Today
Putin on Crimea
Today
Today

In my recent short post on Ukraine, I said that, as in the Syria crisis last year, I had seen no reason to say in my own words what many others say very well in theirs, but that I had regularly posted those others’ articles and interviews on Facebook, and this time also on Twitter. (After all, I am not primarily a political commentator.)
But the conflict is even more serious than last year’s, and for this reason I find there is reason to post here a list, with links, of the most important articles etc. I have shared in these social media during the last few weeks (there must of course be many I have missed). Thanks to my Facebook friends who brought many of them to my attention by sharing them! Those who read (and in some cases listen) to this will get a firm grasp of the nature and meaning of this present crisis.
Lars Borgnäs Ryssland skildras lika ensidigt som Sovjet skildrade västvärlden (SR)
Rodric Braithwaite The Ukraine Crisis: No Wonder Vladimir Putin Think’s Crimea is Russian
Patrick J. Buchanan Why Play Cold War Games in Ukraine?
Patrick J. Buchanan Obama Should Make Ending Wars His Legacy
Patrick J. Buchanan Resist the War Party on Crimea
Patrick J. Buchanan Hillary, Hitler & World War II
Patrick J. Buchanan Marco Rubio’s Absurd Foreign Policy
Patrick J. Buchanan What Difference Does It Make?
Patrick J. Buchanan Who and What is Vladimir Putin?
Aymeric Chauprade Qui sème le vent récolte la tempête
Neil Clark Crimea: Another Artificially Created Crisis
Stephen F. Cohen Distorting Russia: How the American Media Misrepresent Putin, Sochi, and Ukraine
A New Cold War? Ukraine Violence Escalates, Leaked Tape Suggests U.S. was Plotting Coup (Democracy Now interview with Stephen F. Cohen)
Stephen F. Cohen interview (PBS NewsHour)
Stephen F. Cohen A Russia Scholar’s View (letter to the editor, NYT)
US Betrayal of Russia (Stephen Cohen lecture, 2011)
Johan Croneman SVT har inte haft en självständig utrikesanalytiker på flera decennier
William Engdahl The Rape of Ukraine: Phase Two Begins
Chris Ernesto Brzezinski Mapped Out the Battle for Ukraine in 1997
Philip Giraldi Simple Stuff About Ukraine
Tommy Hansson Det problematiska Ukraina: Omogen och klantig opposition
Tommy Hansson Inga roliga framtidsutsikter för Ukraina
Hans Heckel Berlins zentrale Rolle: Führt der Western bereits einen neuen kalten Krieg?
Stefan Hedlund Enda vägen framåt är dialog med Ryssland
Peter Hitchens Further Thoughts on Russia
Henry A. Kissinger How the Ukraine Crisis Ends
Daniel Larison NATO Expansion Makes Less Sense Than Ever
Daniel Larison The Uses and Abuses of Reagan
Daniel Larison More Shameless Hawkish Revisionism
Daniel Larison Do Somethingism Run Amok
Daniel Larison The Missile Defense Distraction
Daniel Larison Thank Goodness Romney Isn’t President
Daniel Larison Almost All Sanctions Are “Unserious”
Carl Johan Ljungberg Ukrainakrisen ger underbetyg – för Väst
Nebojsa Malic Promised Land: Serbia and Ukraine, Crimea and Kosovo
Daniel McAdams Geoffrey Pyatt: The Outlaw as Sheriff
Daniel McCarthy Why Russia Doesn’t Want Crimea
John J. Mearsheimer Getting Ukraine Wrong
Seumas Milne In Ukraine, Fascists, Oligarchs and Western Expansion are at the Heart of the Crisis
Seumas Milne The Clash in Crimea is the Fruit of Western Expansion
Adrien Oster De l’ex-Yougoslavie au Québec: ce que l’Histoire dit du référendum en Crimée
Robert Parry Neocons and the Ukraine Coup
Robert Parry Mainstream US Media Is Lost in Ukraine
Robert Parry Neocons Have Weathered the Storm
How NGOs Helped Plan Ukraine War (Ron Paul Institute for Peace and Prosperity; RT)
Ron Paul Can We Afford Ukraine?
