Carl Johan Billmark: Karl Johans torg
Gör Slussen till Karl Johans torg!
Jag blev nyligen tillfrågad om min uppfattning om Slussen i Stockholm och om jag var engagerad i den frågan. Naturligtvis är jag mot de nya planerna. De måste självklart omedelbart stoppas.
Men jag har inte heller kunnat mobilisera någon entusiasm för “Bevara Slussen”-kampanjen, av det enkla skälet att jag har problem också med den existerande trafikplatsen.
Även den äger visserligen utan tvekan ett kulturhistoriskt intresse. Men i likhet med den senare s.k. Norrmalmsregleringen är den i alltför hög grad konstruerad utifrån den snabbt växande biltrafikens på 30-talet förväntade behov, vilket förklarar avsaknaden av vissa distinkt arkitektoniska kvaliteter av den typ som borde prägla detta centrala och från alla håll synliga läge.
Plan B framstår för mig både estetiskt och tekniskt/trafikmässigt en otillräcklig lösning, även om den är långt bättre än Nya Slussen.
Vad jag kan säga är att vi borde återgå till den eminente arkitekten Isak Gustaf Clasons förslag från 1905. Med detta förslag får vi en lösning som i stället för att förstöra en av världens vackraste städer ytterligare förhöjer dess skönhet.
Förslaget låter sig lätt förenas med en långt bättre och mer modern och långsiktig trafiklösning än Nya Slussen.
Den nuvarande Slussen byggdes enbart för den dåvarande bil- och båttrafiken, av radikalmodernistiska stadsplanerare som inte hade någon känsla för staden och läget. Det var ett misstag som inte får ytterligare förvärras nu.
Tunnelbanan hindrar inte Clason; den går in under det hela, långt ut till höger i hans akvarell, och kan när som helst grävas ned i en tunnel. Inte heller båtarna, cyklisterna eller fotgängarna – tvärtom framstår Clason som idealisk för dem.
Det är hög tid, även av andra skäl, att lägga ned biltrafiken på Skeppsbron och Munkbroleden. Den kan delvis ersättas av överbyggda på- och avfarter till och från Centralbron och Söderledstunneln framför Hilton, från och till Söder Mälarstrand och (under Clason) Stadsgårdsleden – och allt detta kan även, liksom tunnelbanan, i framtiden grävas ned i tunnel.
Innerstadsbussar m.m. kan behållas på Skeppsbron och Munkbroleden och dels ledas ned till och upp från dessa förbindelser under Clason, dels till vänster genom Clason till och från Katarinavägen. Skeppsbron blir huvudsakligen promenadstråk, planteringar, restauranger med uteserveringar, lättillgänglig båttrafik.
Det finns ingen som helst anledning att ha en terminal för förortsbussar vid Slussen. Den ska självklart ligga vid en ny tunnelbanestation på nya Nackalinjen på andra sidan Danviksbron, en motsvarighet till Gullmarsplan och Liljeholmen.
Sedan byggs Österleden i tunnel, i versionen med anslutning från och till Öster- och Södermalm. Om någon enda stad i världen är värd en sådan storsatsning för att samtidigt lösa sina framtida trafikbehov och bevara sin historiska karaktär och essentiella skönhet så är det Stockholm.
Med detta förslag får vi det för huvudstaden, för den gamla europeiska kulturstaden Stockholm representativa torg – Karl Johans torg – med broar kring Slussen som Clason tänkte sig. Karl Johans ryttarstaty flyttas till den av Clason angivna platsen, nära den ursprungliga.
Synpunkter och kritik är välkomna.
Marcantonio Franceschini: La morte di Adone
Den Boströmska världsåskådningen: Den praktiska filosofin i allmänhet, 4
JOBs inledning Inledning Filosofins begrepp Fenomenologi, 1
Fenomenologi, 2 Läran om människan, 1 Läran om människan, 2
Om Gud och själens odödlighet, 1 Om Gud och själens odödlighet, 2
Om Gud och själens odödlighet, 3 Om Gud och själens odödlighet, 4
Den praktiska filosofin i allmänhet, 1 Den praktiska filosofin i allmänhet, 2
Den praktiska filosofin i allmänhet, 3
Det rätta är ett. Det finnes ingenting som ovillkorligen fordras av en människa och befinner sig i strid med något annat, som även ovillkorligen fordras. Detta skulle upphäva bådas karaktär av att vara ovillkorligen fordrade. Vi vet också att inom den förnuftiga världen råder absolut samstämmighet och evig harmoni. Men denna harmoni vinnes ej på bekostnad av förnuftets oändliga innehållsrikedom. Den förnuftiga världen är en oändlig mångfald av väsenden, innerligt förbundna till ett enda levande helt.
