Julius Evola and the UR Group: Introduction to Magic

Rituals and Practical Techniques for the Magus

Including works by Arturo Reghini, Giulio Parese, Ercole Quadrelli, and Gustave Meyrink

Back cover:

Inner Traditions, 2001 (Introduzione alla Magia quale scienza dell’Io, Vol. 1, 1971)

“The essays of the UR Group constitute the most complete and the highest magical teaching ever set before the public…The ultimate goal is the identification of the individual with the Absolute. This is a powerful and disturbing book, and a classic. One can be quite certain that it will still have readers centuries from now.”

Joscelyn Godwin, author of Harmonies of Heaven and Earth

In 1927 Julius Evola and other leading Italian esotericists formed the mysterious UR Group. Their goal: to bring their individual Selves into such a state of superhuman power and awareness that they would be able to act “magically” on the world. Their methods: the practice of ancient Tantric and Buddhist rituals and the study of rare Hermetic texts.

Introduction to Magic, appearing for the first time in English, includes breathing and visuclization exercises and instructions for evoking awareness of the “subtle body”; intoning words of power; utilizing i mages, sybols, and magical fragrancesf; interaccting with entities; and creating a “magical chain.” Among the texts translated are the Tibetan teachings of the Diamond Thunderbolt Path, the “Grand Papyrus of Paris” of the Mithraic mystery cult, rare alchemical treatises, and the writings of literary occultist Gustav Meyrink. Anyone who has exhausted the possibilities of the mundane world and is ready to take the steps necessary to purify the soul in the light of knowledge and the fire of dedication will find a number of expert mentors here.

Sigurd Ribbing

Ribbing

Ribbing, Sigurd, filosof, universitetslärare, ättling i sjätte led av en broder till [Lindorm R., 1569-1627], född i Mistelås församling i Småland d. 22 Okt. 1816, blev 1835 student i Uppsala. Vid universitetet ägnade han sig förnämligast åt filosofiska studier och åhörde i detta ämne Grubbe, Geijer och Boström. Filos. kandidatexamen avlade han 1839, och efter disputation med avhandlingen Anmärkningar vid praemisserna till Kants system promoverades han till filos. magister s. å. 1843 kallades han till docent i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och utnämndes 1850 efter E. A. Schröder till professor i teoretisk filosofi därstädes samt verkade sedermera ända till 1885 med stort nit på denna plats. Under hela denna tid var han en av de inflytelserikaste medlemmarna i den akademiska styrelsen. Såsom föreläsare samlade han genom sin livliga och skarpsinniga framställning alltid ett talrikt auditorium. Hans filosofiska åsikter överensstämmer väsentligen med hans lärares, Geijers och Boströms, men röjer ock i mycket självtändig spekulation. Såsom vetenskaplig författare har han ägnat sig förnämligast åt filosofiens historia. Utom med en del mindre avhandlingar, polemiska skrifter mot hegelianismen samt “grundlinjer” för åhörarna vid hans föreläsningar (Grundlinier till anthropologien och logiken, 1861, samt Grundlinier till philosophiens historia, 1864) har han riktat vår filosofiska literatur med en avhandling De pantheismo (på latin 1849, på svenska 1851, 3:dje uppl. 1874), det omfattande verket Genetisk framställning af Platos ideelära (1858; tysk övers. 1863–64) samt tvänne på tyska skrivna avhandlingar om Sokrates (i Upps. Univ. Årsskr. 1870). I dessa framställningar av de båda grekiske idealisternas, Sokrates’ och Platons, åsikter har han tillgodogjort sig det ljus, som den strängt genomförda svenska idealismen kan sprida över sina föregångares läror. Och även om den nutida tolkaren härvid kanske i en eller annan punkt inlagt något av sina åsikter i de antika teorier han skulle återgiva, så finns det förvisso ock mycket nytt i hans framställning, som är av bestående vetenskapligt värde. R:s arbeten vittna om ett ovanligt skarpsinne samt är därigenom i och för sig uppfostrande för den filosofiskt intresserade. Utom dessa sina egna arbeten har R. utgivit förträffliga anteckningar efter Geijers “Föreläsningar öfver menniskans historia” (1856) och Boströms “Föreläsningar i religionsfilosofi” (1885). Därjämte har han i tidningar, tidskrifter och broschyrer deltagit i diskussionen om universitets- och läroverksfrågor. Flera allmänna uppdrag har han mottagit. Så var han ordförande hos stadsfullmäktige i Uppsala de fyra första åren av denna institutions tillvaro (1863–66), ledamot av Uppsala läns landsting 1863–74, ledamot av prästeståndet för Uppsala universitet vid senare delen av riksdagen 1862–63 och vid 1865–66 års riksdag samt under den sistnämnda ledamot av Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, ledamot av riksdagens Andra kammare för Uppsala stad lagtima riksdagarna 1867–72 och urtima riksdagen 1871 och av Första kammaren för Norrbottens län riksdagarna 1875–79 samt under samtliga dessa lagtima riksdagar från och med 1867 ledamot av lagutskottet och därjämte under riksdagen 1878 och 1879 av kammarens Andra tillfälliga utskott. Vid kyrkomötena 1868, 1873 och 1878 var han lekmannaombud för Uppsala stift och därunder ledamot av Första tillfälliga utskottet. Dessutom var han ledamot av den av K. M:t d. 21 Okt. 1870 tillsatta kommittén för revision av elementarläroverkens stadga. [Död 1899.]

