Mattias Karlsson kommer i ett nytt inlägg på Facebook med information som stödjer hans beteckning av Motpol och kretsen kring Motpol som “nyfascistisk”. En del, rörande enskilda Motpol-skribenter, är, trots att jag verkligen försökt sätta mig in i detta, nytt för mig.
De belägg Karlsson presenterar är inte oviktiga för den samlade bedömningen. De bekräftar min egen kritik av det jag identifierade som innehåll av fascistisk karaktär när jag först upptäckte vad som då var en “bloggportal”, genom dåvarande bloggaren Jonas De Geers tillbakablick på Samtidsmagasinet Salt (numera är Motpol en mer enhetlig “tankesmedja”). Även senare har jag återkommit till och påpekat denna koppling till fascismen.
Det kan knappast förnekas att det finns skribenter på Motpol eller i kretsen kring Motpol som åtminstone i viss mån är direkt influerande av den egentliga, historiskt existerande fascismen. Såtillvida har, som jag också framhållit, Karlsson rätt, även om jag inte kan se att det är fråga om någon distinkt “nyfascism” utan helt enkelt om den gamla vanliga.
Mina anspråkslösa reservationer har bara gällt följande punkter:
1) Att man bör vara försiktig med terminologin när det gäller den mångfald av ofta ganska vitt skilda tankeströmningar som Motpol-kretsen, med motsvarande variation hos enskilda skribenter, bygger på;
2) Att alla dessa inte kan betecknas som nyfascistiska;
3) Att man i dessa strömningar kan ifrågasätta saker på andra grunder än att de skulle vara just nyfascistiska;
4) Att det också finns innehåll av helt annat slag på Motpol, såsom exempelvis huvudströmningen av den traditionalistiska skolan (d.v.s. den strömning Evola på problematiskt sätt avviker från), selektiva vänsteranalyser, eller rent konservativa inslag som är vitt skilda från och oförenliga med fascismen;
5) Att Motpol under de senaste åren i någon mån gett intryck av att röra sig i en från mitt perspektiv positiv riktning, d.v.s. haft mer av den under punkt 4 angivna typen av innehåll; och
6) Att en mer ingående diskussion av allt detta är önskvärd.
Tilläggas kan väl att personer som råkar läsa enstaka, icke-fascistiska artiklar på Motpol och kanske “gillar” dem eller Motpols egen sida på Facebook inte kan förväntas känna till vare sig det fascistiska eller ens det på annat sätt från sverigedemokratisk ståndpunkt problematiska innehållet, och därför inte rimligen kan betecknas som ideologiskt avvikande enbart på denna grund.

“This book is of dramatic significance on two levels: it represents an incisive analysis of one of the most critical periods in the unfolding of Western European consciousness, and it provides illuminating insights into the developing perspective of a man who by any criteria is one of the leading philosophers and political theorists of the 20th century.
Ett av de centrala honnörsorden i den västerländska traditionen är humanism. Men vad betyder det egentligen? Sedan 1800-talets början har humanismens problematik varit ständigt aktuell. Man har frågat sig hur humanismen förhåller sig till den moderna utvecklingen, om det går att förena humanism och religion och om humanismen kan existera utan en klassisk bildning. Det hävdas också ofta att humanismen befinner sig i kris, men vilket är då ursprunget till denna kris? Finns det ett samband mellan humanismens kris och en kris för bildningen?
Multiculturalism and the Politics of Guilt extends Paul Gottfried’s examination of Western managerial government’s growth in the last third of the twentieth century. Linking multiculturalism to a distinctive political and religious context, the book argues that welfare-state democracy, unlike bourgeois liberalism, has rejected the once conventional distinction between government and civil society.
Character and Culture by Irving Babbitt is the latest volume in the Library of Conservative Thought. Babbitt was the leader of the twentieth-century intellectual and cultural movement called American Humanism or the New Humanism. More than half a century after his death his intellectual staying power remains undiminished. The qualities that marked Irving Babbitt as a thinker and cultural critic of the first rank are richly represented in Character and Culture. First published togetherin 1940 (under the misleading title Spanish Character), these essays span his scholarly career and cover a wide range of subjects. The diverse topics discussed here – aesthetics, ethics, religion, politics, literature – are illuminated by the same unifying vision of human existence that informs and structures all of Babbitt’s writing.