Hotel Concordia further reduces their special conference rate. Single rooms are now offered to participants at the conference at 850 SEK, double rooms at 1050 SEK per night.
See also:
Louis Visconti: Fontaine Louvois, Paris
Eric Voegelin: The New Science of Politics
An Introduction
With a new Foreword by Dante Germino
The University of Chicago Press, 1987 (1952)
Back Cover:
“Thirty-five years ago few could have predicted that The New Science of Politics would be a best-seller by political theory standards. Compressed within the Draconian economy of the six Walgreen lectures is a complete theory of man, society, and history, presented at the most profound and intellectual level…Voegelin’s [work] stands out in bold relief from much of what has passed under the name of political science in recent decades…The New Science is aptly titled, for Voegelin makes clear at the outset that a ‘return to the specific content’ of premodern political theory is out of the question…The subtitle of the book, An Introduction, clearly indicates that The New Science of Politics is an invitation to join the search for the recovery of our full humanity.”
From the new Foreword by Dante Germino
“This book must be considered one of the most enlightening essays on the character of European politics that has appeared in half a century…This is a book powerful and vivid enough to make agreement or disagreement with even its main thesis relatively unimportant.”
Times Literary Supplement
“Voegelin…is one of the most distinguished interpreters to Americans of the non-liberal streams of European thought…He brings a remarkable breadth of knowledge, and a historical imagination that ranges frequently into brilliant insights and generalizations.”
Francis G. Wilson, American Political Science Review
“This book is beautifully constructed…his erudition constantly brings a startling illumination.”
Martin Wright, International Affairs
“A lodestar to thinking men who seek a restoration of political science on the classic and Christian basis…a significant accomplishment in the retheorization of our age.”
Anthony Harrigan, Christian Century
Eric Voegelin (1901-1985) was Senior Research Fellow at the Hoover Institution at the time of his death. He is the author of numerous books in addition to his major five-volume work Order and History.
Erik Almqvist och tidskriften Samtiden
Graben, Wien
Click to enlarge
Linda C. Raeder: John Stuart Mill and the Religion of Humanity
University of Missouri Press, 2002 Amazon.com
Book Description:
John Stuart Mill and the Religion of Humanity introduces material that requires significant reevaluation of John Stuart Mill’s contribution to the development of the liberal tradition. Through his influence, the radical anti-Christianity of the French tradition was incorporated into the Anglo-American political tradition. Mill’s nontheological utilitarianism also involved the equally important insinuation of Comtean “altruism,” with its notion of the superiority of social morality over personal morality, into Anglo-American consciousness. Linda C. Raeder’s study carefully examines the nature of modern secular liberalism, the chief political carrier of the Millian form of secular religiosity in the American context.Raeder explores the influence of James Mill, Jeremy Bentham, Claude-Henri Saint-Simon, and Auguste Comte on John Stuart Mill’s religious thought and aims. She treats Mill’s Three Essays on Religion, discusses his participation in the Mansel controversy, and offers a new interpretation of On Liberty and Utilitarianism, both of which were crucial instruments in the accomplishment of his religious mission.
Raeder contends that Mill’s religious aim was two-pronged – the undermining of Christian belief and the establishment of the allegedly superior social morality and spirituality embodied in the “Religion of Humanity” that he adopted, with revisions, from Comte. Mill intended his philosophical writings to assist in the realization of this aim, and they cannot adequately be comprehended without an awareness of their subterranean religious theme.
John Stuart Mill and the Religion of Humanity examines the religious thought and aspirations of the philosopher and shows that, contrary to the conventional view of Mill as the prototypical secular liberal, religious preoccupations dominated his thought and structured his endeavors throughout his life. For a proper appreciation of Mill’s thought and legacy, the depth of his animus toward traditional transcendent religion must be recognized, along with the seriousness of his intent to found a nontheological religion to serve as its replacement.
About the Author:
Linda C. Raeder is Associate Editor of Humanitas at the National Humanities Institute in Washington, D.C.
Francesco Albani: Primavera
Gunnar Unger (red.): Kämpande konservatism
Natur och Kultur, 1971
Baksida:
Den kämpande konservatismen vill i all blygsamhet förändra det bestående samhället bara i två hänseenden: genom en ny utrikespolitik och en ny inrikespolitik. Så provocerande formulerar Gunnar Unger målsättningen för den konservatism han företräder och som presenteras i denna bok.
