förvirrade opinionsbildare och Facebookgrupper med enstaka medlemmar som protesterar. Det räcker inte. Vad som behövs är en stor, kraftfull, enhetlig, rikstäckande kampanj baserad på en precis förståelse av problemets natur.

I själva verket är det mycket enkelt:

De gamla Disneyfilmerna är inte nödvändigtvis dåliga i sin genre. De har sitt värde som bagateller. De som gillar dem och av detta skäl försvarar Kalle Anka på julafton har inte nödvändigtvis dålig smak. Felet är att Kalle Anka på julafton, skapat av svensk TV genom import av en produkt från amerikansk TV och Walt Disney Productions (idag Walt Disney Company, med ofta betydligt mer tvivelaktiga produkter, som årligen betalas en okänd men tvivelsutan stor summa av SVT), inte är, eller inte kan accepteras som, en “svensk tradition”, som framför allt annat definierar den svenska julen. När det blivit detta är det en löjlig och för hela Sverige pinsam ovana.

Det är, menar jag, fel av föräldrar att upprätthålla denna ovana och låta sina barn tillägna sig den. Det måste få ett slut.

Stöd med positiva kommentarer, återblogga, dela och sprid på Facebook och Twitter, skriv egna artiklar o.s.v.! Låt oss starta rörelsen för stoppandet av Kalle Anka på julafton.

–

Se även mitt Förtydligande om Kalle Anka.

Under en längre tid och med förhoppningsvis tillräckliga mellanrum har jag nu delat de tjugonio första delarna av min serie om personbegreppet på Facebook och Twitter. Här i bloggen, där serien återfinns under Personalism, en underkategori till Philosophy (den återfinns också i min separata idéhistoriska blogg), är det bara de politiska inläggen som får besöksstatistikens staplar att skjuta i höjden, men man hoppas alltid att en eller annan läsare, när de kommer hit p.g.a. dem, också snappar upp åtminstone något litet av det jag skriver, eller postar, i de många, och för mig lika viktiga, andra ämneskategorierna. Detsamma gäller naturligtvis i sociala media: även där är det främst de politiska inläggen som uppmärksammas, gillas och kommenteras (och där delar jag ju förstås också mycket annat än det jag själv skriver här) – och där tillkommer naturligtvis problemet att allt riskerar att drunkna i de kaotiska och överfulla flödena. Ändå är det värt att försöka nå ut med detta innehåll även där.

När det gäller serien om personbegreppet är det viktigt att läsaren kommer ihåg att den bara består av högst preliminära, fragmentariska anteckningar, ursprungligen gjorda på 90-talet, om ett urval sekundärlitteratur av relevans för studiet av endast några aspekter av personbegreppets historia. Anteckningarna, av vilka en del diskuterades på högre seminariet i idé- och lärdomshistoria i Lund, har lätt bearbetats och utvecklats före publiceringen här, i det fortsatta arbetet med vad som var avsett att bli en i bokform publicerbar studie av personbegreppets historia, men de är i sig långtifrån någon sådan studie. Det är endast fråga om en sammanställning av vissa grundläggande historiska fakta och perspektiv, och en del allmänna, elementära reflektioner rörande dem. Såväl utförligare citat ur det historiska primärmaterialet som det genomgående systematiska, fördjupade, självständigt analytiska och historisk-filosofiskt argumentatoriska greppet om ämnet saknas. Vad det handlar om är ett försök till ett experiment av det slag jag kort diskuterat i några texter om bloggens och internätets teknik och dess möjligheter: ett work-in-progress i dialog med läsare, kolleger, studenter.