Blogg och offentlighet

Jag startade den här anspråkslösa bloggen eftersom jag i viss utsträckning var verksam i den akademiska världen såväl i Sverige som i utlandet, och även ibland skrivit i vanliga tidningar och tidskrifter, om kultur såväl som politik. Inom kort tillkom också ett nytt partipolitiskt engagemang. Bloggen var, tyckte jag, motiverad som ett komplement till denna verksamhet. Här kunde jag tillhandahålla mer information om mig själv och samla information om vad jag gjorde på annat håll. Jag började också publicera nytt originalmaterial, som, eftersom responsen glädjande nog blev så positiv, snabbt blev en mycket större del av bloggen än jag från början tänkt. Inte minst de nya möjligheterna till dialog med läsare i kommentarfälten tyckte jag var värdefull.

Främst genom internätet och de sociala medierna är det numera högst oklart när man är en offentlig person. Då och då händer det att någon vän på Facebook plötsligt försvinner, i den meningen att han eller hon tar bort sin vanliga profil och i stället skapar en “sida” om sig själv som “public figure”. Det kanske ibland kan vara motiverat, men ofta känns det otillbörligt pretentiöst. Kriterierna för vem som är en “public figure” visar sig ofta högst oklara, och personen ifråga kan inte längre interagera som tidigare med andra.

När jag nu i protest mot att Lunds universitet förklarat i Dagens Nyheter att de med hänvisning till min “ideologi” beslutat att jag inte längre får undervisa där (d.v.s. protesten gäller inte beslutet i sig utan grunden för det och framför allt det spektakulära offentliga tillkännagivandet av denna grund), och naturligtvis även som en följd av detta beslut, inte längre är verksam i akademin, när jag p.g.a. Expos, Dagens Nyheters och andras påståenden om mig som låg till grund för Lunds beslut väl inte rimligen kan publicera mig någon annanstans, och när jag slutligen inte längre är partiföreträdare, är det, tycker jag, högst oklart i vilken utsträckning jag är en offentlig person, om överhuvudtaget. Kan man vara en sådan utan att ha någon offentlig plattform och mer betydelsefull formell roll och funktion i samhället? Fortsätter man automatiskt att vara en offentlig person om man en gång har varit det? Förblir man det under viss tid men inte för alltid?

Oklarheten på dessa punkter gör att jag nu undrar om det är meningsfullt att ha kvar den här bloggen. Blir den inte, utan min tidigare visserligen högst blygsamma men dock offentlighet, pretentiös på samma sätt som vissa “public figure”-sidor på Facebook? Jag funderar på att om inte lägga ned den så åtminstone ta bort originalmaterialet och begränsa den till bara en informationssida om det som, även efter att jag själv försvunnit från offentligheten, kanske i alla fall för vissa forskare möjligen skulle kunna tänkas förbli av någon liten betydelse inom vad som var mitt främsta verksamhetsområde, d.v.s. mina akademiska publikationer.

Kort om Expo

Antisemitismen och jag

Lunds universitet och min ideologi

Simon O. Pettersson om Lund, DN och mig

Polen, Ungern och SD

Kort om SD Stockholms stad

Radikalhögern och de intellektuella

Papers from the Boston ICP

14 Responses to “Blogg och offentlighet”


  1. 1 Joakim Andersen January 21, 2017 at 6:09 pm

    Jag tycker att du ska ha kvar bloggen, många texter håller hög klass och är givande att läsa. Det är fallet oavsett om du är en offentlig person eller inte, jag tror inte att någon skulle se det som pretentiöst.

    • 2 Jan Olof Bengtsson February 3, 2017 at 4:01 pm

      Tack Joakim. Jag ska tänka på detta.

  2. 3 Kristo Ivanov January 22, 2017 at 10:37 am

    Jag håller med. Bloggen skall vara kvar. Inte minst av hänsyn till läsare som jag själv som bl.a. har lagt länkar till ditt arbete på mina egna hemsidor. I värsta fall förstår jag det eventuella borttagandet av det rent partipolitiskt polemiska materialet som tycks ha varit upphovet till problem och till vilket jag självklart INTE räknar redovisningen av begränsningar av yttrandefriheten.

    • 4 Jan Olof Bengtsson January 22, 2017 at 1:36 pm

      Vad jag tänker mig är att göra om bloggen till en informationssida om mina akademiska publikationer, där det inte finns plats för de originaltexter av olika slag som nu finns här. Några texter – politiska och polemiska, men inte endast partipolitiskt polemiska – har föranlett Expo, DN, Lund m.fl. att agera mot mig på det sätt jag i detta och tidigare inlägg bemött. Det är det problem som fått den följd som är orsaken till att jag överväger förändringen av bloggen: att jag kanske inte längre kan anses vara en offentlig person i sådan utsträckning att det motiverar att jag behåller den sådan den nu ser ut. Men det är inte så att jag vill försöka undanröja problemen och deras följd genom att ta bort dessa texter. Jag insisterar på att de inte borde ha föranlett Expos och de övrigas agerande, att det endast är det senare som är upphovet till problemen.