Det är givet att förnuftet, även då det tänkes som motiv för människans vilja, måste äga denna oändligt innehållsrika karaktär och följaktligen också i ändlighetens värld träda fram i en mångfald av former – vilka former dock är förbundna till ett enda levande helt. Man kan då varken tänka sig att den människa, som går att i livet förverkliga en sådan form, någonsin i och genom denna sin verksamhet skulle råka i kollison med eller nödgas åsidosätta eller kränka en annan sådan form, ej heller att hon kunde göra en av dem till norm för sitt liv, men lämna de övriga utan avseende. Där en av dem finnes levande med friskt liv, där finnes jämväl de andra, och är här i något avseende en brist, så innebär och medför denna i själva verket brist även i alla andra avseenden. ”Den, som bryter i ett, han är saker till allt.”
Så är den i sann mening religiösa människan också den som är bäst kvalificerad att fylla sina plikter mot sig själv, sina medmänniskor och det samhälle, vari hon lever. Väl kan en människa i yttre avseende te sig som en oförvitlig medborgare, utan att hon lever ett i djupare mening sedligt och religiöst liv. Men är det ett verkligt och levande intresse för rätt och fädernesland som driver henne, så kan detta ej vara till alla delar genomarbetat och genomlevt utan att hela hennes liv får en ideell och därför även i viss mån sedlig och religiös prägel. Det förädlande inflytande familjelivet, där det är fotat på djupare grund, städse utövat på människan, är alltför bekant för att tarva någon närmare utredning, och lika bekant är att incitament till religiöst liv ofta utgått härifrån. Och slutligen, hur skulle jag på ett samvetsgrant sätt uppfylla mina plikter mot mig själv, utan att även fylla kraven mot medmänniskor och samhälle?
Allt detta hindrar dock ej, att de olika formerna av människans av det osinnliga bestämda viljeliv kan göras till föremål för särskild betraktelse, vilken då har till föremål hela detta liv, men sett från en viss sida. De röjer även såtillvida en viss självständighet, att hos den ena människan den andra, hos den andra en annan av dem kan företrädesvis framträda.
Av dessa former fixerar Boström tre såsom huvudformer, nämligen sedlighet, rätt (i juridisk bemärkelse) och religion. Sedligt blir människans viljeliv, så vitt hon uppfyller de fordringar som utgår från hennes eget sanna väsende. Det är aktningen för sig själv, för sitt ”bättre jag”, som utgör den sedliga människans motiv, och hennes uppgift är att låta det högre och bättre hos henne bliva det rådande, det efter vilket den lägre sidan (sinnligheten) får rätta sig, sedan dennas anspråk på att i och för sig något gälla blivit tillbakavisade. Religiöst åter är samma liv, så vitt det fyller de fordringar som utgår från en högre vilja än människans, nämligen Guds egen vilja. Det är kärleken till Gud, som är den religiösa människans motiv, och hennes uppgift är att vara Guds tjänare, göra hela sitt liv till en oavbruten gudstjänst, sedan hon tillbakavisat alla från hennes lägre natur utgående tendenser att vara något i isolering från Gud. Så fattat, framstår människans hela liv i ett annat och högre ljus än det, vari det ter sig då det betraktas såsom blott sedligt. Det nära sambandet mellan religion och sedlighet har åter sin grund däri, att all kärlek måste grundas på verklig livsgemenskap mellan dem, mellan vilka den äger rum, samt att den aktning för sig själv i sin sanning betraktad, som den sedliga människan hyser, ytterst motiveras därav att detta väsen är ett moment i Guds eget liv.