Justin Raimondo From Iraq to Ukraine: A Pattern of Disaster
Justin Raimondo Let Crimea Go!
Paul Craig Roberts Russia Under Attack
Paul Craig Roberts Is Ukraine Drifting Toward Civil War and Great Power Confrontation?
Paul Craig Roberts Obama Declares Self-Determination to be a Threat to US National Security
Michael S. Rozeff Nuland and Pyatt Supporting a Revolution
Rick Rozoff Blood in the Streets: West is Repeating Syrian Model in Ukraine
Jeffrey Sachs A New Post-Soviet Playbook: Why the West Should Tread Carefully in Ukraine
Jacques Sapir Référendum en Crimée
Ramon Schack “Gegenüber Russland wähnt sich der Westen noch immer im Kalten Krieg” (Interview mit Peter Scholl-Latour)
Ramon Schack “Der Zerfall der Ukraine ist in vollem Gang” (Interview mit Peter Scholl-Latour)
Margarita Simonyan About Abby Martin, Liz Wahl and Media Wars
Jonathan Steele The Ukraine Crisis: John Kerry and NATO Must Calm Down and Back Off
Peter Strzelecki Rieth Ukraine and the Neoconservatives Who Wrecked Reagan’s Peace
Srdja Trifkovic Ukraine Bosnified, Putin Hitlerized
John Wight Putin is Playing Chess While the West is Playing Checkers
–
The Right Sector (video)
Ukraine: White House is “Outraged by Images” (Moon of Alabama)
Facts you need to know about Crimea and why it is in turmoil (RT)
Putin’s press conference, 4 March
Yanukovich’s statement, 11 March
Ukraine: Kiev snipers reportedly hired by opposition leaders not Yanukovich according to ‘bugged call’ (The Independent)
Därför sköt krypskyttar mot båda sidor i Kiev (Aftonbladet)
Euromaidan massacre: What really happened in Kiev on Feb. 20, 2014 (Part 1) (Andre Fomine video)
After the Referendum (Da Russophile)
Five Myths About the Crimean Referendum (Da Russophile)
Kiev snipers shooting from bldg controlled by Maidan forces – Ex-Ukraine Security Chief (WND Information Clearing House; RT)
Mercenaries took part in Maidan violence – Ex-Ukraine security chief (RT)
Gorbachev urges mutually acceptable solution in Ukraine crisis, to prevent “new Cold War” (RT)
World should welcome Crimea joining Russia: Gorbachev (AsiaOne)
Kissinger: EU orsak till krisen i Ukraina (Aftonbladet)
Scholl-Latour: “Ukrainer haben verrückt gespielt” (RuhrNachrichten)
Krim-Krise: Putin verstehen mit Gerhard Schröder (Die Zeit)
–
Edit: I have updated the list with articles etc. I shared on Facebook and Twitter on 17th and 18th March.

Mitt inlägg om Sverigedemokraterna, Ukraina och Ryssland publicerades i fredags som debattartikel i SD-Kuriren.

Sverigedemokraterna har hittills följt en självständig utrikespolitisk linje, skild från övriga riksdagspartier inte bara i EU-frågor utan även rörande den av amerikanska neokonservativa och deras europeiska efterföljare drivna interventionistiska politiken i Mellanöstern. Detta har tillhört det allra viktigaste i partiets politik.
Även i den pågående Ukrainakrisen avviker vi på fördelaktigt sätt genom att problematisera den nya regimen i Kiev, i vilken det fanatiskt nationalistiska partiet Svoboda intar ledande positioner, och som kom till makten med avgörande hjälp av den än mer fanatiska Högersektorn.