Frans von Schéele i Nordisk Familjebok, första upplagan; stavningen moderniserad.

René Guénon: L’Erreur spirite

Editions Traditionelles, 2013 (1923)

La Boîte à Livres

Résumé:

Dans cet ouvrage dont la première édition date de 1952 [?!], on trouve un exposé sur les origines du spiritisme ainsi qu’une analyse serrée des théories spirites. Cet examen permet à René Guénon d’aborder, chemin faisant, des données traditionnelles sur la constitution de l’homme et du monde, et d’apporter sur bien des points touchant à la cosmologie et au domaine du psychique, des clartés que l’on ne pouvait rencontrer ailleurs, à l’époque.

Udo Ulfkotte: Gekaufte Journalisten

Wie Politiker, Geheimdienste und Hochfinanz Deutschlands Massenmedien lenken

Kopp Verlag, 2014

UlfkotteJournalisten manipulieren uns im Interesse der Mächtigen

Haben auch Sie das Gefühl, häufig manipuliert und von den Medien belogen zu werden? Dann geht es Ihnen wie der Mehrheit der Deutschen. Bislang galt es als “Verschwörungstheorie”, dass Leitmedien uns Bürger mit Propagandatechniken gezielt manipulieren. Jetzt enthüllt ein Insider, was wirklich hinter den Kulissen passiert. Der Journalist Udo Ulfkotte schämt sich heute dafür, dass er 17 Jahre für die Frankfurter Allgemeine Zeitung gearbeitet hat. Bevor der Autor die geheimen Netzwerke der Macht enthüllt, übt er konsequent Selbstkritik. Er dokumentiert hier zum ersten Mal, wie er für seine Berichterstattung in der FAZ geschmiert und die Korruption gefördert wurde. Und er enthüllt, warum Meinungsführer tendenziös berichten und wie der verlängerte Arm der NATO-Pressestelle Kriege medial vorbereitet. Wie selbstverständlich wurde auch der Autor in die Netzwerke amerikanischer Eliteorganisationen aufgenommen, erhielt im Gegenzug für positive Berichterstattung in den USA sogar eine Ehrenbürgerurkunde. In diesem Buch erfahren Sie, in welchen Lobbyorganisationen welche Journalisten vertreten sind. Der Autor nennt Hunderte Namen und blickt auch hinter die Kulissen jener Organisationen, welche unsere Medien propagandistisch einseitig beeinflussen, etwa: Atlantik-Brücke, Trilaterale Kommission, German Marshall Fund, American Council on Germany, American Academy, Aspen Institute und Institut für Europäische Politik. Enthüllt werden zudem die geheimdienstlichen Hintergründe zu Lobbygruppen, die Propagandatechniken und die Formulare, mit denen man etwa bei der US-Botschaft Fördergelder für Projekte zur gezielten Beeinflussung der öffentlichen Meinung in Deutschland abrufen kann.

Wenn die CIA vorgibt, was geschrieben wird

Können Sie sich vorstellen, dass Geheimdienstmitarbeiter in Redaktionen Texte verfassen, welche dann im redaktionellen Teil unter den Namen bekannter Journalisten veröffentlicht werden? Wissen Sie, welche Journalisten welcher Medien für ihre Berichterstattung geschmiert wurden? Und haben Sie eine ungefähre Vorstellung davon, wie renommierte “Journalistenpreise” vergeben werden? Da geht es im Hintergrund zu wie bei den einstigen Ehrungen der “Helden der Arbeit” in der früheren DDR da wird Propagandaarbeit ausgezeichnet. Vom Journalisten zum Propagandisten ist es nicht weit. Wenn Sie dieses Buch gelesen haben, werden Sie unsere Zeitungen mit ganz anderen Augen sehen, den Fernseher öfter einfach abschalten und auch wissen, was Sie dem Radio noch glauben können: fast nichts. Denn Ulfkotte schreibt auch penibel auf, welcher Sender welcher politischen Partei gehört und welche Journalisten wie beeinflusst werden. Sie erkennen, wie Sie manipuliert werden und Sie wissen, von wem und warum. Am Ende wird klar: Meinungsvielfalt wird jetzt nur noch simuliert. Denn unsere “Nachrichten” sind häufig reine Gehirnwäsche.