Såväl sedlighet som religion ålägger människan plikter mot hennes medmänniskor. Den mänsklighetens adel, som den sedliga människan vill göra gällande hos sig, respekterar hon också hos andra, och den religiösa människan älskar dem såsom barn av samma Fader och av honom älskade. Men människan träder också i vissa specifika förhållanden till de människor, som blodets och hjärtats band förenar med henne, och till dem med vilka hon äger gemensam verksamhet och därav beroende gemensamhet i intressen, gemensam hembygd eller gemensamt fädernesland, ja nog känner vi alla en närmare andlig frändskap med dem, som blivit delaktiga av den europeiska kulturen än med Eldslandets vildar. I alla dessa förhållanden har människan särskilda plikter att fylla, plikter genom vilka hon organiskt förenas med andra i ett mänskligt samhälle. Så är också människan pliktig att med andra leva i en rättsordning och inom denna respektera deras rätt. Varje människa måste ha en egen rättssfär, inom vilken hon ostörd av andra får verka fritt i enlighet med sin viljas beslut.
Betydelsen av det anförda skall framstå i klarare dager, då vi nu går att betrakta var och en av de nämnda formerna särskilt.
Vetenskapen om sedligheten benämnes filosofisk sedelära eller etik, vetenskapen om rätten filosofisk rättslära, vetenskapen om religionen filosofisk religionslära.
David Chalmers on Consciousness
James Davies: Cracked
Why Psychiatry is Doing More Harm Than Good
Icon Books, 2013 Amazon.com
Why is psychiatry such big business? Why are so many psychiatric drugs prescribed – 47 million antidepressant prescriptions in the UK alone last year – and why, without solid scientific justification, has the number of mental disorders risen from 106 in 1952 to 374 today? The everyday sufferings and setbacks of life are now “medicalised” into illnesses that require treatment – usually with highly profitable drugs. Psychological therapist James Davies uses his insider knowledge to illustrate for a general readership how psychiatry has put riches and medical status above patients’ well-being. The charge sheet is damning: negative drug trials routinely buried; antidepressants that work no better than placebos; research regularly manipulated to produce positive results; doctors, seduced by huge pharmaceutical rewards, creating more disorders and prescribing more pills; and ethical, scientific and treatment flaws unscrupulously concealed by mass-marketing. Cracked reveals for the first time the true human cost of an industry that, in the name of helping others, has actually been helping itself.
Reviews:
“[Cracked] should be read by every doctor…by everyone in politics and the media, not to mention any concerned citizen.” Peter Hitchens, Mail on Sunday
“Chilling reading” Will Self, Guardian
“Davies’s book is a potent polemic” Bryan Appleyard, Sunday Times
“If, in the world of psychiatry, the DSM is Holy Scripture, Cracked is set to become a heretical text.” Robert Crampton, The Times Magazine
“A profoundly disturbing look at the world of Big Pharma…This is an important book for anyone who has an interest in mental health.” Daily Mail
“Builds a disturbing picture of a profession that is in thrall to pharmaceutical companies” Michael Mosley, BBC Focus
“An eye-opening and persuasive work”, Publishers Weekly
“[A] diligent study” Financial Times
“A well-written book…a positive contribution to the debate about whether psychiatry can become a more open practice.” Therapy Today
“Disturbing and uncompromising” Kirkus Reviews
“A very controversial, fascinating and powerful read…full of balanced and reasonable arguments. I would strongly urge all mental health professionals, those in the caring professions as well anybody interested in mental health to read this book.” The Psychologist
“An engrossing book, full of interviews with patients and professionals” GP Magazine
“I couldn’t put the book down. It is totally engaging, as controversial as it is compelling, and as erudite as it is enjoyable…The book deserves to be a bestseller and should be read by every mental health professional” International Review of Logotherapy and Existential Analysis
“I, personally, applaud a work that can shine a light into the murky corners of dubious practice” Alan Pope, Sitegeist
“This is an excellent book…[it] careens, almost literally, from one psychiatric outrage to the next…I strongly recommend this book.” Dr Phil Hickey, Behaviourism and Mental Health
“This thought-provoking book will make people think twice before sitting on a psychiatrist’s couch or filling a prescription” Booklist
“This is a very well-written book – intellectually sound, but written in an accessible way…It should be read by all mental health professionals, by all politicians and policy makers charged with shaping future mental health provision” Dr Neil Thompson, Social Justice Solutions
“You will be illuminated and often shocked and certainly made to think more about how you view the children in your care. Every teacher should read it.” International School Magazine
About the Author:
James Davies obtained his PhD in medical and social anthropology from the University of Oxford. He is also a qualified psychotherapist (having worked in the NHS), and a senior lecturer in social anthropology and psychology at the University of Roehampton, London. He has delivered lectures at many universities, including Harvard, Brown, CUNY, Oxford and London, and has written articles about psychiatry for the New Scientist, Therapy Today and the Harvard Divinity Bulletin.