Vi upprätthåller här vår självständiga linje inte minst gentemot utrikesminister Carl Bildt, som i torsdags i en radiointervju hävdade att den nya regeringen kort och gott består av “europeiska demokrater” som “arbetar för värderingar som är våra” och “förtjänar vårt starka stöd”. Han ser “inte risken alls” att Svoboda kommer stå i vägen för en demokratisk utveckling.
Bildt kan “inte bedöma” om de har antisemitiska inslag. Han säger att “företrädarna för de judiska samfunden i Kiev” har “avvisat den propaganda som bedrivs från framför allt rysk sida”, som “driver…väldigt mycket att det är antisemitiskt”: “de judiska företrädarna här i Ukraina har nu skrivit ett öppet brev till Putin och protesterat mot och säger att så är det inte enligt deras mening”. Han kan, förklarar han, “bara hänvisa” till detta brev.
Detta är utan tvekan ett av Bildts mest bisarra uttalanden. Är det en kompetent utrikesminister och internationell diplomat som fortfarande inte kan bedöma denna fråga bättre än så?
Men man kan ifrågasätta om detta sades i god tro. Vad Bildts oreserverade stöd för den nya regimen, inklusive Svoboda, i verkligheten visar är att vad som, något svepande, kan sammanfattas som “väst”-agendan, som Bildt alltid med okritisk blindhet och simplism tjänar, d.v.s. de numera av neokonservatismen i mycket styrda, till USA, EU, NATO, IMF m.m. knutna intressena, innefattar allians med, stöd från, ja stöd till just krafter av detta slag, mot vad man utmålar som ett större hot, i detta fallet Ryssland.
Den i krigshets oöverträffade John McCains möte med Svobodas ledare visar samma sak. Det är en strategi liknande den vi ser i Syrien, där man direkt och indirekt mobiliserat extrema, islamistiska grupper från andra muslimska länder, grupper av den typ man i andra sammanhang för krig mot.
Men om “väst” på detta sätt använder Svoboda och Högersektorn för sina egna syften, menar sig dessa å sin sida säkert använda “väst” för sina – som inte är desamma. Och det är fortfarande i högsta grad en öppen fråga vems syften som kommer förverkligas.
Om “väst” lyckas kommer Ukraina dras in i EU- och NATO-sfären, och banden till Ryssland brytas eller minimeras. Den stora ryska minoriteten blir lidande, och på grundval av detta hotar fortsatt konflikt och krig. Om nationalistfanatikerna tar över kapas banden både till Ryssland och EU/NATO-sfären, och alla de många minoreteterna blir lidande; konflikt och krig hotar i lika hög grad.
Det mest akut nödvändiga just nu är att finna en diplomatisk lösning på den omedelbara krisen, sådan den involverar Ryssland. En lösning som skapar utrymme för att identifiera och på fredligt sätt genom förhandlingar hantera och tillgodose de olika legitima intressena. Bildts och “västs” extrema, okunniga och allmänt föråldrade antiryska hållning riskerar att omöjliggöra en sådan lösning, och är därför en större säkerhetsrisk än Ryssland.
Vid sin pressträff i tisdags fastslog president Putin att den gamla regeringen i Kiev förvisso var korrupt, och accepterade tydligt att det finns legitima ukrainska intressen representerade på Maidan. På samma sätt måste väst – det sanna väst – nu acceptera att det finns legitima ryska intressen i Ukraina, och inte minst på Krim.
Vår, Sverigedemokraternas, självständiga utrikespolitiska linje är mer nödvändig än någonsin. Jag föreslår att vi följer den längre än vi hittills gjort i denna ytterst allvarliga kris i Ukraina, med dess omedelbara krigshot. Jag föreslår att vi också intar en mer nyanserad hållning mot Ryssland. Våra mest erfarna diplomater – en Ekéus, en Hirdman, en Eliasson – har förespråkat en sådan. Till och med statsminister Reinfeldt gjorde det, innan han tystades av Bildt och Hökmark. Det är fel, och det är farligt, att tjuta med ulvar som de sistnämnda.