De medverkande författarna, Lektor Per G. Andréen, Professor Erik Anners, Riksdagsman Anders Björck, Riksdagsman Gösta Bohman, Redaktör Leif Carlsson, Fil. kand. Claes G. Ryn, Professor Stig Strömholm och Redaktör Gunnar Unger, belyser från sina skilda utgångspunkter konservatismens uppgifter i dagens samhälle och tar med yttersta skärpa avstånd från föreställningen om konservatismen som en åskådning vars uppgift är att bevara status quo. Tvärtom vill de påvisa nödvändigheten av att reformera vad som måste reformeras för att konservera vad som måste konserveras: ett ovärderligt natur- och kulturarv.
Innehåll:
Förord
Är konservatism möjlig? av Stig Strömholm
Styrning i teknologins samhälle – humanism eller kollektivism, av Per G. Andreen
Ideologi för västerlandets intellektuella? av Erik Anners
Dynamisk konservatism, av Anders Björck
Moderat konservatism, av Gösta Bohman
Konflikt i balans, av Leif Carlsson
Har vår kultur en framtid? av Claes G. Ryn
Varför konservativ? av Gunnar Unger
JOB:s kommentar
Den vanliga borgerliga ekonomiska politik som här försvaras är problematisk, men kulturkritiken är ofta viktig, inte minst Claes Ryns.
Statsministerns lättviktighet igen
23/5
Fredrik Reinfeldt erkänner att “ja, det sprider sig, det sprider sig”. Men vad som sprider sig, förklarar han, är bara enstaka arga unga mäns våld. I själva verket, tycks han mena, visar kravallerna genom det motstånd de framkallat i förorterna att hans mångkulturalistiska politik är en framgång.
Förutom detta medgivande om spridningen talar statsministern i sitt svar till Åkesson om veckans förortsupplopp uteslutande om saker som denne inte säger det minsta lilla om. I arrogant ansvarslöshet avfärdar han Åkessons fråga med att “det är så här det låter när man försöker ta partipolitiska billiga poänger”. Och han vill att det ska låta som om han talar utifrån en position av stor erfarenhet, insikt och mognad rörande allt vad det handlar om här.
Så förhåller det sig naturligtvis på intet sätt. Reinfeldt äger ingen sådan erfarenhet o.s.v. Han står inför ett relativt nytt fenomen i Sverige, och eftersom hans historiska kunskaper och självständiga reflektion kring historiska händelser – och för den delen samtida händelser i övriga världen – såvitt man kunnat bedöma utifrån vad han sagt och skrivit är obetydliga, är det begripligt att, och varför, han inte rätt kan uppfatta vad som sker, sätta det inträffade i rätt sammanhang, överhuvudtaget förstå det.
Reinfeldt är fången i de lättvindiga och falska ideologiska tolkningsramar han och hans parti i banalt förutsägbar konformism tillägnat sig, och saknar helt enkelt vidare horisonter och djupare perspektiv. Han talar inte och kan inte tala med någon som helst tyngd och auktoritet av den typ som vi just nu borde kunna kräva.
Medan Åkesson av självklar demokratisk nödvändighet ställer statsministern och regeringen till svars, och på det sätt som det vore hans plikt att göra även om regeringen inte bar det mått av skuld han anser att den bär, är det i verkligheten Reinfeldt som försöker utnyttja den riksangelägna frågestunden till att försöka ta billiga partipolitiska poänger.
I stället för att ta vad han åtminstone denna gång utan all tvekan egentligen vet är de allra flesta medborgares frågor på allvar, i stället för att tala i samlande ton på det sätt som nu förväntas utifrån hans ämbete, använder han lättsinnigt en debatt av detta för hela nationen ovanliga allvar till att upprepa gamla populistisk-propagandistiska lögner om en partipolitisk motståndares hållning.
Det är ovärdigt, alldeles oavsett vad man tycker om SD. Återigen (jag har skrivit om detta tidigare – se länkar nedan) avslöjas det tragiska tillståndet i den allmänna politiska kultur som Reinfeldt formar och formats av. Hans register rymmer helt enkelt inte vad som fordras för hans position.
En del andra medlemmar av regeringen såväl som av oppositionen har tidigare, i betydligt mindre avgörande och akut påträngande frågor, i långt mindre hotfulla situationer, förmått debattera på någorlunda ansvarsfullt sätt med Åkesson och andra sverigedemokrater.
Men i den situation som upploppen försatt oss alla i, svenskar såväl som de invandrare Reinfeldt i detta känsliga läge lyfter fram i den oärliga och förolämpande anklagelsen att SD inte erkänner och stödjer dem, att de vill “profitera gentemot” dem, ja, att de vill göra dem till fiender, ådagaläggs tyvärr ännu en gång obarmhärtigt, och på mer bekymmersamt sätt än någonsin, statsministerns häpnadsväckande lättviktighet.
–
Sophocles