Gabriele Montani, Johann Lukas von Hildebrandt & Matthias Steinl: Peterskirche, Wien
Den historiska skolan i nationalekonomin
Till socialkonservatismens akademiska ursprung hör inte minst den tyska historiska skolan inom nationalekonomin. Flera olika riktningar och företrädare ryms inom den, men där kan generellt sägas finnas centrala och grundläggande insikter rörande ohållbarheten hos de idag sedan länge dominerande riktningarna inom nationalekonomin, såväl som det nödvändiga alternativet.
Inte minst viktigt är dess betoning av kontextspecifika analyser och avvisande av teoretiskt tvivelaktiga abstraktioner, apriorismer och matematiska modeller. Dess historicism och förståelsen av det större sociala och kulturella sammanhanget och dess betydelse är aspekter av vad jag kallar den idealistisk-historicistiska traditionen i vidare mening.
Naturligtvis måste dess ansatser, i linje med dess egna principer, förnyas, vidareutvecklas och tillämpas på dagens historiskt framvuxna situation. Och denna situation är, föreslår jag, sådan att man måste gå längre i ifrågasättandet av de dominerande nationalekonomiska riktningarna och deras grundantaganden än vad den historiska skolan hade anledning att göra under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. I alltför hög grad var den begränsad till den småborgerliga kritik av kapitalismen som växte fram efter den senare som “klassisk” betecknade nationalekonomin och parallellt med den nya socialistiska.
Det är uppenbart både att de nu dominerande riktningarnas företrädare internationellt sett huvudsakligen är verksamma vid institutioner – inklusive de akademiska – finansierade av ekonomiska och ideologiska intressen som från dem önskar specifika ståndpunkter och argument, och att samtidigt knappast någon som helst verklig vetenskaplig konsensus råder.
Den klassiska nationalekonomins föreställning, exempelvis, att det överhuvudtaget skulle kunna finnas en “marknad”, en isolerad sfär av ekonomiskt handlande, i sådan utsträckning fri från andra samhälleliga, politiska och kulturella faktorer som påverkar ekonomin att det skulle vara möjligt att identifiera med naturvetenskapens analoga eller rentav identiska “lagar” för dess specifika funktionssätt, framstår som alltifrån början absurd.
Inte minst när sedan länge nationalekonomin med nödvändighet måste i realiteten till avgörande del handla om det ofantliga, gradvis framvuxna och konsoliderade internationella banksystemet och dess penningproduktion, eller snarare – då den av antydda skäl är obenägen att belysa dess verkliga natur – om dess verkningar och resultat, blir dess anspråk på vetenskaplighet i slutsatserna om ekonomin som sådan ofta svåra att ta på allvar.
“Marknaden” är, liksom det närliggande begreppet “frihandel”, en abstraktion som, i lika hög grad som andra ideologiska begrepp, med tiden visat sig vara i högsta grad skadligt inte bara för de västerländska nationernas ekonomier och deras hela jordbruks-, hantverks- och industriproduktion, utan i lika hög grad – och därmed sammanhängande – för deras sociala struktur och kulturella och moraliska värden. Att fokusera på “marknadsekonomin”, en ren idealtyp, en reduktiv teoretisk modell, innebär att det större sammanhanget åsidosätts, och att politiskt prioritera den innebär att det förstörs.