A shortened version, from the orchestral Works tour in 1977, of this progressive rock interpretation of Mussorgsky (with some additions) first recorded in 1971.
“Många svenska tidningar är idag i kris”, konstaterar DN rktigt i ingressen till en artikel med rubriken ‘Tidningarnas teknikskifte vidgar informationsklyfta’. Ingressen fortsätter: “När läsandet minskar växer klyftan mellan de välinformerade och de oinformerade.”
Vi får sedan följa tidningens egen och allehanda redaktörers, medieexperters och politikers bekymmer över och åtgärdsförslag för att komma till rätta med att allt färre är intresserade av de stora tidningarna.
“Nyhetsundvikarna” blir utan viktig information, heter det. Men är det inte främst fråga om att man undviker just dessa tidningar, för att “informationen” – innehållet, urvalet, analysen, förmedlingen, åsikterna – helt enkelt är undermålig? Mångfalden som man tidigare sagt sig vilja värna medels presstödet ses nu snarast som ett hot. Hur ser i detta läge “informationsklyftan” egentligen ut? Läsandet av de gamla tidningarna minskar, ja, och många äldre har inte tillgång till internet. Men man är naturligtvis väl medveten om att annat läsande ökar. Vilka är i detta perspektiv i själva verket välinformerade och vilka oinformerade?
Det är inte helt lätta frågor, det finns flera dimensioner. Klart är under alla omständigheter att man från tidningarnas, deras ägares, och närstående politikers håll alltmer fruktar utmaningarna mot en föråldrad och ohållbar ideologisk åsiktshegemoni. Men det är inte bara den groteska opinionskollektivismen inom den politiska journalistiken som är problematisk. Åtminstone för många måste även den rent formella kvaliteten på det publicerade materialet vara en orsak till att det blir alltmer omöjligt att se det som tillförlitligt och auktoritativt.
Härom dagen förmedlade SvD i en rubrik Wilhelm Agrells bisarra åsikt om Reinfeldts högst måttliga och rimliga uttalande att det “i någon mån [är] förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina” på följande sätt: “‘Ett av de mest obehagligaste uttalanden jag kan påminna mig om’”. Det allt vanligare “om” i sammanhang som detta kunde väl i sig accepteras, men när man i samma mening där man valt ett sådant stilistiskt kontroversiellt inslag finner ett fel som “mest obehagligaste” blir det verkligen för mycket.
Sådana fel finner man nu nästan varje gång man läser en tidning, och överallt i den. Tidningarna blir därmed i alla avseenden mediokra; ibland känns de, inte minst i förening med alla smaklösa annonser, närmast sjaskiga. Det finns förvisso fortfarande goda skribenter, såväl formellt som innehållsligt. Men redan de formella felen vittnar inte bara om de krympande ekonomiska resurser som är en följd av krisen, utan också om många journalisters, rubriksättares och korrekturläsares (vilka senare såvitt jag förstår ofta redan är avskedade) alltmer bristande utbildning och kompetens, som utgör en stor del av krisens orsaker.
Ofta rättas de heller inte i nätupplagorna, utan står kvar som ständigt sökbara monument över det faktum att vi inte längre har att göra med några värdefulla kvalitetsprodukter av det slag de nämnda kategorierna av intressenter vill tro att de är, och som även jag av flera, om än huvudsakligen andra skäl skulle vilja att de förblev.
Fenomenets övertydlighet blir direkt komisk när den tredje och sista meningen i den korta ingressen till dagens artikel om tidningskrisen lyder: “Nu menar medieexperter om att dagstidningar borde får public service-stöd.”
Ge dem inte det. Tvinga inte folk att betala för detta. I många nya nätpublikationer, forum och kommentarfält skriver man betydligt bättre.