Über den Autor:

Udo Ulfkotte, Jahrgang 1960, hat Rechtswissenschaften, Politik und Islamkunde studiert. Er hat lange Jahre als Redakteur bei der FAZ gearbeitet; seine Spezialgebiete sind Afrika und Naher Osten sowie die Politik der Geheimdienste. Der Autor war Fellow des Marshall Memorial Fund der Vereinigten Staaten, lehrt an der Universität Lüneburg Spionageabwehr und bereiste mehr als sechzig vorwiegend nahöstliche und afrikanische Staaten, in denen er auch auf die Hintermänner der islamistischen Terrorgruppen traf. Mit engagierten Büchern wie Krisenherd Nahost, Verschlusssache BND, Marktplatz der Diebe, So lügen Journalisten, Propheten des Terrors sowie zuletzt Krieg in unseren Städten hat er sich als Bestsellerautor einen Namen gemacht. 2003 erhielt er den Annette-Barthelt-Preis für seine jahrelangen Recherchen über Terror und Islamisten.

Försvaret, Ryssland och väst

Sverigedemokraterna kommer att bygga ett riktigt försvar. Ett försvar som vi, tillsammans med övriga Europas länder, kan använda mot dem som verkligen hotar Europa. Till dem hör inte längre Ryssland. Om Ryssland inte tvingas till det av USA, EU, NATO, George Soros o.s.v. Av de protototalitära krafter som idag är det främsta globala frihetshotet.

SD

Ryssland skiljer sig på flera sätt från oss, och vi ska verkligen inte skönmåla detta land och dess regim i en lättvindig psykologisk reaktion mot de missförhållanden vi ser omkring oss i väst. Jag har både här i bloggen och i diskussioner i sociala media specifikt angivit vad jag ser som problemen även med dagens Ryssland. Men det finns ingen anledning att vi och övriga Europa ska ha det nuvarande dåliga förhållandet till detta land p.g.a. Putins politik, som länge var helt inriktad på fördjupat fredligt samarbete.

Tvärtom bör vi förena oss även med Ryssland i bekämpandet av de verkliga hoten, som även de står inför, och som redan finns mitt bland oss, inte bara utanför Europas sydöstra gränser. Om USA, EU, NATO och Soros inte blandat sig i, hade vi inte haft dagens konflikt i Ukraina och därmed inte heller den upplevda, artificiella konflikten med Ryssland. Det är Carl Bildt, Radek Sikorski och liknande politiker, och de atlantvästliga intressen de representerar, som sedan länge är den större säkerhetsrisken. Och de är det genom sitt agerande inte bara mot Ryssland utan även i Mellanöstern.

Rysslands annektering av Krim var förvisso problematisk, som jag, till skillnad från vad Lars Wilderäng påstår och Julia Kronlid och Joakim Larsson tycks tro, från början framhållit. Men naturligtvis hade Ryssland legitima intressen i Ukraina: en stor och för landets utrikespolitik – inte minst den mot Mellanöstern riktade – avgörande flottbas sedan över två hundra år, som uppenbart och uttryckligen hotades av kuppen i Kiev och USA:s agerande. Och givetvis kunde de inte, med de givna allmänna historiska relationerna till landet, acceptera att Ukraina drogs in i NATO-sfären.

Tills vidare är den svenska alliansfrihets- och neutralitetslinjen den självklart riktiga. Såväl en verklig nordisk som en sant europeisk försvarsallians omöjliggörs idag naturligtvis av NATO och EU. Men vi borde uppställa sådana som framtida mål. Vad som framför allt krävs nu är tydlighet mot “väst” och “västs” antiryska krigshetsare i media – endast så kan vi förhindra att Ryssland görs till en säkerhetsrisk.

Den dominerande, gammalmediauppiskade opinionen i Sverige, och tyvärr alltför många även inom SD, insisterar på att i blind fanatism se Ryssland som fienden. Konflikten är en falsk och vilseledande sådan. Den syftar bl.a. till splittring och försvagande av Europa, och den döljer och avleder uppmärksamheten från de verkliga hot vi i stället borde ägna all uppmärksamhet.

Ukraina och sanktionerna

Sverigedemokraterna, Ukraina och Ryssland (SD-Kuriren)

Nödvändigt med tydlighet även mot “väst” (Svar till Julia Kronlid)

Den svenska neutraliteten åter aktuell

Ryssland och globalismen

Ryssland och Europa

Flygtragedin och väst

Försvarspolitiken och det större sammanhanget

Lars Wilderäng, SD och Ryssland – kort replik

New Article

ISKCON Studies JournalMy article ‘The Hare Kṛṣṇa Movement and Western Cultural Identity: Education, Preaching, Conversion’ is now available in the new issue of the ISKCON Studies Journal, the journal of the ISKCON Studies Institute, a subdivision of the Oxford Centre for Hindu Studies.

For those not familiar with the system of Sanskrit transliteration used in academic publications in the field of Hindu studies and indology, I add that “Kṛṣṇa” can of course also be written without diacritics, as “Krishna”); the diacritics were added by the editor. The Hare Krishna movement is a colloquial name for ISKCON, i.e. the International Society for Krishna Consciousness.