Få tycks idag på allvar tänka igenom vad de menar när de använder dessa termer. Den “fria marknaden” är sedan länge en ideologisk dogm för stora grupper, och i synnerhet “frihandel” har blivit ett obligatoriskt standardslagord som kommit att få uteslutande enkla, goda konnotationer av typen tillväxt, välstånd, framsteg. Detta är faktiskt ofta långt ifrån inte bara den samtida utan också den historiska verkligheten. Den traditionella, välgrundade konservativa oppositionen har glömts bort.
Till dessa föreställningar knyter sig den simplistisk-reduktionistiska idén om homo oeconomicus och en rad andra från den tidigmoderna perioden, upplysningen och delvis romantiken härstammande idéer som i märklig utsträckning fortlever genom nationalekonomins alla senare modifikationer. Det groteska och för all angloamerikansk liberalism grundläggande, om än kontinuerligt modifierade arvet från Hobbes kom med tiden att kombineras inte bara med upplysningsrationalistiska ytligheter utan även med element i romantikens godhetssentimentalism.
Ur dessa sammantagna eller i olika urval kombinerade föreställningar utvecklades gradvis liberalismens utpräglat ideologiska läror i deras många varianter, där till en början utilitarismen omväxlade med en kvardröjande men problematiskt omtolkad naturrätt, och senare ingick föreningar med i samma ideologiska mening mer eller mindre socialistiska idéer.
Mot allt detta står socialkonservatismen, vars ekonomiska tänkande fast etablerar sig på den konkreta historiska verklighetens mark och därmed, fri från abstraktion och ideologi, förmår kvarhålla och vetenskapligt beakta väsentliga element även av traditionella uppfattningar av människan och samhället. Redan från början ägde den historiska skolan inom nationalekonomin också en distinkt socialpolitisk dimension som svarade mot tidens krav. Här finns för dagens förnyade socialkonservatism ett arv av insikter att återerövra och ansatser att fullfölja.
Die historische Schule der Nationalökonomie
Genesis: Looking for Someone
From their album Trespass (1970).
Joel Bakan: The Corporation
The Pathological Pursuit of Profit and Power
Free Press, 2005 (2004) Amazon.com
Over the last 150 years the corporation has risen from relative obscurity to become the world’s dominant economic institution. Eminent Canadian law professor and legal theorist Joel Bakan contends that today’s corporation is a pathological institution, a dangerous possessor of the great power it wields over people and societies.
In this revolutionary assessment of the history, character, and globalization of the modern business corporation, Bakan backs his premise with the following observations:
– The corporation’s legally defined mandate is to pursue relentlessly and without exception its own economic self-interest, regardless of the harmful consequences it might cause to others.
– The corporation’s unbridled self-interest victimizes individuals, society, and, when it goes awry, even shareholders and can cause corporations to self-destruct, as recent Wall Street scandals reveal.
– Governments have freed the corporation, despite its flawed character, from legal constraints through deregulation and granted it ever greater authority over society through privatization.
But Bakan believes change is possible and he outlines a far-reaching program of achievable reforms through legal regulation and democratic control.
Featuring in-depth interviews with such wide-ranging figures as Nobel Prize winner Milton Friedman, business guru Peter Drucker, and cultural critic Noam Chomsky, The Corporation is an extraordinary work that will educate and enlighten students, CEOs, whistle-blowers, power brokers, pawns, pundits, and politicians alike.
Reviews:
“Bakan does such a good job of creating awareness that [The Corporation] can’t help but be a call to action.” USA Today
“The corporation, according to Joel Bakan, is the monster that can swallow civilization – greedy, exploitive, and unstoppable. We are all its potential victims, which is why we must all understand how the corporate form makes it so difficult to control its abuses.” Alan M. Dershowitz, Felix
“This incisive study should be read carefully and pondered. And it should be a stimulus to constructive action.” Noam Chomsky, Ph.D., professor of linguistics, MIT, and author of 9-11
About the Author:
Joel Bakan is professor of law at the University of British Columbia. A Rhodes Scholar and former law clerk to Chief Justice Brian Dickson of the Supreme Court of Canada, he holds law degrees from Oxford, Harvard and Dalhousie Universities. An internationally renowned legal authority, Bakan has written widely on law and its social and economic impact.
Olle Bengtsson 