  3. 5 Andreas Bragd January 24, 2017 at 2:27 pm

    Jag håller med om att det vore trist om du lägger ner bloggen då det finns mycket av värde i den. Till skillnad från den genomsnittlige bloggaren så är du väldigt bildad och har många intressanta perspektiv samt en väldig bredd. Dessutom är ju bloggen en metapolitisk ansträngning som inte bör underskattas.

    Samtidigt är jag förstående om besvären som vänsterns fulspel orsakar känns för svåra att hantera. Jag hoppas dock att du förvarnar ett tag innan du tänker lägga ner bloggen så man får möjlighet att spara ner de bästa inläggen.

    • 6 Jan Olof Bengtsson January 31, 2017 at 9:58 am

      Tack för vänliga ord. Besvären som fulspelet orsakar är inte svåra att hantera såtillvida som jag i sak lätt har kunnat bemöta de påståenden som angreppen består av.

  4. 7 Non serviam! January 25, 2017 at 11:43 am

    Jag förstår ditt resonemang kring allt detta. Hela historien måste te sig oerhört skrämmande och kränkande för dig som drabbats.

    Jag ser det inträffade som ett av flera exempel på hur man med lögner iscensätter karaktärsmord utan möjlighet till upprättelse. Det är vämjeligt.

    Det är Sverige av idag.

    Men jag tror också att vi, i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid, kommer att kunna blicka tillbaka på vår egen tid som en period präglad av oärlighet och intolerans. En mörk tid där åsiktshegemoner utövade en diktatorisk makt över alla samhällskritiker som inte föll dem i smaken.

    Då kommer andra, för oss idag välkända personer att få stå där med skammen. Och röster som din kommer att betraktas med stor respekt, som de första begynnande exemplen på de som hade modet att stå upp för något annat än dagens förljugenhet.

    Just därför tror jag du bör behålla bloggen som en sorts vittnesbörd. Inget du har sagt här kan läggas dig till last, så låt då bevisen för detta få finnas kvar!

    Jag har för bekanta påvisat Expos arbetsmetoder, ofta med god hjälp av den här bloggen. Bl.a. därför anser jag att det vore en seger för de mörka krafterna om du tar bort den.

    DN och Expo är delaktiga i ett smutsigt hantverk. Jag kan inte förstå hur de ser på sig själva, om de ens är medvetna om sin skuld. Men jag är säker att historiens dom blir hård. Jag skulle inte vilja vara i deras kläder.

    Ett gott eftermäle är när allt kommer omkring omistligt.

    • 8 Jan Olof Bengtsson February 7, 2017 at 2:39 pm

      Det här är verkligen mycket bra och kraftfullt argumenterat, Non. Du har nog rätt. Tack.

  5. 9 Belovar January 25, 2017 at 9:14 pm

    Håller med föregående skribenter. Din blogg har ett stort kulturellt och (meta)politiskt värde.

    • 10 Jan Olof Bengtsson February 9, 2017 at 2:45 pm

      Stort tack.

  6. 11 Jonathan Nimstedt January 29, 2017 at 7:13 am

    Det vore en stor förlust om bloggen skulle försvinna. Den är nästan unik som svensk sida på nätet – var annars finns en mycket bildad paleokonservativ kommentar om delar av svensk samtid?

    Att det skulle vara pretentiöst att ha kvar bloggen tror jag ingen tycker och även om det skulle vara så får detta rimligen vägas mot den nytta den gör för att sprida konservativa idéer.

    • 12 Jan Olof Bengtsson April 21, 2017 at 2:34 pm

      Tack Jonathan – jag ska verkligen tänka på dessa vänliga ord.

  7. 13 Stenkvist February 7, 2017 at 8:08 pm

    Förjävligt Jan Olof att de vägrat dig att undervisa i Lund. Ursäkta franskan, men jag blir så upprörd!

    • 14 Jan Olof Bengtsson April 21, 2017 at 2:35 pm

      Tack Robert.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Categories

Jan Olof Bengtsson D.Phil. (Oxon.)

Musae

Recent Comments

Shiv Singha on Behovet av ett Bhaktivedantasä…
Kristo Ivanov on Ryszard Legutko: The Demon in…
Jan Olof Bengtsson on Hegel och panteismen
Engelbrekt on Alice Teodorescu
Jan Olof Bengtsson on The Mythology Discussion
Krishna Kshetra Swam… on The Mythology Discussion
Tyrgils Saxlund on Hegel och van der Heeg
Jan Olof Bengtsson on Dylan och akademien
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Om förintelseförnekelse
Non serviam! on Om förintelseförnekelse
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…
Andreas Bragd on Dharma Pravartaka Acharya…
Johan on Dharma Pravartaka Acharya…
Jan Olof Bengtsson on Dharma Pravartaka Acharya…

Archives

All original writing © Jan Olof Bengtsson
"A Self-realized being cannot help benefiting the world. His very existence is the highest good."
Ramana Maharshi